<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584</id><updated>2012-02-16T06:40:32.991-08:00</updated><category term='Backpack'/><category term='Gunung Kinabalu'/><category term='Life'/><category term='Hai-O'/><category term='Reality'/><category term='Bali'/><category term='Langkawi'/><category term='Jakarta'/><category term='Holiday'/><category term='Bandung'/><category term='KKM'/><category term='Journey'/><category term='Climbing'/><category term='Dreams'/><category term='Universal Studio Singapore'/><category term='Thought'/><category term='Krabi'/><title type='text'>A Little Bit Of Everything</title><subtitle type='html'></subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>69</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-2281497139987785042</id><published>2012-02-12T07:25:00.000-08:00</published><updated>2012-02-12T08:04:39.188-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Life'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Journey'/><title type='text'>Dari Utara ke Selatan</title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-Mhb1EDod2JY/TzPYnscvBhI/AAAAAAAAAk4/ogcZh_vn-xE/s1600/penang.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="424" src="http://1.bp.blogspot.com/-Mhb1EDod2JY/TzPYnscvBhI/AAAAAAAAAk4/ogcZh_vn-xE/s640/penang.jpg" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;link href="file:///C:%5CDOCUME%7E1%5CADMINI%7E1%5CLOCALS%7E1%5CTemp%5Cmsohtmlclip1%5C01%5Cclip_filelist.xml" rel="File-List"&gt;&lt;/link&gt;&lt;link href="file:///C:%5CDOCUME%7E1%5CADMINI%7E1%5CLOCALS%7E1%5CTemp%5Cmsohtmlclip1%5C01%5Cclip_themedata.thmx" rel="themeData"&gt;&lt;/link&gt;&lt;link href="file:///C:%5CDOCUME%7E1%5CADMINI%7E1%5CLOCALS%7E1%5CTemp%5Cmsohtmlclip1%5C01%5Cclip_colorschememapping.xml" rel="colorSchemeMapping"&gt;&lt;/link&gt;&lt;style&gt;&lt;!-- /* Font Definitions */ @font-face {font-family:"Cambria Math"; panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4; mso-font-charset:0; mso-generic-font-family:roman; mso-font-pitch:variable; mso-font-signature:-1610611985 1107304683 0 0 159 0;}@font-face {font-family:Calibri; panose-1:2 15 5 2 2 2 4 3 2 4; mso-font-charset:0; mso-generic-font-family:swiss; mso-font-pitch:variable; mso-font-signature:-1610611985 1073750139 0 0 159 0;} /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal {mso-style-priority:1; mso-style-unhide:no; mso-style-qformat:yes; mso-style-parent:""; margin-top:0in; margin-right:0in; margin-bottom:10.0pt; margin-left:0in; mso-pagination:widow-orphan; font-size:11.0pt; mso-bidi-font-size:10.0pt; font-family:"Calibri","sans-serif"; mso-ascii-font-family:Calibri; mso-ascii-theme-font:minor-latin; mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; mso-fareast-theme-font:minor-fareast; mso-hansi-font-family:Calibri; mso-hansi-theme-font:minor-latin; mso-bidi-font-family:"Times New Roman"; mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}.MsoChpDefault {mso-style-type:export-only; mso-default-props:yes; mso-bidi-font-size:10.0pt; mso-ascii-font-family:Calibri; mso-ascii-theme-font:minor-latin; mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; mso-fareast-theme-font:minor-fareast; mso-hansi-font-family:Calibri; mso-hansi-theme-font:minor-latin; mso-bidi-font-family:"Times New Roman"; mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}.MsoPapDefault {mso-style-type:export-only; margin-bottom:10.0pt;}@page WordSection1 {size:8.5in 11.0in; margin:1.0in 1.0in 1.0in 1.0in; mso-header-margin:.5in; mso-footer-margin:.5in; mso-paper-source:0;}div.WordSection1 {page:WordSection1;}--&gt;&lt;/style&gt;  &lt;br /&gt;&lt;div class="MsoNormal"&gt;&amp;nbsp;Setelah berehat selama 4 hari bagi cuti Tahun Baru China, Putrajaya dan kawasan yang sewaktunya minggu lalu bercuti lagi selama 4 hari kerana cuti Maulidur Rasul dan Thaipusam. Sayang sekali jika cuti panjang begini dihabiskan di rumah sahaja lalu aku bersama Kak Muzie yang kebetulan sudah pun memulakan kerja barunya di KL, tidak teragak-agak untuk pulang ke &lt;span style="color: #660000;"&gt;Penang &lt;/span&gt;pada Sabtu 4 Februari. Rancangannya kami ingin pulang ke rumah aku sahaja pada hari Isnin, tetapi terjebak pula dengan rancangan Ecah untuk ke Melaka pada hari tersebut dan berehat semalam di &lt;span style="color: #660000;"&gt;A Famosa Resort, Melaka&lt;/span&gt;. &lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal"&gt;Pagi-pagi Sabtu aku telah sampai di rumah Ecah untuk menjemput Kak Muzie. Sudah terbiasa dengan ahli-ahli rumah, aku terus menuju ke dapur. Tak tahan dengan keenakkan lempeng panas dicecah bersama asam pedas ikan pari yang dihidangkan, hampir sejam juga kami bersarapan sebelum memulakan perjalanan. Hebat air tangan si Ecah ni. &lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal"&gt;Seperti biasa, aku mensasarkan yang kami perlu sampai di Juru pada waktu makan tengahari. Kali ini bukan nasi ikan bawal, sebaliknya ingin mencuba pula nasi ketam di &lt;span style="color: #660000;"&gt;Warung Pak Su&lt;/span&gt;. Tidak susah untuk mencari kedai makan ini kerana hanya terletak di tepi jalan. Ketika tiba, agak ramai pengunjung dan kelihatan di meja masing-masing bersepah dengan kulit ketam. Adatlah, tidak namanya makan ketam jika meja tidak bersepah. Menu istimewa di sini adalah ketam masak bercili dan satu set untuk seorang makan mengandungi 2 ekor ketam sederhana. Kami memesan satu set ketam sahaja bersama kailan goreng ikan masin, jenuh juga kalau seorang perlu habiskan 2 ekor ketam. Pendapat aku? Hmm biasa sahaja rasanya kerana aku pernah masak ketam bercili yang lagi sedap…kawan aku Baiti masak pun sedap juga. Bukan memuji diri, tapi citarasa manusia ini berbeza-beza. Selagi kita tak mencuba kita takkan tahu rasa sebenarnya.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal"&gt;Agak lewat tengahari barulah kami selesai mengerjakan ketam-ketam itu dan terus menuju ke rumah Lenny di Batu Uban. Kepenatan seharian memandu ditambah pula dengan perut yang kenyang menyebabkan aku hanya mampu terlentang di atas katil dan terus terlelap.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal"&gt;Aktiviti malam diteruskan pula dengan agenda wajib, apalagi kalau bukan makan malam di Padang Brown. Tempat makan ini tidak pernah menjemukan aku, semua menunya sedap belaka. &amp;nbsp;Dan yang paling aku suka sebenarnya saat dapat berkumpul dengan rakan-rakan baikku di Penang ini sambil menikmati pelbagai jenis makanan Penang. Lenny dan Coline tidak pernah gagal menjadi tuan rumah yang baik dalam semua saat aku berada di Penang.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal"&gt;Keesokkannya, Ahad, kami berempat bersama si budak kecil Irfan ke &lt;span style="color: #660000;"&gt;Taman Tun Sardon&lt;/span&gt; dahulu untuk bersarapan. Rindu aku pada apam serabai dan sandwich ketam (ketam lagi!)&amp;nbsp; yang sememangnya tidak terdapat di tempat lain.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sudah banyak kali aku ke Penang ini tetapi tidak pernah sekali pun naik ke &lt;span style="color: #660000;"&gt;Bukit Bendera&lt;/span&gt;. Tetapi kali ini oleh kerana tiada aktiviti lain selain makan, kami gagahkan juga beratur panjang dalam cuaca terik mentari di samping ratusan manusia yang lain. &lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal"&gt;Sememangnya keretapi Bukit Bendera ini telah banyak berubah. Kalau dahulu memakan masa selama lebih kurang 45 minit untuk sampai ke atas, kini dengan coach baru, 5 minit sahaja sudah sampai di atas. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-6WgPoLfTedc/TzfEfqK3UdI/AAAAAAAAAlA/g4xX64BGj7w/s1600/Penang+019-edit.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="420" src="http://1.bp.blogspot.com/-6WgPoLfTedc/TzfEfqK3UdI/AAAAAAAAAlA/g4xX64BGj7w/s640/Penang+019-edit.jpg" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="MsoNormal"&gt;Sesampai di atas, pengunjung lain telah pun memenuhi segenap sudut Bukit Bendera. Tarikan utama pastinya pemandangan Georgetown dari ketinggian 823 meter dari aras laut. Rupanya ada penduduk juga di atas bukit ini tetapi tidak lah ramai. Agak penat untuk berjalan, kami memilih untuk menyewa buggy yang membawa pengunjung bersiar-siar di sekitar kawasan Bukit Bendera. Pemandu buggy juga agak ramah menceritakan sejarah bangunan-bangunan kolonial yang terdapat di sini.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-5I5HygmEOpY/TzfFYMRnFMI/AAAAAAAAAlI/04iaQCYWYWw/s1600/Penang+030-edit.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="422" src="http://3.bp.blogspot.com/-5I5HygmEOpY/TzfFYMRnFMI/AAAAAAAAAlI/04iaQCYWYWw/s640/Penang+030-edit.jpg" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal"&gt;Hampir jam 2 petang barulah kami turun dari Bukit Bendera. Terasa lapar, mulanya aku berhasrat untuk menikmati nasi kandar Kampong Melayu yang terletak tidak jauh dari Bukit Bendera ini, tapi rupanya kedai ini hanya beroperasi pada waktu pagi sahaja. Kami sebaliknya ke restoran Kapitan di Georgetown untuk menikmati tandoori terbaik bagi aku di Penang ini. Puas hati dapat menikmati beriani ayam dan roti nan cheese di sini.&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-H-zlB-8aTHQ/TzfZmA9GjuI/AAAAAAAAAls/GYBdD3Xw81E/s1600/kapitan.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="640" src="http://2.bp.blogspot.com/-H-zlB-8aTHQ/TzfZmA9GjuI/AAAAAAAAAls/GYBdD3Xw81E/s640/kapitan.jpg" width="638" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Selepas makan jam telah hampir ke pukul 4 petang, kami terus pulang ke rumah, agak penat seharian berjalan dalam cuaca terik. Sebelah malam, kami menghabiskan masa di rumah Coline yang tiba-tiba rajin pula memasak laksa Johor dan kek coklat. Bukannya apa, sempena ulangtahun pertama perkahwinannya. Sambil makan kami melayan movie Johnny English:Reborn, tidak kering gusi dibuatnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pagi-pagi Isnin, aku dan Kak Muzie telah bersiap, hari ini kami akan terus ke Melaka; Ecah bersama keluarganya pula menunggu. Sebelum bergerak keluar dari pulau, kami bersarapan di kedai roti canai di Jalan Argyll; antara roti canai yang paling enak pada aku ditambah pula dengan kepekatan kari dagingnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jam 11.30 pagi barulah kami bergerak meninggalkan Penang dan terus ke Melaka tanpa menyinggah ke mana-mana. Mulanya aku fikir ingin singgah dulu di Taiping, tapi disebabkan waktu yang tidak mengizinkan kami hanya berhenti di Restoran Jejantas Sg. Buloh pada waktu Zuhur sebelum meneruskan perjalanan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tiba di Melaka hampir jam 5 petang; Ecah menyuruh kami terus ke A Famosa Resort kerana disinilah kami akan menginap. &amp;nbsp;Kami menyewa sebuah villa 3 bilik lengkap dengan kolam renang. Villa ini agak selesa dan sesuai untuk dibuat acara perjumpaan keluarga dan sebagainya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Waktu malamnya hanya aku dan Kak Muzie sahaja yang berminat untuk ke Bandar Melaka sementara yang lain sekadar ingin berehat di villa. Kami menghabiskan waktu bersiar-siar di kawasan Bandar Hilir sebelum pulang semula ke villa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-REpVsANLEPQ/TzfZMT7yaEI/AAAAAAAAAlk/_dH_D4K7DPU/s1600/Penang%2B068-edit.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="422" src="http://1.bp.blogspot.com/-REpVsANLEPQ/TzfZMT7yaEI/AAAAAAAAAlk/_dH_D4K7DPU/s640/Penang%2B068-edit.jpg" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tengahari Selasa kami berpecah bergerak meninggalkan A Famosa Resort, aku, kak muzie, Enal dan ibunya satu kereta bergerak pulang manakala Ecah bersami ibunya, makcik Hamidah dan si kecil Ika pula menuju ke Johor. Ecah masih bercuti sehingga Rabu mengambil peluang ke &lt;span style="color: #660000;"&gt;Johor Premium Outlet&lt;/span&gt;. Aku memandu ke Klang untuk menghantar Enal dan ibunya. Lewat petang barulah aku selamat tiba di rumahku, itupun aku mengambil kira masa untuk kami berehat kerana hari Rabu aku akan mula bekerja manakala Kak Muzie aku kira baru nak teruja kerana percutian sebenar beliau akan bermula ketika berangkat menuju ke Hong Kong pada jam 1 tengahari.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-gKjhJOt_gg4/TzfeUEuC2bI/AAAAAAAAAmE/65s3OBSYNIk/s1600/Penang+081-edit.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="640" src="http://3.bp.blogspot.com/-gKjhJOt_gg4/TzfeUEuC2bI/AAAAAAAAAmE/65s3OBSYNIk/s640/Penang+081-edit.jpg" width="422" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Begitulah cuti 4 hari lepas berlalu dalam hidupku. Hari-hari yang sibuk pula menanti esoknya. &lt;i&gt;Signing off~~&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-2281497139987785042?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/2281497139987785042/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2012/02/from-penang-to-melaka.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/2281497139987785042'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/2281497139987785042'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2012/02/from-penang-to-melaka.html' title='Dari Utara ke Selatan'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/-Mhb1EDod2JY/TzPYnscvBhI/AAAAAAAAAk4/ogcZh_vn-xE/s72-c/penang.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-3794716613577625654</id><published>2012-01-26T06:36:00.000-08:00</published><updated>2012-01-31T00:15:02.036-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Thought'/><title type='text'>What's The Plan?</title><content type='html'>&lt;link href="file:///C:%5CDOCUME%7E1%5CADMINI%7E1%5CLOCALS%7E1%5CTemp%5Cmsohtmlclip1%5C01%5Cclip_filelist.xml" rel="File-List"&gt;&lt;/link&gt;&lt;link href="file:///C:%5CDOCUME%7E1%5CADMINI%7E1%5CLOCALS%7E1%5CTemp%5Cmsohtmlclip1%5C01%5Cclip_colorschememapping.xml" rel="colorSchemeMapping"&gt;&lt;/link&gt;&lt;style&gt;&lt;!-- /* Font Definitions */ @font-face {font-family:"Cambria Math"; panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4; mso-font-charset:1; mso-generic-font-family:roman; mso-font-format:other; mso-font-pitch:variable; mso-font-signature:0 0 0 0 0 0;}@font-face {font-family:Calibri; panose-1:2 15 5 2 2 2 4 3 2 4; mso-font-charset:0; mso-generic-font-family:swiss; mso-font-pitch:variable; mso-font-signature:-1610611985 1073750139 0 0 159 0;} /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal {mso-style-priority:1; mso-style-unhide:no; mso-style-qformat:yes; mso-style-parent:""; margin-top:0in; margin-right:0in; margin-bottom:10.0pt; margin-left:0in; mso-pagination:widow-orphan; font-size:11.0pt; mso-bidi-font-size:10.0pt; font-family:"Calibri","sans-serif"; mso-ascii-font-family:Calibri; mso-ascii-theme-font:minor-latin; mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; mso-fareast-theme-font:minor-fareast; mso-hansi-font-family:Calibri; mso-hansi-theme-font:minor-latin; mso-bidi-font-family:"Times New Roman"; mso-bidi-theme-font:minor-bidi; mso-ansi-language:EN-MY; mso-fareast-language:EN-MY;}p.PadderBetweenControlandBody, li.PadderBetweenControlandBody, div.PadderBetweenControlandBody {mso-style-name:"Padder Between Control and Body"; mso-style-noshow:yes; mso-style-unhide:no; mso-style-next:Normal; margin-top:0in; margin-right:0in; margin-bottom:6.0pt; margin-left:0in; mso-pagination:widow-orphan; font-size:1.0pt; font-family:"Calibri","sans-serif"; mso-ascii-font-family:Calibri; mso-ascii-theme-font:minor-latin; mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; mso-fareast-theme-font:minor-fareast; mso-hansi-font-family:Calibri; mso-hansi-theme-font:minor-latin; mso-bidi-font-family:"Times New Roman"; mso-bidi-theme-font:minor-bidi; mso-ansi-language:EN-MY; mso-fareast-language:EN-MY;}.MsoChpDefault {mso-style-type:export-only; mso-default-props:yes; mso-bidi-font-size:10.0pt; mso-ascii-font-family:Calibri; mso-ascii-theme-font:minor-latin; mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; mso-fareast-theme-font:minor-fareast; mso-hansi-font-family:Calibri; mso-hansi-theme-font:minor-latin; mso-bidi-font-family:"Times New Roman"; mso-bidi-theme-font:minor-bidi; mso-ansi-language:EN-MY; mso-fareast-language:EN-MY;}.MsoPapDefault {mso-style-type:export-only; margin-bottom:10.0pt;}@page WordSection1 {size:8.5in 11.0in; margin:1.0in 1.0in 1.0in 1.0in; mso-header-margin:.5in; mso-footer-margin:.5in; mso-paper-source:0;}div.WordSection1 {page:WordSection1;}--&gt;&lt;/style&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="PadderBetweenControlandBody"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EN-MY"&gt;Bulan Januari semakin tiba di penghujungnya. Sehingga hari ini, aku masih lagi tidak mempunyai sebarang perancangan bercuti untuk tahun 2012. No plan…no ticket….no booking…nothing at all. Yang ada hanyalah bualan kosong bersama kawan-kawan ingin ke sana sini…tetapi tiada siapa yang berani memberi kata putus…padahal aku telah pun menjangkakan waktu-waktu yang sesuai untuk bercuti pada tahun ini sejak awal tahun 2011 lagi…demi meminimumkan jumlah cuti bekerja yang perlu diambil.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EN-MY"&gt;Bagi mereka yang telah maklum dengan kegiatanku sudah&amp;nbsp; mula bertanya…."Cuti nanti pergi mana?"...."Tahun ni pergi bercuti ke negara mana?"…jawabku pula..."Belum tahu lagi." Kawan-kawan pula ada yang akan melahirkan anak, ada yang ingin fokus pada bisnes dan ada juga yang mahu menyimpan. Apa pun alasan mereka…sebagai kawan kenalah hormati…..mungkin suatu hari nanti aku pula di tempat mereka. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EN-MY"&gt;Mulanya aku juga fikir aku ingin lebih menyimpan dan buat apa yang patut sahaja….tetapi jauh di lubuk hati aku rasa seakan kehilangan sesuatu dalam diri. Perasaan ingin melihat sesuatu yang baru dan merasai pengalaman baru di luar sana begitu membuak-buak. Mungkin sudah tiba masanya untuk aku mengembara seorang diri ala-ala &lt;span style="color: #660000;"&gt;Samantha Brown&lt;/span&gt;, &lt;span style="color: #660000;"&gt;Anthony Bourdain&lt;/span&gt; atau sekurang-kurangnya macam &lt;a href="http://www.tepaksirehblog.com/" target="_blank"&gt;&lt;span style="color: #660000;"&gt;Mr. Tepak Sireh&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;. Terdetik di hati ingin aku redah sahaja ke mana-mana asalkan dapat lari dari rutin harian hidup. Yang penting kena yakin dan berani. Tanpa keberanian mimpi takkan menjadi kenyataan kan?&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-3794716613577625654?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/3794716613577625654/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2012/01/whats-plan.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/3794716613577625654'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/3794716613577625654'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2012/01/whats-plan.html' title='What&apos;s The Plan?'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-6950140523587544331</id><published>2011-12-31T03:00:00.000-08:00</published><updated>2012-01-27T05:37:21.071-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Thought'/><title type='text'>Lesson Learned in 2011</title><content type='html'>Hari ini tahun&amp;nbsp;2011 akan melabuhkan tirainya. Sekejap sahaja masa berlalu. Bertambahnya tahun..bertambah lagi usiaku..bertambah dekat pula dengan kematian. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sepanjang tahun hidup aku seperti biasa ada turun naiknya...ada suka dukanya..tidak kurang juga kesilapan sebagai manusia biasa...tapi itu sebenarnya menambahkan lagi pengalaman buatku. Sukar rasanya untuk seseorang hidup sempurna tanpa melakukan kesilapan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Banyak yang aku belajar dari kesilapan diriku mahupun kesilapan orang-orang di sekelilingku. Namun pengajaran yang ingin aku kongsikan disini betul-betul terkesan di hati dan fikiranku. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jujurnya aku&amp;nbsp;berkawan tanpa mengira siapa pun mereka..apa pun pekerjaan mereka...asal usul mereka...rupa paras mereka...asalkan mereka juga jujur dan ikhlas dalam menjalinkan persahabatan denganku. Tapi rupanya tidak semua orang begitu, ada yang mencari kita apabila ditimpa kesusahan..apabila dia berasa senang&amp;nbsp;kawan inilah yang&amp;nbsp;dilupakan. Tak kurang juga ada yang suka mengambil kesempatan dan ingin mempergunakan kita. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jadi mulai hari ini aku akan lebih menghargai mereka yang sentiasa jujur dan ikhlas denganku daripada orang-orang yang nampak luaran sahaja cantik molek tapi tak pandai menggunakan akal untuk&amp;nbsp;menghargai persahabatan dan hanya mencari kita untuk kepentingan dirinya sahaja. Rupa paras bukan ukuran hati budi seseorang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Buat semua sahabatku, terima kasih kerana masih sudi berkawan denganku ini yang tidak punya apa..rupa tiada..akal pun kurang..harta jauh sekali. Tapi ketahuilah&amp;nbsp;bahawa aku ada bahu yang kuat untuk menampung tangisan kalian, sepasang tangan untuk aku panjatkan doa untuk&amp;nbsp;kebahgiaan kalian&amp;nbsp;dan sekeping hati yang kecil untuk menghargai kasih sayang seorang sahabat. Semoga persahabatan kita kekal sehingga akhir hayat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seperti tahun sudah, tiada apa yang aku harapkan untuk tahun 2012 ini. Biarlah semua berlaku mengikut ketentuanNya. Aku pasrah bukan bermakna aku menyerah...tapi aku ingin berdamai dengan takdir. Selamat Tahun Baru 2012. &lt;em&gt;Signing off~&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-6950140523587544331?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/6950140523587544331/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/12/biggest-lesson-learned-in-2011.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/6950140523587544331'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/6950140523587544331'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/12/biggest-lesson-learned-in-2011.html' title='Lesson Learned in 2011'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-4673611290695962971</id><published>2011-12-15T16:33:00.000-08:00</published><updated>2012-01-27T05:37:55.823-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Journey'/><title type='text'>LIMA 2011</title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-9A7ElLabD5s/TulLdd_A7wI/AAAAAAAAAhA/qd3i5gL72Fk/s1600/LIMA+%252711.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="200" oda="true" src="http://2.bp.blogspot.com/-9A7ElLabD5s/TulLdd_A7wI/AAAAAAAAAhA/qd3i5gL72Fk/s400/LIMA+%252711.png" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Akhirnya aku berpeluang ke LIMA setelah sekian lama diadakan di Langkawi ini. Seawal tahun lagi aku telah merancang untuk ke pameran ini sementara kawanku Kak Muzie masih di Langkawi. Mulanya memang kami ada rancangkan beberapa aktiviti lain sepanjang aku di Langkawi bersama rakan-rakan yang lain, tetapi oleh kerana mereka semua terpaksa bekerja sehingga ke hari ahad..sudahnya aku berjalan seorang diri selama 4 hari. &lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;Aku tiba di Langkawi pada Khamis tengahari, Kak Muzie telah sedia menungguku di airport dan kami terus ke &lt;span style="color: #660000;"&gt;Berjaya Langkawi Beach &amp;amp; Spa Resort&lt;/span&gt;. Sementara menunggu Kak Muzie habis bekerja petang itu, aku pula menghala ke &lt;span style="color: #660000;"&gt;Oriental Village&lt;/span&gt; yang tidak jauh dari Berjaya. Terus aku menaiki &lt;em&gt;cable car&lt;/em&gt; untuk menikmati pemandangan petang di puncak &lt;span style="color: #660000;"&gt;Matchincang&lt;/span&gt; sehingga waktu matahari terbenam.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-aSnvueRQVik/TulKJtmAAiI/AAAAAAAAAg4/CTfeoc3GGyY/s1600/DSC_0128.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="400" oda="true" src="http://3.bp.blogspot.com/-aSnvueRQVik/TulKJtmAAiI/AAAAAAAAAg4/CTfeoc3GGyY/s400/DSC_0128.JPG" width="285" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;Pameran LIMA dibuka untuk orang awam pada Jumaat dan Sabtu. Dengan bagpack kecil,&amp;nbsp; 2 hari itu&amp;nbsp;aku habiskan sepenuh masa di &lt;span style="color: #660000;"&gt;Mahsuri International Exhibition Centre(MIEC)&lt;/span&gt; untuk pameran aeroangkasa&amp;nbsp;dan &lt;span style="color: #660000;"&gt;Awana Porto Malai&lt;/span&gt; untuk pameran maritim. Aku tidak punya masalah berjalan seorang diri, malah mungkin lagi menyenangkan...tidak perlu menunggu sesiapa dan kita boleh berjalan sesuka hati ke mana sahaja&amp;nbsp;seberapa lama yang disukai.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Malas pula rasanya aku nak bercerita panjang lebar kali ni, baik aku post gambar sahaja.&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-size: x-small;"&gt;*Click picture to enlarge.&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-QCRj6ZnfGxc/TulMBQQTDBI/AAAAAAAAAhI/0yrd27lucsE/s1600/DSC_0154.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="261" oda="true" src="http://4.bp.blogspot.com/-QCRj6ZnfGxc/TulMBQQTDBI/AAAAAAAAAhI/0yrd27lucsE/s400/DSC_0154.JPG" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-Y3D5W8YgJ-s/TulMSXw1o2I/AAAAAAAAAhQ/FnZZaBUguWQ/s1600/DSC_0175.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="262" oda="true" src="http://1.bp.blogspot.com/-Y3D5W8YgJ-s/TulMSXw1o2I/AAAAAAAAAhQ/FnZZaBUguWQ/s400/DSC_0175.JPG" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-Dh3dIhtqh7s/TulN6REqAaI/AAAAAAAAAho/pELj_o06lG4/s1600/DSC_0332.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="265" oda="true" src="http://1.bp.blogspot.com/-Dh3dIhtqh7s/TulN6REqAaI/AAAAAAAAAho/pELj_o06lG4/s400/DSC_0332.jpg" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-FGOKpW3BRM8/TulOyY4kxrI/AAAAAAAAAh4/E2CrsOb5Nu4/s1600/DSC_0219.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="262" oda="true" src="http://3.bp.blogspot.com/-FGOKpW3BRM8/TulOyY4kxrI/AAAAAAAAAh4/E2CrsOb5Nu4/s400/DSC_0219.JPG" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-size: small;"&gt;Inside C-17 cockpit&lt;/span&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-YFrlTanp3cw/TulO7DNaNrI/AAAAAAAAAiA/xtlx8mM7o8I/s1600/DSC_0385.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="265" oda="true" src="http://3.bp.blogspot.com/-YFrlTanp3cw/TulO7DNaNrI/AAAAAAAAAiA/xtlx8mM7o8I/s400/DSC_0385.JPG" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-size: small;"&gt;C-17, US Air Force&lt;/span&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-5ob42diL9IY/TulPiDBsR_I/AAAAAAAAAiY/PmxtC9QJwLE/s1600/DSC_0392.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="256" oda="true" src="http://1.bp.blogspot.com/-5ob42diL9IY/TulPiDBsR_I/AAAAAAAAAiY/PmxtC9QJwLE/s640/DSC_0392.JPG" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-size: small;"&gt;Smokey Bandits in action&lt;/span&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;img border="0" height="397" oda="true" src="http://4.bp.blogspot.com/-BFTlF8P3zXs/TulPDX4WiRI/AAAAAAAAAiI/NQNmdCjLsNY/s400/jet.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="400" /&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-size: small;"&gt;Smokey Bandits by TUDM&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-xtcLOtqke_U/TulOChQDBgI/AAAAAAAAAhw/I8yh5XnPZHM/s1600/DSC_0250.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="265" oda="true" src="http://4.bp.blogspot.com/-xtcLOtqke_U/TulOChQDBgI/AAAAAAAAAhw/I8yh5XnPZHM/s400/DSC_0250.JPG" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-LdBGVZdPKKI/TuqKa9-E6QI/AAAAAAAAAig/smIFas4Krww/s1600/DSC_0284.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="400" oda="true" src="http://3.bp.blogspot.com/-LdBGVZdPKKI/TuqKa9-E6QI/AAAAAAAAAig/smIFas4Krww/s400/DSC_0284.JPG" width="275" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-size: small;"&gt;Persembahan oleh Agensi Penguatkuasaan Maritim Malaysia&lt;/span&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;﻿ &lt;br /&gt;&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-LDvqyrmw_Qc/TuqOVzZCf_I/AAAAAAAAAi4/2cYM0Z5rhx8/s1600/DSC_0243.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="400" oda="true" src="http://1.bp.blogspot.com/-LDvqyrmw_Qc/TuqOVzZCf_I/AAAAAAAAAi4/2cYM0Z5rhx8/s400/DSC_0243.JPG" width="295" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-size: small;"&gt;Kapal TLDM&lt;/span&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;﻿﻿ &lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;/div&gt;﻿ &lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Cuaca di Langkawi sangat panas sehingga &lt;em&gt;sun-block&lt;/em&gt; yang aku pakai tak mampu menghalang kulitku daripada terbakar. Apa pun aku enjoy menghadiri pertunjukkan LIMA ini, dapatlah melihat jet pejuang yang moden dengan lebih dekat dan menaiki kapal-kapal maritim.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;Hari ahad pula, aku bersiar-siar sekitar Langkawi sebelum ke pekan &lt;span style="color: #660000;"&gt;Kuah&lt;/span&gt; untuk membeli-belah. Tak lengkap rasanya ke Langkawi jika tidak membeli sedikit ole-ole. &lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Malamnya aku dihantar oleh rakan-rakan Berjaya ke airport. Sampai di rumah lebih kurang jam 11 malam, ketika melihat mukaku di cermin...aku terfikir..."Jenuhla nak explain kat ofis esok!"&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-4673611290695962971?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/4673611290695962971/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/12/lima-2011.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/4673611290695962971'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/4673611290695962971'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/12/lima-2011.html' title='LIMA 2011'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/-9A7ElLabD5s/TulLdd_A7wI/AAAAAAAAAhA/qd3i5gL72Fk/s72-c/LIMA+%252711.png' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-6105426744852997530</id><published>2011-12-04T00:34:00.000-08:00</published><updated>2012-01-27T05:38:22.251-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Thought'/><title type='text'>Ombak Rindu</title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-n6M8wh_OErc/Ttsv5yRCXfI/AAAAAAAAAgo/_rMj7TmtXb8/s1600/poster-ombak-rindu.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" dda="true" height="320" src="http://2.bp.blogspot.com/-n6M8wh_OErc/Ttsv5yRCXfI/AAAAAAAAAgo/_rMj7TmtXb8/s320/poster-ombak-rindu.jpg" width="224" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Bukanlah menjadi kebiasaan aku menulis review tentang filem-filem yang aku tonton di pawagam, tetapi aku rasa kali ini aku ingin menulis tentang filem ini kerana 2 sebab utama; pertama kerana aku sangat meminati novel &lt;span style="color: #660000;"&gt;Ombak Rindu&lt;/span&gt; dan keduanya kerana filem ini dibarisi oleh pelakon-pelakon kegemaran aku…tak lain tak bukan Maya Karin, Aaron Aziz dan Lisa Surihani. Tak sangka pula novel yang aku baca 6 tahun lepas kini telah difilemkan. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Barulah aku tahu kenapa penulis asal novel ini tidak berpuas hati dengan naskhah Ombak Rindu dalam bentuk filem. Hampir separuh jalan cerita asal OR terpaksa dikorbankan. 2 jam di dalam panggung terasa begitu cepat kerana filem ini dipadatkan dengan hanya babak-babak penting OR. Tidak sempat rasanya mendalami pahit manis kehidupan Izzah tiba-tiba sudah di penghujungnya. Zaman Izzah ke kolej tidak dimasukkan, tiada juga babak saat Izzah baru mencari kerja, tiada babak rahsia keluarga kandung Hariz sebenar, watak Fatin hanya sebabak, watak Musliha dan bonda juga tidak diwujudkan sebaliknya wujud watak Mail, teman sekampung dengan Izzah. Mulanya aku rasa watak Mail ini seperti tidak perlu , tapi bijak si pengarah rupanya watak Mail adalah untuk menghidupkan api cemburu Hariz terhadap Izzah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Berkata tentang kesesuaian pelakon, ada 3 orang pelakon yang aku rasa sangat sesuai dengan watak masing-masing; &lt;br /&gt;1. Watak&amp;nbsp;pakcik Taha (tak ingat pula aku nama pelakonnya) kerana beliau tidak perlu &lt;i style="mso-bidi-font-style: normal;"&gt;effort&lt;/i&gt; yang banyak untuk watak sebegitu..raut wajahnya sahaja sudah memadai untuk melambangkan watak seorang lelaki separuh abad yang tidak berhati perut; &lt;br /&gt;2.&amp;nbsp;Azizah Mahzan sebagai Datuk Sufiah..agak aneh tetapi benar kerana sewaktu membaca novel ini dulu pun aku sudah membayangkan beliau sebagai Datuk Sufiah…kerana beliau sering membawa watak wanita kelas atasan yang mementingkan darjat dan harta..sangat tepat.&lt;br /&gt;3. Dan pelakon ketiga siapa lagi kalau bukan hero pujaan Malaya si Aaron Aziz…malah Aaron juga mungkin sesuai dengan semua watak hero dalam novel-novel cinta Melayu…kacak, kaya dan mempunyai hati yang baik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ramai memperkatakan Lisa Surihani lebih sesuai membawa watak Izzah daripada Maya Karin..mungkin juga jika Izzah di dalam novel yang muda remaja adalah Izzah di dalam filem…tetapi raut wajah Lisa yang lembut tiada ciri-ciri seorang wanita kampung. Watak Mila juga tidak sesuai dengannya. Mila perlu seorang yang cantik, matang dan sedikit menjengkelkan….mungkin Julia Ziegler lebih sesuai. Namun begitu Maya Karin sebagai Izzah tidak menghampakan…senang sekali rasanya mata ini melihat &lt;i style="mso-bidi-font-style: normal;"&gt;chemistry&lt;/i&gt; antara Maya dan Aaron. Teringat pula ketika menonton teater Natrah dulu, sempat aku bergambar dengan mereka berdua. Cuma sedikit cacat kerana pelat pertuturan Maya&amp;nbsp;masih kedengaran.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sinematografi filem tidak dinafikan memang mengkagumkam, menjawab satu lagi persoalan aku…kenapa tidak seperti di dalam novel?…tiadanya apartment Bayu Damai sebaliknya Villa Ombak yang aku pasti lokasinya di Langkawi. Sejak akhir-akhir ini barulah kita boleh melihat filem Melayu yang mempunyai sinematografi yang cantik seperi Legenda Budak Setan dan Nur Kasih The Movie.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apa pun tahniah kepada pengarah OR kerana berjaya menghasilkan filem yang hebat. Bukan mudah menterjemah novel kepada filem kerana setiap babak perlu diolah tanpa mencacatkan cerita asalnya, penonton pula pastinya akan membandingkan antara novel dan filem. Pada aku kedua-duanya mempunyai kepuasan tersendiri…puas membaca novel kerana mampu mendalami dan memahami perasaan watak-wataknya…puas menonton filemnya kerana filem ini pada aku antara filem Melayu yang hampir sempurna...ditambah pula dengan &lt;em&gt;soundtrack&lt;/em&gt; yang membuai perasaan penonton.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bagi yang belum membaca novel OR sebelum menonton filem OR mungkin akan ada sedikit persoalan..apa, mengapa dan siapa, tetapi bagi yang sudah menontonnya mungkin juga akan mempunyai persoalan bagaimana pula jalan cerita OR jika mempunyai sekuel…adakah akan sama dengan sambungan novel OR iaitu Cinta..Tiada Akhirnya?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalaulah aku boleh memberi cadangan kepada penerbitnya, tolonglah terjemahkan novel OR ini dalam bentuk drama bersiri pula. Tentu lebih menarik kerana semua jalan cerita asal OR boleh dimuatkan dalam drama bersiri yang panjang seperti drama Nora Elena. Pastikan hero yang sama ya!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-6105426744852997530?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/6105426744852997530/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/12/ombak-rindu.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/6105426744852997530'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/6105426744852997530'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/12/ombak-rindu.html' title='Ombak Rindu'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/-n6M8wh_OErc/Ttsv5yRCXfI/AAAAAAAAAgo/_rMj7TmtXb8/s72-c/poster-ombak-rindu.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-1727576089380501852</id><published>2011-11-15T19:39:00.000-08:00</published><updated>2012-01-27T05:46:16.150-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Life'/><title type='text'>Postcards To Enrich Contest</title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-LmNvFMCW_vk/TsMpPvG_dTI/AAAAAAAAAfw/hRIEAA2xcwU/s1600/postcard2enrich.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="400" nda="true" src="http://2.bp.blogspot.com/-LmNvFMCW_vk/TsMpPvG_dTI/AAAAAAAAAfw/hRIEAA2xcwU/s400/postcard2enrich.jpg" width="352" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;Finally...finally...i won something in a contest...only after more than a hundred online postcards were sending to Enrich. Even though i'm among 20 winners of consolation prizes..i think it is a good start for me&amp;nbsp;to join any other contest. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For those who did not know anything about Enrich, let me tell u a little bit. Enrich is a loyalty programme by Malaysia Airlines to reward their frequent flyer to gain miles point during travel with MAS. Of course you need to register first to be a member. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So the contest began last May until July. Since then, i kept sending postcards after postcards and luckily it was an online postcard. So i did not have any problems since I’ve been sitting in front of my pc all day and every day.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;What did we write in the postcard then? Well..we have to choose where we want to go by selecting 5 different categories between to dine.., to explore.., to go.., to stay.. and to shop.. and complete the sentence with our own reason in not more than 10 words and after that answer a simple a question.&amp;nbsp;I was laughing when i first saw these rules...and i was like "As simple as that?"...I mean..I have like hundreds of dream places i want to go before i die.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So without any due...i send postcards every single day..with every single place that i want to go..with various reasons i could googling of...yeah u can guess...from Capetown, Zurich, Santorini, Prague, Salzburg, Morocco, LA, Milford South..and so on...even to Iceland....sounds crazy...but who cares...i wanna stay in the igloo.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A few months has passed, I thought that i might have failed to win because there is no news about the contest until&amp;nbsp;i flip through the latest issue of&amp;nbsp;World of Riches this week; i saw my name in the winners’ announcing page. Excited...yet&amp;nbsp;a little bit of frustrating....but hey...i still win something...Alhamdulillah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;What do i get?...20,000 miles..The first place gets 300,000 miles, 2nd place gets 200,000 and 3rd place gets 100,000 miles. And what&amp;nbsp;is it with these miles? With these miles we could redeem free return&amp;nbsp;flight to any MAS destinations. To go to Europe, we need at least 42,000 miles.&amp;nbsp;Imagine how many times you could fly for free with 300,000 miles?? With my winning miles, i could only redeem to any Asean destinations&amp;nbsp;as it took around 17,500 miles. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Well that's it, nothing in my life come easy and free. Just a little bit of something. No Pain No Gain!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-1727576089380501852?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/1727576089380501852/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/11/postcards-to-enrich-contest.html#comment-form' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/1727576089380501852'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/1727576089380501852'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/11/postcards-to-enrich-contest.html' title='Postcards To Enrich Contest'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/-LmNvFMCW_vk/TsMpPvG_dTI/AAAAAAAAAfw/hRIEAA2xcwU/s72-c/postcard2enrich.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-1320109777938297759</id><published>2011-10-16T19:23:00.000-07:00</published><updated>2012-01-27T05:46:45.783-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Life'/><title type='text'>The Secret Life Of Nora</title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-CSeJUX0gDNA/Tpt5LaObEZI/AAAAAAAAAe0/J0rSYK17ee8/s1600/nora.bmp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="320" oda="true" src="http://4.bp.blogspot.com/-CSeJUX0gDNA/Tpt5LaObEZI/AAAAAAAAAe0/J0rSYK17ee8/s320/nora.bmp" width="240" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Sejak bermulanya pementasan teater muzikal The Secret Life Of Nora aku tidaklah rasa teruja sangat&amp;nbsp;untuk menontonnya tetapi setelah membaca review dari pelbagai media tambahan pula ajakan Baiti untuk menontonnya hujung minggu lepas, aku tidak berfikir panjang untuk menempah tiket.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jadi, Sabtu malam&amp;nbsp;lepas aku ke Istana Budaya&amp;nbsp;bersama 2 orang manusia yang tak pernah jemu menemani aku saban waktu, siapa lagi kalau bukan Baiti dan Roch. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Teater ini sepatutnya berakhir pada 16 Oktober tetapi disebabkan sambutan yang menggalakkan, ia disambung lagi pada 20, 21 dan 22 Oktober. Sewaktu kami tiba, parkir kereta sudah penuh lalu untuk tidak membuang masa Roch memilih untuk parkir secara vallet.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tepat jam 8.30 malam, persembahan pun bermula. Kelihatan semua tempat duduk penonton penuh bermakna &lt;em&gt;show&lt;/em&gt; malam itu mungkin &lt;em&gt;sold out&lt;/em&gt;. Teater ini bermula dengan babak antagonisnya menyatakan misi jahat mereka. Satu permulaan yang baik bagi aku kerana telah menimbulkan tanda tanya kepada penonton siapa di sebalik watak itu dan apa motif mereka ingin melakukan misi jahat tersebut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jalan cerita teater ini tidak kompleks dan susunan plot sangat menarik. Cuma sedikit kecacatan bagi aku apabila dialog pelakon agak pantas. Adakalanya aku tidak dapat menangkap apa yang diperkatakan oleh pelakon, hanya tutur pelakon Ryan Silverman sebagai Roger Foss lebih jelas kedengaran sebutir-sebutir mungkin kerana beliau seorang pelakon yang lebih berpengalaman dalam muzikal sebegini. Suaranya ketika menyanyi juga kedengaran lemak merdu. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lakonan Tiara Jacquelina seperti biasa tidak menghampakan dan beliau nampak semakin selesa menyanyi sambil menari. Watak Adibah Noor sebagai Kak Tijah juga nampak sesuai sangat dengan imej humor yang tidak dibuat-buat. Memek mukanya sahaja sudah membuatkan penonton ketawa. Watak Aznil sebagai Mr. J yang jahat tidak pula dibayangi oleh Professor Klon, beliau berjaya memberi identiti tersendiri pada watak ini dengan sebutan huruf 'R' seperti 'W'...Nora disebut Nowa. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-FULFPmyRe3Q/TpuMvQteajI/AAAAAAAAAe8/WBUjNH3SxHs/s1600/f_16nora.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="232" oda="true" src="http://4.bp.blogspot.com/-FULFPmyRe3Q/TpuMvQteajI/AAAAAAAAAe8/WBUjNH3SxHs/s400/f_16nora.jpg" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;Set teater memang tidak dapat dinafikan sangat mengkagumkan dan aku paling suka set rumah Agen Farouk yang mempunyai alat perhubungan ala Charlie's Angel yang mana ketuanya Mamat Khalid muncul secara cameo di skrin tv rahsianya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Penghujung teater menggambarkan set ala karnival di Rio yang sangat meriah. Namun bagi kredit pelakon agak sedikit cacat kerana nama-nama pelakon tidak disebut ketika seorang demi seorang pelakon&amp;nbsp;keluar dari belakang pentas. Begitu juga nama pengarah teater ini Steven Dexter tidak disebut di hujung persembahan. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Teater ini&amp;nbsp;berakhir jam 11 malam. Secara keseluruhannya teater ini sangat menghiburkan dan berbaloi menontonnya. Tetapi pada aku setakat ini teater yang paling best masih lagi teater&amp;nbsp;Puteri Gunung Ledang The Musical. Kalau PGL akan dipentaskan lagi sudah tentu aku akan menontonnya.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-1320109777938297759?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/1320109777938297759/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/10/theatre-time-secret-life-of-nora.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/1320109777938297759'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/1320109777938297759'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/10/theatre-time-secret-life-of-nora.html' title='The Secret Life Of Nora'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-CSeJUX0gDNA/Tpt5LaObEZI/AAAAAAAAAe0/J0rSYK17ee8/s72-c/nora.bmp' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-1310301593219362131</id><published>2011-10-06T18:16:00.000-07:00</published><updated>2012-01-27T05:47:16.503-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Life'/><title type='text'>National AIDS Conference</title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-9ZMC1iQqqAg/TowcbJDkM6I/AAAAAAAAAew/FYPZ5jE04iM/s1600/IMG00184-20111004-0802.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" kca="true" src="http://4.bp.blogspot.com/-9ZMC1iQqqAg/TowcbJDkM6I/AAAAAAAAAew/FYPZ5jE04iM/s320/IMG00184-20111004-0802.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;This year i've been invited to the 2nd National AIDS Conference held at Hotel Equatorial, Penang. It was jointly organized by Malaysian AIDS Council&amp;nbsp;(MAC) and Malaysian Society For HIV Medicine (MASHM)and or course supported by Ministry of Health. There were about 800 participants consisting various sector goverment, private and also non-government organizations.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The problem was, the invitation was not as a participant&amp;nbsp;but as a SPEAKER. They wanted me to present the system that is under my supervision the National AIDS Registry (NAR). Because the conference was all about HIV/AIDS so anything related to it is going to be presented.&amp;nbsp; I've been told by the secretariat to prepare the presentation in English. I felt a little doubt at first, me being presented NAR in Malay is not a problem at all but to present in English is something that need courage and high-level of self-confidence. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Then there was this voice telling me that &lt;em&gt;'You never know if u don't try'&lt;/em&gt;...&lt;em&gt;'Success people live with challenge&amp;nbsp;while looser avoid it'&lt;/em&gt;...it was a wake-up call for me to just accept the challenge and JUST DO IT!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-uGErfDQ9u_Q/TpvJaEu3zdI/AAAAAAAAAfE/U9SjMfzts9c/s1600/IMG00181-20111003-1115.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" oda="true" src="http://4.bp.blogspot.com/-uGErfDQ9u_Q/TpvJaEu3zdI/AAAAAAAAAfE/U9SjMfzts9c/s320/IMG00181-20111003-1115.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;So i began prepare my presentation...the presentation slides, arrangements&amp;nbsp;and also taking some English&amp;nbsp;classes. Then, on 2nd October i flew to Penang alone to attend the conference. My slot was on 3rd October at 3pm. I was able to control my nervousness until i began to step on the stage. The moment i look to the audiences i started to get blank even though i'd been memorise my speech for weeks. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My first paragraph was according to my text then the following speech i began to talk whatever words that came into my mind. Luckily i have something to show and the audience's attention were closely at the slide rather than looking at me.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;All in all, everthing went smoohtly for that 45 minutes talk. There were no question throwing at me during the my presentation but after the session end couple of people came to me to ask personally about NAR. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Later that night, to reward myself, i called my besties in Penang to go for a dinner at our favourite place &lt;span style="color: #990000;"&gt;Padang Brown&lt;/span&gt;. What's the meaning of staying in Penang if u don't have a taste of their food? &amp;nbsp;The next morning..even though there were buffet breakfast served at the hotel...i choose to go to&amp;nbsp;&lt;span style="color: #990000;"&gt;Hutton Lane&lt;/span&gt; another favourite place of mine...the taste quality of the food is more important to me than the quantity of the food.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I flew back to KL later on that afternoon leaving the conference with the rest of the session was all about clinical treatment that doesn't really relate to my job. I'd enjoy being a speaker and hoping that i can improve this skill...because somehow i know it doesn't end here..there'll be more in the future.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-1310301593219362131?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/1310301593219362131/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/10/national-aids-conference.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/1310301593219362131'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/1310301593219362131'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/10/national-aids-conference.html' title='National AIDS Conference'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-9ZMC1iQqqAg/TowcbJDkM6I/AAAAAAAAAew/FYPZ5jE04iM/s72-c/IMG00184-20111004-0802.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-8395320806896206590</id><published>2011-09-30T00:51:00.000-07:00</published><updated>2012-01-27T05:47:38.278-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Reality'/><title type='text'>The Language Problem</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-Beps6OfiLPM/Tts3zmAs-_I/AAAAAAAAAgw/XRiPCQFV_Pc/s1600/Private-English-Language-Lessons-5-77010-1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" dda="true" height="241" src="http://4.bp.blogspot.com/-Beps6OfiLPM/Tts3zmAs-_I/AAAAAAAAAgw/XRiPCQFV_Pc/s320/Private-English-Language-Lessons-5-77010-1.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;This week I had&amp;nbsp;four intensive days of training of presentation skills in English at Institute of Diplomacy &amp;amp; Foreign Relation in Wisma Putra. Well, initially it was meant for an English Speaking Skills, but once the Director of Language Division came in, then only we realized that it was a presentation class. Some of the participants were getting uncomfortable because we were also told that one of the tasks is to of course to have a presentation in English. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I was not surprised as I am really looking forward for a presentation skills in English..why?..There’ll be another entry on that. Oo..ya why am I writing in English? Because my mind is still playing with all the conversation I had with the other members for the last 4 days and it’s still fresh…better make use of it before it becomes rusty.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So the course went smoothly beyond my expectation. The class was conducive, the food was nice and the lecturers were well-trained. For me, the best part of attending a course is meeting new people. There were 23 of us from various agencies, various positions and various age group but most of them are from police department. Some of them maybe are at the same age of our father. By looking at them made me wonder something…even at that age, they still willing to attend English class like this…they still need to educate themselves with the right way of speaking in English.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;What if someday..like 20 years from I’ll be in their shoes? Still looking for an English education…or even having difficulty of conversing in English? Well I think yes..i might be like them if I’m not doing something right now.I bet most of the bosses in my office (sorry to say) are also not well verse in English. They have been in service for years. Somehow, no matter what, I’d found that I can’t escape English in my life. I don’t want to be 40’s and still having trouble speaking in English. There will be a day in your life where u start thinking ‘I wish I could speak English that good’…and when that time comes…u'll realize that it’s too late. You wasted your whole life to be at that state of mind.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The thing is, we are talking about skill. To be good at something we must have a lot of practices…to be good at cooking….we must cook a lot…to be good at talking..we have to talk more…so on and so forth. Skills can’t be developed in an overnight; it takes years after years to be an expert. Talent is something that u're born with it, while skill is the other way around. Sometimes we think we are good enough of speaking in English just by reading and listening...actually we are not. The answer is well-known to everybody…in order to be good in speaking the right English is to talk, speak and converse more. But it is the hardest part especially when u’ve been surrounded by typical Malay who thinks speaking English in the office is another way of showing off?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-8395320806896206590?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/8395320806896206590/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/09/language-problem.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/8395320806896206590'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/8395320806896206590'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/09/language-problem.html' title='The Language Problem'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-Beps6OfiLPM/Tts3zmAs-_I/AAAAAAAAAgw/XRiPCQFV_Pc/s72-c/Private-English-Language-Lessons-5-77010-1.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-7676170460180335648</id><published>2011-07-30T01:06:00.000-07:00</published><updated>2012-01-27T05:48:09.332-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Holiday'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Journey'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Bali'/><title type='text'>Holiday @ Bali (Episod 3)</title><content type='html'>&lt;u&gt;Hari Keempat, 12 Julai 2011&lt;/u&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lawatan hari ini agak lewat sedikit dari semalamnya kerana jam 9 pagi barulah Pak Kardia dan Pak Wayan tiba untuk mengambil kami. Mulanya mereka ingin mengambil kami jam 9.30 pagi, tetapi memikirkan kami ingin menggunakan masa sebaik mungkin, kami meminta lawatan diawalkan sedikit. Seperti semalamnya, selepas menaiki van, kami ke Pondok Sari untuk mengambil Fyzol dan Jun. Mereka mengikut &lt;i&gt;tour&lt;/i&gt; pakej yang sama dengan kami untuk 2 hari. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hentian pertama kami adalah kompleks membeli-belah mini &lt;span style="color: #990000;"&gt;Agung Bali&lt;/span&gt; yang terletak di Jalan&amp;nbsp;Raya Seminyak. Di sini juga menjual pelbagai barangan ole-ole Bali seperti kraftangan, pakaian, lukisan dan makanan ringan boleh didapati dan harganya juga berpatutan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-Mt0QQIHL7hk/TjO089_ltvI/AAAAAAAAAdQ/aLjto09u3OQ/s1600/DSC_0343.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="265" src="http://4.bp.blogspot.com/-Mt0QQIHL7hk/TjO089_ltvI/AAAAAAAAAdQ/aLjto09u3OQ/s400/DSC_0343.JPG" t$="true" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Trebuchet MS; font-size: 10pt;"&gt;&lt;br /&gt;Leka kami&amp;nbsp;membeli belah sehingga tidak sedar rupanya telah sejam lebih di Agung Bali lalu masing-masing&amp;nbsp;terus ke&amp;nbsp;kaunter bayaran.&amp;nbsp;Setelah semuanya berada dalam van, kami bergerak meninggalkan Agung Bali. Sejam kemudian kami tiba pula di &lt;span style="color: #990000;"&gt;Pura Taman Ayun&lt;/span&gt; yang terletak di kawasan &lt;span style="color: #990000;"&gt;Mengwi&lt;/span&gt;. Pura yang dibina pada abad ke-16 ini juga antara yang tercantik dan hanya digunakan apabila terdapat upacara keagamaan. Pada hari biasa pura ini menjadi lokasi tumpuan pelancong. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pura-pura ini biasanya mempunyai 3 lapisan, lapisan pertama mempunyai pintu masuk Candi Bentar kemudian akan terbentang laman yang luas&amp;nbsp;dihiasi&amp;nbsp;dengan &lt;i&gt;lotus pond&lt;/i&gt; atau kolam pancuran. Lapisan pertama dibiar berkeadaan lapang agar dapat digunakan untuk persembahan tarian apabila sesuatu upacara dilangsungkan di pura ini. Lapisan kedua atau lapisan tengah pula mempunyai pelbagai binaan seperti &lt;span style="color: #990000;"&gt;wantilan &lt;/span&gt;(astaka perhimpunan), &lt;span style="color: #990000;"&gt;bale gong&lt;/span&gt; (astaka gamelan), &lt;span style="color: #990000;"&gt;bale kulkul&lt;/span&gt; (menara beduk) dan &lt;span style="color: #990000;"&gt;bale perantenan&lt;/span&gt; (dapur pura). &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-E8y2oGCpQ5s/TjO2IFrA9YI/AAAAAAAAAdU/d8dT5eK0br8/s1600/Pura+Taman+Ayun.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="640" src="http://1.bp.blogspot.com/-E8y2oGCpQ5s/TjO2IFrA9YI/AAAAAAAAAdU/d8dT5eK0br8/s640/Pura+Taman+Ayun.jpg" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-rJhc1sh5-tg/TjO2NHBVUXI/AAAAAAAAAdY/g63z3SiYidc/s1600/DSC_0376.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="640" src="http://1.bp.blogspot.com/-rJhc1sh5-tg/TjO2NHBVUXI/AAAAAAAAAdY/g63z3SiYidc/s640/DSC_0376.jpg" t$="true" width="440" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Trebuchet MS; font-size: 10pt;"&gt;Lapisan terakhir merupakan lapisan yang paling suci dimana aktiviti pemujaan dilakukan. Di mana-mana pura pun pelancong tidak dibenarkan memasuki lapisan ini. Pintu masuk lapisan ini adalah pintu gerbang yang dipanggil &lt;span style="color: #990000;"&gt;kori agung&lt;/span&gt;. Dalam lapisan ini terdapat binaan-binaan yang dianggap suci seperti menara berbentuk pagoda yang dipanggil &lt;span style="color: #990000;"&gt;Pelinggih Meru&lt;/span&gt;, singgahsana kecil&amp;nbsp;berbentuk bunga teratai yang dipanggil &lt;span style="color: #990000;"&gt;Padmasana&lt;/span&gt; untuk pemujaan tuhan mereka yang paling agung iaitu &lt;span style="color: #990000;"&gt;Acintya&lt;/span&gt; dan beberapa astaka lain. Kami berjalan mengelilingi pura sambil Pak Kardia setia bercerita tentang sejarah pura ini, ada ketikanya aku sudah pun berjalan ke depan dari yang lain, cuba mencari sudut yang menarik untuk aku rakamkan kecantikkan pura ini. Setelah puas dipanah terik mentari, kami bergerak meninggalkan pura ini menuju ke destinasi seterusnya iaitu &lt;span style="color: #990000;"&gt;Bedugul&lt;/span&gt;.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-g-vh9gj2Mhg/TjO2PriOSWI/AAAAAAAAAdc/J5X5KMJuZ1Q/s1600/DSC_0412.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="426" src="http://1.bp.blogspot.com/-g-vh9gj2Mhg/TjO2PriOSWI/AAAAAAAAAdc/J5X5KMJuZ1Q/s640/DSC_0412.JPG" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Trebuchet MS; font-size: 10pt;"&gt;Di Bedugul kami menikmati makan tengahari sambil menikmati pemandangan gunung-ganang dan sawah padi teres di restoran &lt;span style="color: #990000;"&gt;Pacung&lt;/span&gt;. Seperti di Kintamani, menu sajian ala buffet ini sekali lagi tidak menepati citarasa kami. Cuma yang menarik bagi aku hanyalah pisang gorengnya sahaja. Restoran ini dibina bertingkat-tingkat di lereng bukit, rupanya masih ada restoran lain di bawah restoran Pacung ini. Kami menuruni sehingga ke tingkat paling bawah, jauh di kaki bukit itu terdapat beberapa buah rumah yang mempunyai persekitaran ala-resort. Rumah-rumahnya tersusun cantik dan halamannya bersih sekali. Terdapat sebuah &lt;i&gt;lotus pond&lt;/i&gt; dan air terjun kecil di halamannya yang merupakan elemen penting dalam konsep dekorasi Bali. Mungkin resort ala &lt;i&gt;homestay&lt;/i&gt; atau mungkin juga rumah penduduk. Nampak tenang dan aman sekali.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-DgcMnoi45K0/TjO6yPJF9KI/AAAAAAAAAec/GPM8gs46SeQ/s1600/DSC_0466.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="265" src="http://4.bp.blogspot.com/-DgcMnoi45K0/TjO6yPJF9KI/AAAAAAAAAec/GPM8gs46SeQ/s400/DSC_0466.JPG" t$="true" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/6014050045/" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;" title="DSC_0481 by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img alt="DSC_0481" height="332" src="http://farm7.static.flickr.com/6149/6014050045_e695df1097.jpg" width="500" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-family: Trebuchet MS; font-size: 10pt;"&gt;&lt;br /&gt;Setelah selesai makan dan solat, kami bergerak menuruni kawasan Bedugul ini dan singgah sebentar di &lt;span style="color: #990000;"&gt;Tasik Beratan&lt;/span&gt;. Kawasan tasik ini agak sejuk dan kabus menyeliputi nun di hujung tasik sana. Di sini juga terdapat buah strawberry segar yang telah siap dipaketkan dan dijual kepada pengunjung. Kami membeli sepakat dua sebagai syarat untuk merasa sendiri buah strawberry di sini. Tidak jauh dari tasik ini terdapat sebuah lagi pura iaitu &lt;span style="color: #990000;"&gt;Pura Ulun Danu&lt;/span&gt;, namun kami tidak singgah ke sana kerana ingin bergegas ke &lt;span style="color: #990000;"&gt;Tanah Lot&lt;/span&gt;.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-ZCJyAcghNnQ/TjO3NVXPy3I/AAAAAAAAAdk/P2X9puulN5M/s1600/CSC_0515-edit.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="640" src="http://4.bp.blogspot.com/-ZCJyAcghNnQ/TjO3NVXPy3I/AAAAAAAAAdk/P2X9puulN5M/s640/CSC_0515-edit.JPG" t$="true" width="414" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-family: Trebuchet MS; font-size: 10pt;"&gt;&lt;br /&gt;Jarak antara satu tempat ke satu tempat memakan masa selama 1 jam. Ketika kami sampai di Tanah Lot, jam telah melewati pukul 3.30 petang. Tanah Lot antara lokasi wajib bagi pelancong Bali, tidak lengkap ke Bali jika tidak ke Tanah Lot. Di sini terdapat deretan kedai yang menjual pelbagai ole-ole Bali yang tersusun di kiri kanan jalan menuju ke pantai. Kami berjalan melewati kedai-kedai ini kerana ingin melihat pura&amp;nbsp;Tanah Lot dahulu. Kawasan pura terbahagi dua bahagian, di sebelah kanan adalah pura &lt;span style="color: #990000;"&gt;Batubolong&lt;/span&gt; dan di sebelah kiri pula adalah pura Tanah Lot. Batubolong diberi nama hasil lubang yang terbentuk secara semulajadi di bawah batuan tebing yang tinggi manakala Tanah Lot bermaksud tanah di atas laut kerana binaan pura ini berada di atas laut sekiranya air pasang berlaku. Ketika air surut, hanya ombak sahaja yang berjaya menghempas hujung tebing pura ini. Tidak mustahil suatu hari nanti Tanah Lot ini akan hilang dek hakisan ombak yang berterusan.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-udQHCzkGPqk/TjO3VT9tN8I/AAAAAAAAAdo/0fBeKln-wlw/s1600/DSC_0563-oren.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="422" src="http://4.bp.blogspot.com/-udQHCzkGPqk/TjO3VT9tN8I/AAAAAAAAAdo/0fBeKln-wlw/s640/DSC_0563-oren.JPG" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-tuph1UUaEfU/TjO3ZHcQEPI/AAAAAAAAAds/TOuPvNINxZM/s1600/DSC_0535.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="422" src="http://3.bp.blogspot.com/-tuph1UUaEfU/TjO3ZHcQEPI/AAAAAAAAAds/TOuPvNINxZM/s640/DSC_0535.jpg" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-family: Trebuchet MS; font-size: 10pt;"&gt;&lt;br /&gt;Kami mendekati tebing di tengah-tengah untuk melihat pemandangan kedua-dua pura ini. Sayup di bawah tebing kelihatan para peluncur air sedang beraksi. Ombaknya agak besar dan memungkinkan peluncur mengejar ombak dalam masa yang agak lama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kemudian kami bergerak ke kiri untuk melihat pura Batubolong ini. Binaan pura ini kecil sahaja memandangkan saiz tebing tersebut yang juga kecil. Setelah puas merakamkan kenangan disini kami turun pula ke pura Tanah Lot. Di bawah pura ini mengalir mata air semulajadi yang dianggap suci oleh masyarakat Bali. Dari jauh aku melihat beberapa orang pendeta Hindu sedang melakukan suatu upacara yang turut disertai oleh barisan pengunjung. Aku mendekati upacara ini, kelihatan setiap pengunjung yang berbaris panjang diberi peluang meminum mata air ini, muka mereka kemudian dibasuh dengan air ini sambil dijampi oleh sang pendeta. Akhir sekali beberapa butir beras dilekatkan pada dahi mereka. Tidak pula aku fahami apakah maksud upacara ini, terasa ingin bertanya kepada Pak Kardia dan ketika itu baru aku sedar yang Pak Kardia tidak bersama kami sebaliknya menunggu kami di atas. Salah seorang pendeta tersebut terpandang akan aku yang terjenguk-jenguk, lalu mempelawa aku turut sama beratur seperti pengunjung lain. Aku menolak dengan baik, lalu beredar pergi. Aku&amp;nbsp; mungkin sedikit teruja untuk mengenali agama dan budaya masyarakat di sini, tetapi untuk menerima amalan dan upacara yang mereka lakukan tidak sama sekali.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-h6lSQFpwLH8/TjO_yBKnVyI/AAAAAAAAAek/AOgVp2kRQqk/s1600/puja.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="640" src="http://4.bp.blogspot.com/-h6lSQFpwLH8/TjO_yBKnVyI/AAAAAAAAAek/AOgVp2kRQqk/s640/puja.jpg" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-D8j1oVpRivs/TjO3meKjEHI/AAAAAAAAAdw/4HkFsCgsedg/s1600/DSC_0607.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="423" src="http://4.bp.blogspot.com/-D8j1oVpRivs/TjO3meKjEHI/AAAAAAAAAdw/4HkFsCgsedg/s640/DSC_0607.jpg" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-family: Trebuchet MS; font-size: 10pt;"&gt;&lt;br /&gt;Kami masih berlegar di sekitar pura sehingga pukul 5. Hajat hatiku ingin sekali merakamkan pemandangan Tanah Lot ketika matahari terbenam, namun awal tebal menyebabkan matahari terlindung sebaliknya hanya pemandangan rembang senja sahaja yang berjaya aku rakamkan. Tidak lama selepas itu, kami naik ke darat untuk menjamu mata melihat barangan yang dijual di sini. Barangannya hampir sama bagi setiap kedai, namun kena pandai menawar untuk mendapatkan harga yang terbaik. Jam 6 petang kami berkumpul semula di pintu masuk Tanah Lot. Aku mencadangkan agar kami semua menonton tarian kecak yang bermula jam 6.30 petang yang juga merupakan antara aktiviti &lt;i&gt;must-watch&lt;/i&gt; di Bali. Untuk persembahan ini penonton dikenakan bayaran 50,000 rupiah seorang.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-I3tKOq0ft-c/TjO3wL_8lOI/AAAAAAAAAd0/f2SGeSUlheE/s1600/kecak+dance2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="480" src="http://4.bp.blogspot.com/-I3tKOq0ft-c/TjO3wL_8lOI/AAAAAAAAAd0/f2SGeSUlheE/s640/kecak+dance2.jpg" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-family: Trebuchet MS; font-size: 10pt;"&gt;&lt;br /&gt;Sebaik pengunjung memenuhi tempat duduk, tarian pun bermula dengan sekumpulan lelaki berkain sarung hitam-putih tanpa berbaju keluar dari belakang tabir sambil menyebut "Cak..cak..cak". Di telinga mereka terselit bunga yang menjadi kebanggaan kepada masyarakat Bali iaitu bunga Kemboja. Tarian kecak menceritakan kisah &lt;span style="color: #990000;"&gt;Rama&lt;/span&gt; dan &lt;span style="color: #990000;"&gt;Sinta&lt;/span&gt; dengan seorang &lt;span style="color: #990000;"&gt;Raja Rahwana&lt;/span&gt;&amp;nbsp;yang jahat. Agak panjang untuk aku ceritakan di sini namun ia suatu hikayat yang menarik untuk dihayati. Watak demi watak keluar menggerakkan lakonan masing-masing sambil suara latar menceritakan dialog mereka. Akhir sekali adalah aksi watak &lt;span style="color: #990000;"&gt;Hanuman&lt;/span&gt; dan para pemuja memijak-mijak unggun api yang dinyalakan disekeliling lantai persembahan. Di hujung persembahan, penonton dibenarkan merakamkan gambar bersama penari dan kami tidak melepaskan peluang itu.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-iFo4trI7n1k/TjO34C9enCI/AAAAAAAAAd4/Rt2vdIxx6ns/s1600/DSC_0730.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="422" src="http://3.bp.blogspot.com/-iFo4trI7n1k/TjO34C9enCI/AAAAAAAAAd4/Rt2vdIxx6ns/s640/DSC_0730.JPG" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-CPGHLs6Piuc/TjO37J6KmxI/AAAAAAAAAd8/gMMg8e43J5U/s1600/DSC_0731.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="422" src="http://3.bp.blogspot.com/-CPGHLs6Piuc/TjO37J6KmxI/AAAAAAAAAd8/gMMg8e43J5U/s640/DSC_0731.JPG" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-qULulbeh674/TjO3_FqD69I/AAAAAAAAAeA/0Ai68XdcGRY/s1600/DSC_0735.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="422" src="http://2.bp.blogspot.com/-qULulbeh674/TjO3_FqD69I/AAAAAAAAAeA/0Ai68XdcGRY/s640/DSC_0735.JPG" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Trebuchet MS; font-size: 10pt;"&gt;Selesai menonton tarian kecak yang berlangsung selama 1 jam, kami akhirnya meninggalkan Tanah Lot. Kami kemudian dibawa makan malam di restoran &lt;span style="color: #990000;"&gt;Pawon Pasundan&lt;/span&gt; iaitu restoran yang menyajikan masakan khas Sunda. Hidangan kami adalah nasi timbel bersama ayam goreng dan ulam-ulaman, sedikit menyelerakan daripada menu makan tengahari kami. Setelah makan, kami semua&amp;nbsp;dihantar pulang ke hotel masing-masing. Kami berpisah dengan Fyzol dan Jun dan berjanji akan menghubungi antara satu sama lain apabila pulang ke Malaysia nanti.&lt;/span&gt; &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-jV0zQzDqph4/TjO7XREQXoI/AAAAAAAAAeg/qzl3jEAQQ-Y/s1600/DSC_0747.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="265" src="http://3.bp.blogspot.com/-jV0zQzDqph4/TjO7XREQXoI/AAAAAAAAAeg/qzl3jEAQQ-Y/s400/DSC_0747.JPG" t$="true" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-family: Trebuchet MS; font-size: 10pt;"&gt;&lt;br /&gt;Tiba di hotel ketika itu sudah jam 10 malam, terasa belum mahu melelapkan mata lalu kami pun bersiap untuk mandi di kolam renang pula. Cuaca sangat cerah malam itu dan dada langit dipenuhi bintang-bintang. Tiada siapa pun kecuali kami berlima di kolam renang tersebut ketika itu. Mungkin tetamu lain telah enak dibuai mimpi. Setelah puas, kami akhirnya masuk ke bilik.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;"&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-yZUWzBCDaJg/TjO4KRTPmsI/AAAAAAAAAeE/w4VbYdgd23Y/s1600/DSC_0776.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="422" src="http://2.bp.blogspot.com/-yZUWzBCDaJg/TjO4KRTPmsI/AAAAAAAAAeE/w4VbYdgd23Y/s640/DSC_0776.JPG" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-03wclg4xENU/TjO4L_r-kxI/AAAAAAAAAeI/zmESAmYVSUI/s1600/swim+at+night.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="640" src="http://1.bp.blogspot.com/-03wclg4xENU/TjO4L_r-kxI/AAAAAAAAAeI/zmESAmYVSUI/s640/swim+at+night.jpg" t$="true" width="424" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-family: Trebuchet MS; font-size: 10pt;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;u&gt;Hari Kelima, 13 Julai 2011&lt;/u&gt;&lt;br /&gt;&lt;u&gt;&lt;/u&gt;&lt;br /&gt;Penerbangan pulang kami dijadualkan pada jam 12.50 tengahari. Tiada sebarang aktivit dari pakej kami hari ini kecuali ke lapangan terbang. Kami meminta Pak Wayan mengambil kami pada jam 9.30 pagi. Setelah berkemas, kemi menjinjit bagasi masing-masing ke lobi utama. Bagasiku telah bertambah hasil aktiviti membeli-belah, lalu terpaksa aku usung peralatan kameraku yang sebelum ini berada dalam beg troliku. Sempat lagi&amp;nbsp;kami merakamkan gambar kenangan sebelum meninggalkan The Seminyak Village.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-knMhk-hZC5M/TjO4teILsJI/AAAAAAAAAeQ/O_7Egyi1YqI/s1600/DSC_0818.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="422" src="http://4.bp.blogspot.com/-knMhk-hZC5M/TjO4teILsJI/AAAAAAAAAeQ/O_7Egyi1YqI/s640/DSC_0818.jpg" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-family: Trebuchet MS; font-size: 10pt;"&gt;&lt;br /&gt;Sebelum ke lapangan terbang atau bandara dalam bahasa Indonesia, kami singgah lagi di Agung Bali kerana merasakan masih ada lagi ole-ole yang ingin dibeli. Masa setengah jam yang diperuntukkan digunakan sebaik mungkin untuk membeli-belah di saat akhir ini. Lewat jam 10 pagi barulah kami bergerak ke bandara. Dalam perjalanan ke bandara, Pak Kardia meminta salah seorang dari kami mengisi borang kepuasan pelanggan. Nyata mereka berusaha memperbaiki mutu perkhidmatan kepada pelanggan kerana industri pelancongan memberi impak ekonomi yang besar kepada Bali. Pak Kardia sendiri secara peribadi memberitahu kami beliau berterima kasih kepada syarikat penerbangan&amp;nbsp;Air Asia kerana dengan adanya penerbangan tambang murah tersebut, bilangan pelancong ke Bali terutama dari Malaysia meningkat. Pesan Pak Kardia sebelum kami turun dari van, jangan lupa kongsikan pengalaman di Bali bersama teman-teman agar mereka juga ke Bali suatu hari nanti dan masyarakat di sini pastinya akan terus mempunyai pekerjaan. Itu yang sedang aku lakukan melalui &lt;i&gt;entry&lt;/i&gt; ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tiba di terminal, kami terus mendaftar masuk dengan semua bagasi didaftarkan kecuali peralatan kameraku. Lega kami kerana tiada lebihan bagasi didaftarkan seperti yang berlaku dalam percutian kami di Bandung tahun lepas. Kami kemudian ke tingkat atas untuk membayar airport tax yang berjumlah 150,000 rupiah seorang. Memang telah awal lagi kami maklum akan cukai ini dan masing-masing tidak menghadapi masalah untuk membayarnya. Kami bersiar-siar di sekitar terminal sebelum ke pintu pelepasan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketika beratur memasuki pesawat, tidak kelihatan wanita Melayu lain kecuali kami. 10 minit sebelum penerbangan MH714, kami telah pun berada dalam perut pesawat Airbus 330. Agak teruja kerana pesawat ini adalah antara pesawat terbaru MAS dan kali pertama pula kami menaikinya. Dalam pesawat kami disapa oleh Penyelia Penerbangan, Ahmad Khalil yang dengan mesranya bertanyakan tentang percutian kami di Bali. Perjalanan selama 2 jam setengah itu tidak terasa langsung kerana sepanjang perjalanan kami asyik dengan panel hiburan masing-masing. Terlalu banyak pilihan akhirnya aku memilih untuk menonton filem kegemaranku Avatar. Terasa berbaloi sungguh dengan harga tiket yang kami bayar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jam 3 lebih pesawat mula terbang rendah dan kapten mengumumkan yang pendaratan akan dilakukan sebentar lagi. Semua penumpang tidak lagi boleh menggunakan panel hiburan masing-masing sebaliknya video promo &lt;i&gt;Malaysia Truly Asia&lt;/i&gt; pula ditayangkan. Terselit perasaan bangga ketika pelancong asing lain turut menonton video tersebut. Sekurang-kurangnya dapat memberi sedikit gambaran bahawa Malaysia juga mempunyai tempat-tempat yang cantik dan&amp;nbsp;menarik untuk dilawati. Benar kata pepatah, hujan emas di negeri orang..hujan batu di negeri sendiri..walau bagaimana cantik pun negeri orang tak sama dengan negeri sendiri. Terasa diri ini bagai anak perantau jauh di negeri asing saat ucapan 'Selamat pulang ke tanahair' diucapkan oleh kapten.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-bCQIYikiULI/TjO5E8QzfLI/AAAAAAAAAeU/MMmqbfFqJYE/s1600/DSC_0845.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="424" src="http://4.bp.blogspot.com/-bCQIYikiULI/TjO5E8QzfLI/AAAAAAAAAeU/MMmqbfFqJYE/s640/DSC_0845.JPG" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-family: Trebuchet MS; font-size: 10pt;"&gt;&lt;br /&gt;Pesawat akhirnya selamat mendarat dan kami diturunkan di Terminal Satelit. Kami menaiki aerotrain untuk ke terminal utama dan menuntut bagasi masing-masing. Setelah mengambil bagasi kami berlima akhirnya berpisah membawa kenangan percutian ini sebagai antara kenangan-kenangan indah dalam hidup. Sungguh aku menghargai usaha&amp;nbsp;dan komitmen masing-masing dalam menjayakan percutian tahun ini. Aku menumpang kereta Kak Eila yang dijemput oleh suaminya yang sudi menghantar aku pulang ke rumah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apa yang dapat aku simpulkan mengenai Bali adalah tempat di mana penyatuan 2 elemen penting kehidupan iaitu agama dan budaya. Agama Hindu dan budaya hidup masyarakat keturunan Jawa ini begitu bersatu dan diterapkan dalam semua aspek kehidupan. Hasil penyatuan 2 elemen ini maka lahirlah hasil seni yang begitu unik dan berada dalam kelasnya tersendiri. Inilah yang menyebabkan Bali antara destinasi pelancongan popular di dunia. Pelancong datang dari segenap pelusuk dunia untuk mengenali dengan lebih dekat keunikan budaya mereka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Suatu ketika aku cuba membuat perbandingan dengan agama dan budaya bangsaku di Malaysia. Di negara ini, agama dan budayaku tidak bersatu, saat adat bertentangan dengan agama, walau apa hujah pun, agama harus diutamakan. Ini kerana agamaku tidak mengenal bangsa, warna kulit dan keturunan sebaliknya agamaku mengenal akidah penganutnya. Satu penyatuan yang lebih global.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saat kaki menjejaki pintu rumah adalah saat yang paling tidak menarik dalam sesuatu siri percutian. Terasa bagai masih di Bali...terngiang-ngiang di telingaku alunan muzik gamelan Bali. Namun inilah namanya realiti kehidupan..setiap yang bermula pastinya akan berakhir. Dalam diam aku menyimpan hasrat ingin ke Bali lagi tapi bukan dalam waktu terdekat ini. Ke mana pula destinasi percutianku selepas ini?...Jawapannya..."Tunggula tahun hadapan"....&lt;i&gt;signing off&lt;/i&gt;~&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-K7UpLKW0HoM/TjO5TFx-lsI/AAAAAAAAAeY/Bx6heTp5NQs/s1600/just+me.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="640" src="http://4.bp.blogspot.com/-K7UpLKW0HoM/TjO5TFx-lsI/AAAAAAAAAeY/Bx6heTp5NQs/s640/just+me.jpg" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-7676170460180335648?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/7676170460180335648/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/07/holiday-bali-episod-3.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/7676170460180335648'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/7676170460180335648'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/07/holiday-bali-episod-3.html' title='Holiday @ Bali (Episod 3)'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-Mt0QQIHL7hk/TjO089_ltvI/AAAAAAAAAdQ/aLjto09u3OQ/s72-c/DSC_0343.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-5136150095485460883</id><published>2011-07-24T00:22:00.000-07:00</published><updated>2012-01-27T05:48:34.860-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Holiday'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Journey'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Bali'/><title type='text'>Holiday @ Bali (Episod 2)</title><content type='html'>&lt;u&gt;Hari Kedua, 10 Julai 2011&lt;/u&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size: small;"&gt;&lt;br /&gt;Tour pakej kami bermula Half-Board hari ini. Kami hanya akan berjumpa dengan pemandu pelancong kami pada pukul 3 ptg. Pagi itu kami bersarapan di tepi kolam renang dengan bekalan yang kami bawa. Oleh kerana mempunyai beberapa jam sebelum pukul 3, kami bercadang untuk melihat kawasan sekitar Seminyak. Lalu selepas bersiap kami berjalan menuju ke luar pintu hotel sambil bertanya kepada orang sekeliling jalan menuju ke pantai. 15 minit kemudian kami sampai di pantai Seminyak setelah melalui jalan-jalan yang agak sempit.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-VPgfwWqLm2o/Tiu_Mz1L2zI/AAAAAAAAAbs/DtIlE4Lg4AQ/s1600/jalan+day1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="640" src="http://3.bp.blogspot.com/-VPgfwWqLm2o/Tiu_Mz1L2zI/AAAAAAAAAbs/DtIlE4Lg4AQ/s640/jalan+day1.jpg" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-size: small;"&gt;&lt;br /&gt;Tiada apa yang menarik di pantai ini, hanya sebuah pantai biasa yang mana terdapat beberapa orang pelancong yang sedang bermandi manda. Kami tidak bercadang untuk mandi di pantai ini, lagi pun keadaan pantainya tidaklah begitu bersih kerana terdapat anjing berkeliaran di sana sini. Sebaliknya kami hanya menikmati pemandangan Lautan Hindi dengan deruan ombak yang sangat kuat.Sambil itu kami bergambar sepuas-puasnya dengan pelbagai aksi sebagai mengabadikan kenangan percutian kami yang baru bermula.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-tryMyQ_60BA/Tiu-KDlLHaI/AAAAAAAAAbo/5x2BE8bM3us/s1600/lompat2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="508" src="http://4.bp.blogspot.com/-tryMyQ_60BA/Tiu-KDlLHaI/AAAAAAAAAbo/5x2BE8bM3us/s640/lompat2.jpg" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-size: small;"&gt;&lt;br /&gt;Hampir jam 12 tghr barulah kami pulang ke hotel, itupun kami menahan teksi yang kebetulan berada di kawasan pantai tersebut kerana tidak tahan dengan cahaya matahari yang semakin terik. Tiba di hotel kami merehatkan diri dan makan tengahari sebelum keluar semula pada jam 2.50 ptg. Sangka kami mungkin pemandu pelancong belum tiba, tetapi apabila tiba di lobi hotel kelihatan Pak Wayan dengan kenderaannya telah pun bersedia menunggu kami berlima. Sungguh mereka jenis yang menghargai masa. Kami disambut oleh pemandu pelancong kami yang dikenali sebagai Pak Kardia. Pak Kardia dan Pak Wayan kemudian menjemput kami menaiki van.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebaik meninggalkan hotel, Pak Kardia memulakan kata aluannya menggunakan mikrofon yang terdapat dalam van tersebut kemudian menyebut destinasi-destinasi yang akan kami lawati petang itu. Destinasi pertama yang kami adalah &lt;span style="color: #990000;"&gt;Uluwatu&lt;/span&gt;. Perjalanan ke Uluwatu memakan masa hampir 45 minit dari Seminyak dan melalui kawasan kampung. Dalam perjalanan kami bertanya kepada Pak Kardia mengapa terdapat hiasan buluh yang panjang di hadapan rumah setiap orang. Pak Kardia menerangkan di Bali ketika ini masih lagi dalam suasana hari raya yang dikenali sebagai hari &lt;span style="color: #990000;"&gt;Galungan dan Kuningan&lt;/span&gt;. Hiasan buluh tersebut dipanggil &lt;span style="color: #990000;"&gt;Penjor&lt;/span&gt; adalah merupakan hiasan sempena sambutan hari raya mereka. Bentuk penjor seperti huruf J yang diterbalikkan menunjukkan simbolik kepada kehidupan manusia yang bermula dari bawah kemudian naik ke atas, namun walau bagaimana berjaya pun kita di atas suatu hari nanti akan turun ke bawah jua. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;﻿ &lt;br /&gt;&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-2-S3VepZK9M/Ti0uqIkiJ9I/AAAAAAAAAdM/j-QXKgvLZ6I/s1600/DSC_0093.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="640" src="http://1.bp.blogspot.com/-2-S3VepZK9M/Ti0uqIkiJ9I/AAAAAAAAAdM/j-QXKgvLZ6I/s640/DSC_0093.JPG" t$="true" width="436" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-size: small;"&gt;Hiasan Penjor&lt;/span&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;﻿ &lt;br /&gt;Kemudian aku bertanya pula mengapa terdapat patung di pintu gerbang rumah masyarakat Bali? Jawapan Pak Kardia, patung yang bernama &lt;span style="color: #990000;"&gt;Apit Walang&lt;/span&gt; ini diletakkan di hadapan pintu gerbang berfungsi untuk menakutkan roh jahat daripada memasuki rumah penghuninya. Apit Walang berwajah bengis dengan mata yang terjojol dan bertaring dan biasanya akan diikatkan kain sarung bercorak kotak-kotak hitam putih di pinggangnya. Kemudian selepas pintu gerbang ini pastinya terdapat satu dinding yang turut bertujuan menghalang roh jahat.Bagi mereka, roh jahat bergerak lurus tanpa boleh membelok ke kiri kanan, dengan adanya dinding ini roh tersebut tidak dapat menemui jalan memasuki rumah penghuninya.&lt;br /&gt;﻿ &lt;br /&gt;&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-cPmljeV1sfU/TivABC_Ex2I/AAAAAAAAAbw/Txnb3Y8bCrc/s1600/apit+walang.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://3.bp.blogspot.com/-cPmljeV1sfU/TivABC_Ex2I/AAAAAAAAAbw/Txnb3Y8bCrc/s640/apit+walang.jpg" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-size: small;"&gt;Apit Walang&lt;/span&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;br /&gt;Mendegar penerangan demi penerangan dari Pak Kardia menyebabkan kami tidak sedar ketika tiba di Uluwatu. Di sini terdapat kuil atau pura yang dibina di atas tebing setinggi 250 kaki dari aras laut. Tidak seperti kuil Hindu di India yang lebih berbentuk &lt;i&gt;indoor&lt;/i&gt;, pura penganut Hindu di Bali dibina secara &lt;i&gt;open-air&lt;/i&gt;. Tarikan utama pastinya pemandangan indah pura ini dari pelbagai sisi yang menghadap Lautan Hindi. Nun di bawah sana kelihatan ombak kuat menghempas pantainya. Namun kehadiran monyet-monyet liar di kawasan pura ini sedikit sebanyak mengganggu kedatangan pelancong ke sini. Monyet-monyet di sini sangat agresif sehinggakan kami beberapa kali dapat menyaksikan adegan monyet-monyet tersebut cuba merampas barang-barang kepunyaan pengunjung. Jelas kedengaran jeritan pengunjung di sana sini hasil gangguan monyet-monyet tersebut. Jika&lt;span style="mso-spacerun: yes;"&gt;&amp;nbsp; &lt;/span&gt;ada barang yang dicuri, beberapa orang tempatan sedia menunggu untuk menolong mendapatkan barang tersebut. Dengan sedikit bayaran, mereka akan menghulurkan makanan kepada monyet tersebut sebagai ganti untuk mendapatkan barang yang diambil. Mujur kami semua selamat dari gangguan monyet-monyet ini.&lt;br /&gt;﻿ ﻿ &lt;br /&gt;&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-jON-G2O09fE/TivAN7y1pgI/AAAAAAAAAb0/VXRVMq8DJ9M/s1600/DSC_0190.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="424" src="http://3.bp.blogspot.com/-jON-G2O09fE/TivAN7y1pgI/AAAAAAAAAb0/VXRVMq8DJ9M/s640/DSC_0190.JPG" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-size: small;"&gt;Uluwatu&lt;/span&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;﻿﻿ &lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-Tf3pON4CoPs/TivARknZDXI/AAAAAAAAAb4/5O2mJq1QSzw/s1600/DSC_0200-edit.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://3.bp.blogspot.com/-Tf3pON4CoPs/TivARknZDXI/AAAAAAAAAb4/5O2mJq1QSzw/s640/DSC_0200-edit.JPG" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;﻿ &lt;br /&gt;﻿ &lt;br /&gt;&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-3Z17Ohik0Hs/TivAUq6h-HI/AAAAAAAAAb8/LbwA4pH4bII/s1600/DSC_0203.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="433" src="http://3.bp.blogspot.com/-3Z17Ohik0Hs/TivAUq6h-HI/AAAAAAAAAb8/LbwA4pH4bII/s640/DSC_0203.JPG" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-size: small;"&gt;Our tour guide, Pak Kardia&lt;/span&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;﻿ Selepas ke Uluwatu, kami di bawa ke &lt;span style="color: #990000;"&gt;Garuda Wisnu Kencana&lt;/span&gt; atau GWK. Di sini terdapat binaan patung Wisnu dan Garudanya. Binaan patung Wisnu ini belum lengkap sepenuhnya kerana ketika ini badan Wisnu dan Garudanya masih terpisah. Patung-patung ini direkabentuk oleh sebuah universiti di Bandung. Menurut Pak Kardia jika dapat disiapkan sepenuhnya, patung ini akan menjadi lebih tinggi daripada patung Statue of Liberty di New York. Namun akibat kekurangan dana, proses menyiapkan patung ini tergendala.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-ZKNW7X_erig/TivEBwjHa0I/AAAAAAAAAcQ/pDkfP8bGmGo/s1600/gwk.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="425" src="http://3.bp.blogspot.com/-ZKNW7X_erig/TivEBwjHa0I/AAAAAAAAAcQ/pDkfP8bGmGo/s640/gwk.jpg" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Ketika kami tiba di GWK, kedengaran alunan muzik tradisional Bali sambil beberapa orang penari berarak masuk. Pak Kardia menyuruh kami bergegas masuk ke dalam kawasan GWK kerana terdapat sebuah tarian yang akan dipersembahkan. Sebaik kami berada di hadapan patung Wisnu, persembahan pun bermula dengan beberapa orang tukang karut tampil ke hadapan bercerita dalam bahasa masyarakat Bali. Sungguh aku rasakan tidak ada seorang pun pengunjung di situ yang memahami apa yang mereka ceritakan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-vRPYN-25OjI/TivEl07LlzI/AAAAAAAAAcU/KsaoRvJ3iNY/s1600/DSC_0268.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="420" src="http://4.bp.blogspot.com/-vRPYN-25OjI/TivEl07LlzI/AAAAAAAAAcU/KsaoRvJ3iNY/s640/DSC_0268.JPG" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Ketika jam melewati pukul 5, Pak Kardia membawa kami ke &lt;span style="color: #990000;"&gt;The Beranda’s&lt;/span&gt;, sebuah restoran di mana kami akan menikmati makan malam ala buffet. Dekorasi restoran agak menarik seperi hotel 5 bintang namun makanan yang dihidangkan kurang menepati selera kami. Tetapi disebabkan ia telah berada dalam &lt;em&gt;itinerary&lt;/em&gt; pakej, kami makan sahaja apa yang boleh diterima oleh tekak masing-masing.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-it-NuLitIjs/TivEwi-fCOI/AAAAAAAAAcY/_K-APz9ac3w/s1600/DSC_0299.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="420" src="http://4.bp.blogspot.com/-it-NuLitIjs/TivEwi-fCOI/AAAAAAAAAcY/_K-APz9ac3w/s640/DSC_0299.JPG" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Selesai makan, kami sempat menonton sebuah lagi persembahan di Ampetheatre yang terdapat di GWK ini. Persembahan gabungan tarian &lt;span style="color: #990000;"&gt;Barong&lt;/span&gt; dan &lt;span style="color: #990000;"&gt;Kecak&lt;/span&gt; ini berlangsung hampir 1 jam. Ketika tarian tamat, jam telah pun menunjukkan angka 7 malam menandakan &lt;em&gt;tour&lt;/em&gt; kami hari ini telah berakhir. Kami menuju ke kenderaan dan kemudian dihantar pulang terus ke hotel. Setibanya hotel, kami tidak terus memasuki bilik sebaliknya kami ke galeri lukisan &lt;span style="color: #990000;"&gt;Reservoart&lt;/span&gt; yang terletak di sebelah hotel ini kerana tertarik dengan kecantikkan lukisan-lukisan di sini. Kak Pida seperti ingin membeli sebuah lukisan, membayangkan harganya yang sangat mahal niat itu dipendamkan dulu kerana kami juga akan dibawa ke tempat membeli belah nanti.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;u&gt;Hari Ketiga, 11 Julai 2011&lt;/u&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pagi-pagi lagi kami telah pun bersiap dan menuju ke restoran hotel untuk menikmati sarapan pagi kerana Pak Kardia dan Pak Wayan akan menjemput kami pada pukul 8.30 pagi. Seperti biasa, mereka tiba lebih awal dari waktu yang dijanjikan…benar kata blogger-blogger lain..orang Bali menepati masa. Sebelum ke destinasi lawatan, kami ke hotel &lt;span style="color: #990000;"&gt;Pondok Sari&lt;/span&gt; dahulu untuk mengambil 2 orang pelancong yang akan turut sama dalam pakej hari ini. Mereka juga rupanya orang Malaysia, pasangan pengantin yang baru melangsungkan perkahwinan pada Jun lalu. Nampaknya mereka memilih Bali sebagai lokasi bulan madu. Destinasi lawatan kami pagi ini adalah Kintamani untuk melihat pemandangan &lt;span style="color: #990000;"&gt;Gunung Batur&lt;/span&gt;, namun Pak Kardia tidak membawa kami terus ke Kintamani sebaliknya singgah sebentar di &lt;span style="color: #990000;"&gt;Sari Amertha Batik&lt;/span&gt;. Di sini merupakan tempat membuat batik lukis dan batik tenun disamping terdapat kedai yang menjual pelbagai jenis barang berkonsep batik. Kami hanya melihat-lihat sahaja kerana tidak berniat untuk membeli apa-apa. Kemudian kami singgah pula di &lt;span style="color: #990000;"&gt;Yatra Gallery&lt;/span&gt; di kawasan &lt;span style="color: #990000;"&gt;Kampung Celuk&lt;/span&gt;, sebuah tempat membuat barang-barang yang dihasilkan dari perak. Begitu halus dan teliti pembuatannya menyebabkan harganya juga mahal.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;﻿ &lt;br /&gt;&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-BkNeKmEJfCU/TivE9v8oNZI/AAAAAAAAAcc/GRRXKlHKE6Y/s1600/perak.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="640" src="http://3.bp.blogspot.com/-BkNeKmEJfCU/TivE9v8oNZI/AAAAAAAAAcc/GRRXKlHKE6Y/s640/perak.jpg" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-size: small;"&gt;Yatra Gallery, Kampung Celuk&lt;/span&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;Jam 11 pagi barulah&lt;span style="mso-spacerun: yes;"&gt;&amp;nbsp; &lt;/span&gt;kami meninggalkan Kg Celuk. Perjalanan melewati kawasan sawah padi yang sangat mendamaikan mengingatkan&amp;nbsp;aku&amp;nbsp;pemandangan yang&amp;nbsp;sama dalam filem &lt;em&gt;Eat, Pray, Love&lt;/em&gt; lakonan Julia Roberts.&amp;nbsp;Dalam perjalanan itu, kami singgah pula di &lt;span style="color: #990000;"&gt;Segara Windhu&lt;/span&gt;, sebuah kompleks mini yang menjual pelbagai barangan cenderahati Bali. Lebih sejam kami disini&amp;nbsp;kemudian barulah kami bergerak ke destinasi sebenar. Masyarakat Bali mempunyai kemahiran seni tangan yang tinggi, setiap kawasan di Bali pasti ada hasil seni yang dapat dilihat di kiri kanan jalan. Sepanjang perjalanan ke &lt;span style="color: #990000;"&gt;Kintamani&lt;/span&gt; kami disajikan dengan pemandangan deretan kedai yang menjual patung-patung pemujaan mereka dalam pelbagai bentuk, saiz dan jenis.&lt;br /&gt;﻿ &lt;br /&gt;﻿ &lt;br /&gt;&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-8wiPNPaQoTw/TivFM1ILSSI/AAAAAAAAAcg/tMuvS8kWDIs/s1600/DSC_0094.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="424" src="http://1.bp.blogspot.com/-8wiPNPaQoTw/TivFM1ILSSI/AAAAAAAAAcg/tMuvS8kWDIs/s640/DSC_0094.JPG" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-size: small;"&gt;Segara Windhu&lt;/span&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;﻿&amp;nbsp;Hampir jam 1 tghr barulah kami tiba di Kintamani, suhu di kawasan ini agak sejuk dan berkabus sesekali terasa seperti berada di Genting Highlands. Melihat keadaan yang berkabus tebal itu, Pak Kardia awal-awal lagi memohon maaf kerana kami mungkin tidak dapat melihat pemandangan &lt;span style="color: #990000;"&gt;Gunung Batur&lt;/span&gt;. Kami terpaksa akur kerana ternyata cuaca bukan kuasa Pak Kardia mengawalnya. Untuk menyedapkan hati, kami dibawa ke &lt;span style="color: #990000;"&gt;Restoran Suling Bali&lt;/span&gt; dahulu untuk menikmati makan tengahari dengan harapan selepas makan cuaca mungkin akan berubah. Namun 1 jam kemudian, setelah kami selesai makan dan solat, kabus masih lagi tebal. Kami akhirnya turun dari kawasan Kintamani menuju ke destinasi seterusnya. Perasaan hampa terbuku di hati ditambah pula dengan makanan di restoran tersebut yang tidak menepati citarasa Melayu kami.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-gYY-EmCDu7k/TivFWts2fGI/AAAAAAAAAck/Ob4XtcKKCMM/s1600/DSC_0101.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="640" src="http://2.bp.blogspot.com/-gYY-EmCDu7k/TivFWts2fGI/AAAAAAAAAck/Ob4XtcKKCMM/s640/DSC_0101.JPG" t$="true" width="440" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Cuaca hujan mula menemani perjalanan kami, hati aku sudah agak risau..kerana hujan akan merosakkan semua &lt;em&gt;itinerary&lt;/em&gt; kami. Dalam pada itu, Pak Kardia membawa kami singgah di &lt;span style="color: #990000;"&gt;Buana Amertha Sari (BAS)&lt;/span&gt;, iaitu sebuah tempat menghasilkan kopi-kopi terkenal di Bali. Di sini pengunjung diberi merasa 6 jenis minuman secara percuma iaitu Bali Coffee Arabica, Bali Coffee Robusta, Ginseng Coffee, Hot Cocoa, Ginger Tea dan Lemon Grass Tea. Namun untuk merasa kopi &lt;span style="color: #990000;"&gt;Luwak&lt;/span&gt;, satu teko berharga 60,000 rupiah. Kopi Luwak merupakan antara kopi terbaik dan termahal di dunia kerana dihasilkan dari tahi musang. Musang berjenis Civet ini hanya akan makan biji kopi yang terbaik sahaja, hasil pencernaan dari usus musang ini kemudian diambil dan dibersihkan sebelum dijadikan serbuk kopi. Antara kami berlima, aku seorang sahaja penggemar kopi lalu satu teko kopi Luwak itu berjaya aku habiskan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-qZrdxYb3N1A/TivFy0ziFpI/AAAAAAAAAco/5ySSIA4edzc/s1600/kopi.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="425" src="http://4.bp.blogspot.com/-qZrdxYb3N1A/TivFy0ziFpI/AAAAAAAAAco/5ySSIA4edzc/s640/kopi.jpg" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Ketika kami tiba di Tegallalang, hujan masih lagi merintik. Kami dibawa singgah ke sebuah pura yang tertua di kawasan ini iaitu &lt;span style="color: #990000;"&gt;Pura Gunung Kawi&lt;/span&gt;.Kawasan pura ini sangat cantik dan bersih. Seperti pura-pura lain, pura ini juga pastinya mempunyai &lt;span style="color: #990000;"&gt;Candi Bentar&lt;/span&gt; iaitu pintu gerbang yang terbelah dua, altar yang mempunyai atap dipanggil &lt;span style="color: #990000;"&gt;Ijuk&lt;/span&gt;, kolam pancuran dan patung-patung pemujaan mereka. Oleh kerana masa yang terhad, setengah jam kemudian kami bergerak meninggalkan pura Gunung Kawi ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-oJxj866MVcU/TivF8LX45OI/AAAAAAAAAcs/RwYHCL7lJ6U/s1600/Pura+Batu+Kawi.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="640" src="http://4.bp.blogspot.com/-oJxj866MVcU/TivF8LX45OI/AAAAAAAAAcs/RwYHCL7lJ6U/s640/Pura+Batu+Kawi.jpg" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Destinasi seterusnya masih lagi di &lt;span style="color: #990000;"&gt;Tegallalang&lt;/span&gt;, &lt;span style="color: #990000;"&gt;Ubud&lt;/span&gt; iaitu kawasan penanaman padi teres. Menurut Pak Kardia, kawasan Ubud merupakan antara kawasan tanah yang subur. Apa sahaja yang ditanam pasti hidup subur. Masyarakat disini sangat menghargai tanah sehinggakan tanah yang kecil dan berbukit pun akan ditanam padi lalu terjadilah satu lanskap padi teres yang sangat cantik dan mengkagumkan. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kami berhenti di satu hentian yang mana selalu menjadi hentian pelancong untuk merakamkan pemandangan padi teres ini. Pak Kardia sebelum itu telah memberi ingatan bahawa terdapat penjual-penjual tempatan yang agak agresif dan mungkin akan mengganggu pelancong yang tiba. Awas, jika tidak mahu membeli jangan bertanya atau memegang barang yang dijual, jika tidak pasti mereka akan mengejar dan memaksa sehinggalah kita membeli barangan jualan mereka. Itu yang terjadi pada salah seorang rakanku F bukan nama sebenar.&lt;br /&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="margin: 0in 0in 10pt;"&gt;&lt;span style="mso-bookmark: _Hlk299281623;"&gt;&lt;span lang="EN-MY"&gt;&lt;span style="font-family: Calibri;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-blxPUw5yx34/TivGfMMkE4I/AAAAAAAAAcw/qeyAQNw6EeQ/s1600/DSC_0205.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="420" src="http://4.bp.blogspot.com/-blxPUw5yx34/TivGfMMkE4I/AAAAAAAAAcw/qeyAQNw6EeQ/s640/DSC_0205.jpg" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-Rzl9RM4qe04/TivGiS8c6oI/AAAAAAAAAc0/XFTP-z55qvg/s1600/DSC_0218+copy.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="640" src="http://1.bp.blogspot.com/-Rzl9RM4qe04/TivGiS8c6oI/AAAAAAAAAc0/XFTP-z55qvg/s640/DSC_0218+copy.jpg" t$="true" width="440" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Perjalanan turun dari kawasan Ubud melalui kawasan pekan kecil yang dipenuhi dengan kedai-kedai menjual perhiasan rumah. Rasa aku tidak ada apa yang dibazirkan di sini, dengan kreativiti dan ketekunan mereka, sekecil-kecil pasir, serpihan kaca, jerami padi, habuk kayu semuanya boleh menjadi perhiasan&lt;span style="mso-spacerun: yes;"&gt;&amp;nbsp; &lt;/span&gt;rumah. Kami akhirnya dibawa singgah di pasar &lt;span style="color: #990000;"&gt;Sukawati&lt;/span&gt;, iaitu kawasan menjual barang-barang cenderamata Bali tetapi dengan harga yang jauh lebih murah berbanding kedai-kedai yang kami singgah sebelum ini. Membeli-belah disini lebih berbaloi dan harga boleh ditawar jika membeli dengan kuantiti yang banyak. Jam telah pun melewati pukul 5 petang dan kami pun bergegas meninggalkan Sukawati untuk ke Jimbaran pula. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-ZaVzRHKWcgs/TivHCgq_zNI/AAAAAAAAAc4/9EF8FIllP9A/s1600/sukawati.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="419" src="http://1.bp.blogspot.com/-ZaVzRHKWcgs/TivHCgq_zNI/AAAAAAAAAc4/9EF8FIllP9A/s640/sukawati.JPG" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;Pasar Sukawati&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Perjalanan ke &lt;span style="color: #990000;"&gt;Jimbaran&lt;/span&gt; memakan masa lebih sejam dengan keadaan yang sedikit sesak ketika tiba di pekan Kuta. Kami terlepas waktu matahari terbenam kerana ketika tiba di Jimbaran keadaan sudah gelap. Untuk makan malam, kami dibawa ke restoran &lt;span style="color: #990000;"&gt;Bali Sea Café&lt;/span&gt;. Terdapat banyak lagi deretan restoran makanan laut disini dan semuanya mempunyai konsep yang sama. Kami dihidangkan makanan laut berupa ikan, sate sotong, udang, kupang dan ketam yang dibakar kemudian dibaluti dengan sambal.Setiap orang mendapat satu pinggan yang dipenuhi dengan makanan laut ini. Bayu laut malam, alunan muzik Bali dan ditambah pula dengan makanan yang sedap menjadikan makan malam itu antara yang terbaik yang dapat kami nikmati di Bali. Kami menikmati makan malam itu dengan penuh selera. Apa yang menarik disini, pengunjung juga akan dihiburkan dengan &lt;em&gt;live band&lt;/em&gt; yang akan datang hampir ke setiap meja sambil menyanyikan lagu-lagu masakini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-VvoGIBwM0YM/TivHLJdkQYI/AAAAAAAAAc8/BW-XeMziA0o/s1600/DSC_0273.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="420" src="http://4.bp.blogspot.com/-VvoGIBwM0YM/TivHLJdkQYI/AAAAAAAAAc8/BW-XeMziA0o/s640/DSC_0273.JPG" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-Km22orgpX8g/TivHNB37NdI/AAAAAAAAAdA/VMLYOAtxv64/s1600/DSC_0292.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="424" src="http://4.bp.blogspot.com/-Km22orgpX8g/TivHNB37NdI/AAAAAAAAAdA/VMLYOAtxv64/s640/DSC_0292.JPG" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Setelah kekenyangan, kami bergerak meninggalkan Jimbaran. Kami tidak berhasrat untuk terus pulang ke hotel, sebaliknya meminta Pak Wayan meninggalkan kami di Hard Rock Shop, Kuta. Pekan Kuta sangat sesak dengan pelancong, jalannya pula sempit dan dipenuhi dengan kenderaan. Di Hard Rock Shop, aku tidak melepaskan peluang membeli sehelai t-shirt HR Bali yang sudah menjadi hobiku mengumpul koleksi t-shirt HR dari merata dunia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-Vkd16c_D89Y/TivHu1erBgI/AAAAAAAAAdE/3cTqRgrudtU/s1600/hard+rock.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="473" src="http://1.bp.blogspot.com/-Vkd16c_D89Y/TivHu1erBgI/AAAAAAAAAdE/3cTqRgrudtU/s640/hard+rock.jpg" t$="true" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-size: small;"&gt;&lt;br /&gt;Kami menyewa sebuah van yang boleh memuatkan kami bertujuh untuk membawa kami pulang ke hotel. Pemandu van menghantar kami di Seminyak dahulu sebelum ke Pondok Sari untuk menghantar pasangan pengantin baru, Fyzol dan Junaidah.&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-5136150095485460883?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/5136150095485460883/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/07/holiday-bali-episod-2.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/5136150095485460883'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/5136150095485460883'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/07/holiday-bali-episod-2.html' title='Holiday @ Bali (Episod 2)'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/-VPgfwWqLm2o/Tiu_Mz1L2zI/AAAAAAAAAbs/DtIlE4Lg4AQ/s72-c/jalan+day1.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-6688958536749099923</id><published>2011-07-19T07:43:00.000-07:00</published><updated>2012-01-27T05:49:11.722-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Holiday'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Journey'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Bali'/><title type='text'>Holiday @ Bali (Episod 1)</title><content type='html'>Saban tahun aku dihujani oleh 2 soalan popular ini...'Bila nak kawen?'...dan 'Tahun ni bercuti ke mana?'. Untuk soalan pertama, sehingga kini aku pun tidak tahu jawapannya tetapi untuk soalan kedua semuanya terjawab apabila aku telah selamat pulang bercuti. Sudah menjadi amalanku untuk tidak menghebahkan kepada sesiapa kecuali teman rapat dan keluarga setiap kali aku pergi bercuti. Jadi untuk tahun ini, selepas penat merancang ke sana sini, akhirnya aku bersama teman-teman Kak Eila, Kak Sada, Kak Pida termasuk Acuta..adik Kak Sada yang baru ku kenali memilih Bali sebagai destinasi percutian pada tahun ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kata orang, tidak lengkap ke Indonesia jika tidak ke Pulau Bali. Sama seperti orang lain aku juga teruja untuk mengenali Bali dengan lebih dekat. Nyata Bali adalah sama seperti&amp;nbsp;ekspektasiku....mungkin kerana telah banyak membaca tentang blogger lain yang telah pergi ke Bali sebelum ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bali adalah sebuah pulau kecil yang mana penduduknya adalah 90% beragama Hindu..dan selebihnya beragama&amp;nbsp;Muslim, Buddha dan Kristian. Jadi tidaklah pelik jika disini kaum yang serumpun denganku mengamalkan agama dan budaya yang berbeza.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;u&gt;Hari&amp;nbsp;Pertama, 9 Julai 2011&lt;/u&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Penerbangan Malaysia Airlines menjadi pilihan kami kali ini kerana ketika menempah tiket, perbezaan harga dengan Air Asia tidaklah begitu ketara. Jadi kami memilih untuk menikmati sedikit keselesaan tambahan pula ada antara kami yang tidak pernah menaiki penerbangan MAS.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku menaiki ERL pada jam 1.10 ptg dari Putrajaya dan tiba di KLIA 20 minit kemudian. Hmm....terubat kerinduanku pada KLIA. Kami berlima berkumpul setelah masing-masing mendaftar masuk. Kurang kerisauan kami tentang lebihan bagasi kerana had muatan 20kg bagi setiap penumpang masih banyak lagi bakinya. Tepat jam 3.20 ptg, pesawat MH853 meninggalkan bumi Malaysia menuju ke Denpasar, Bali.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cuaca yang sangat baik mendorong penerbangan yang lancar tanpa sebarang gangguan. Pesawat mula terbang rendah&amp;nbsp;ketika&amp;nbsp;melewati ruang udara&amp;nbsp;Pulau Bali,&amp;nbsp;sempat aku terpandang pemandangan indah sebuah&amp;nbsp;gunung berapi.&amp;nbsp;Jam 6.20 ptg, pesawat selamat mendarat di Lapangan Terbang Antarabangsa Ngurah Rai, Denpasar. Waktu di Bali adalah sama seperti waktu di Malaysia jadi kami tidak perlu menukar jarum jam masing-masing cuma perubahan waktu malamnya agak cepat, jam 7 ptg aku rasakan seperi jam 8 malam di Malaysia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setelah mendapatkan bagasi masing-masing, kami mula melangkah keluar di pintu ketibaan. Di luar itu, berpuluh-puluh wakil agen pelancongan menunggu pelancong masing-masing termasuklah kami. Kami tidak perlu menunggu lama kerana dapat melihat dengan jelas papan nama ketua rombongan kami 'FAZILATON'. Wakil agen pelancongan kami memperkenalkan dirinya sebagai Agus. Agus seterusnya membawa kami ke kenderaan yang akan membawa kami berlima terus ke hotel.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kenderaan kami sepanjang di Bali adalah sebuah van yang boleh memuatkan 10 orang pelancong sekaligus dipandu oleh supir kami dipanggil Pak Wayan. Sebelum ke hotel, kami meminta Pak Wayan membawa kami makan malam di &lt;span style="color: #660000;"&gt;Wong Solo&lt;/span&gt; yang terletak di jalan menuju ke pekan Kuta. Memang telah kami rancangkan dalam &lt;em&gt;itenerary&lt;/em&gt; kami untuk singgah makan malam dahulu memandangkan ketika itu jam telah melewati pukul 7 malam. Menu dan dekorasi restoran &lt;span style="color: black;"&gt;Wong Solo&lt;/span&gt; ini tidak jauh bezanya dengan cawangannya di Malaysia. Mungkin pemiliknya ingin mengekalkan ciri-ciri restoran ini di setiap cawangannya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setelah makan, kami langsung ke hotel. Ketika itu, dalam hati sangat teruja untuk melihat keadaan hotel kami. Untuk hotel kami memilih &lt;a href="http://www.theseminyakvillage.com/"&gt;The Seminyak Village&lt;/a&gt;&amp;nbsp;yang terletak di kawasan &lt;span style="color: #660000;"&gt;Seminyak&lt;/span&gt;. Lokasi Seminyak agak jauh dari pantai &lt;span style="color: #660000;"&gt;Kuta&lt;/span&gt;, namun tidak sesesak seperti kawasan Kuta. Kawasannya lebih aman dan tenteram.&amp;nbsp;Setelah mendapatkan kunci bilik, kami menuju ke bilik sambil diiringi oleh pekerja hotel yang menjijit bagasi kami yang banyak dan berat itu. Bilik kami agak jauh dari lobi utama hotel. Sepanjang jalan ke bilik, kami melewati beberapa villa, restoran hotel, kolam renang dan bilik-bilik lain yang mengadap kolam renang. Tidak jauh bezanya dengan apa yang aku lihat di laman web hotel ini sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-N9lR8TCUvrY/TiYZ3Wll9lI/AAAAAAAAAbk/TdOuvMuhve0/s1600/TheSeminyakVillage.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="400" m$="true" src="http://4.bp.blogspot.com/-N9lR8TCUvrY/TiYZ3Wll9lI/AAAAAAAAAbk/TdOuvMuhve0/s400/TheSeminyakVillage.jpg" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Oleh kerana merasakan waktu malam yang masih muda, setelah membersihkan diri, kami berlima duduk bersantai di tepi kolam renang hotel. Hilang kepenatan perjalanan seharian menghirup udara malam Bali yang tenang. Banyak yang kami bualkan sehinggalah lewat malam baru kami pulang ke bilik dan akhirnya terlelap.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-6688958536749099923?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/6688958536749099923/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/07/holiday-bali-episod-1.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/6688958536749099923'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/6688958536749099923'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/07/holiday-bali-episod-1.html' title='Holiday @ Bali (Episod 1)'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-N9lR8TCUvrY/TiYZ3Wll9lI/AAAAAAAAAbk/TdOuvMuhve0/s72-c/TheSeminyakVillage.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-7365804687627961026</id><published>2011-07-07T02:46:00.000-07:00</published><updated>2012-01-27T05:49:33.481-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Life'/><title type='text'>Anugerah Perkhidmatan Cemerlang 2010</title><content type='html'>Sejak sekolah rendah, papa selalu pesan padaku..jadilah yang terbaik dalam apa jua yang kita lakukan. Walau seremeh mana pun kerja atau tanggungjawab kita..lakukan sebaik mungkin. Mama pula pesan sentiasa jujur dalam melakukan tugas kita...dan jangan harapkan sebarang balasan. Aku ingat pesan itu sehingga ke hari ini. Dan kerana pesan itu aku sentiasa ingin menjadi yang terbaik dalam apa jua yang aku lakukan. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semasa sekolah rendah, berkat kesungguhan aku belajar dan bersukan..aku menjadi pelajar perempuan terbaik...masih teringat wajah bangga mama saat aku menaiki pentas menerima anugerah itu. Di sekolah menengah aku cuba melakukan yang terbaik dalam apa jua bidang...namun ada yang lebih terbaik dari aku...dan aku akur akan itu. Kemudian aku ke universiti, sekali lagi aku mendapat Hadiah Pelajar Terbaik Fakulti Sains Komputer dan Sistem Maklumat, UTM. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/--KkqPNFLfmM/ThalLYbC2wI/AAAAAAAAAbY/-rsWb-QrQzM/s1600/DSC_0292.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="424" m$="true" src="http://4.bp.blogspot.com/--KkqPNFLfmM/ThalLYbC2wI/AAAAAAAAAbY/-rsWb-QrQzM/s640/DSC_0292.jpg" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Bersama SUB, Tn Hj Osman Bin Abd Aziz&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;br /&gt;Syukur alhamdulillah...kini setelah bekerja, aku dianugerahkan pula Anugerah Perkhidmatan Cemerlang (APC) 2010 bersama 11 orang yang lain dari jabatan aku. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Majlis berlangsung dengan gemilangnya di Putrajaya International Convention Centre (PICC) dengan lebih 600 orang penerima APC dari pelbagai agensi Kementerian Kesihatan Malaysia. Tergambar riak gembira di wajah setiap penerima anugerah dari mula majlis hinggalah ke penghujungnya. Ribuan memori terpahat disebalik lensa-lensa kamera yang ada di dalam dewan itu. Pastinya masing-masing ingin mengabadikan kenangan ini dalam diari kehidupan mereka. Aku dan rakan-rakan juga tidak ketinggalan merakamkan pelbagai aksi sepanjang majlis berlangsung untuk menjadi kenang-kenangan yang mana kami sendiri tidak pasti bila ia boleh berulang kembali. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-m6nW4P4kEHM/Th_fZP6l4lI/AAAAAAAAAbg/9mN-lr8Uneo/s1600/With+Minister.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="296" m$="true" src="http://4.bp.blogspot.com/-m6nW4P4kEHM/Th_fZP6l4lI/AAAAAAAAAbg/9mN-lr8Uneo/s400/With+Minister.JPG" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;﻿﻿&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;Sudah namanya rezeki..siapa diantara kita tahu apa yang ditentukan oleh Allah. Lalu kata-kata negatif di belakangku aku biarkan sahaja sebagai rencah kehidupan. Saat itu terus terlintas di fikiranku pesanan dari seorang teman "Untuk menjadi orang yang hebat..dugaannya juga hebat".&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semoga anugerah ini mendorong aku dan orang-orang disekelilingku untuk lebih gigih bekerja. Buangkan sahaja perasaan hasad dengki, cemburu dan iri hati kerana sifat itu tidak membawa kita ke mana pun. Selalu aku ingatkan diriku yang jahil ini jua. &lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-uuAPkdoF8cU/Thal0jsrQ6I/AAAAAAAAAbc/3qtV1_GUyY4/s1600/DSC_0277.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="400" m$="true" src="http://4.bp.blogspot.com/-uuAPkdoF8cU/Thal0jsrQ6I/AAAAAAAAAbc/3qtV1_GUyY4/s400/DSC_0277.jpg" width="265" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Selesai sudah satu acara yang telah aku fokuskan persediaannya sejak akhir bulan May lagi. Hujung minggu ini satu lagi memori akan tertulis dalam diari perjalananku. Pastinya akan aku titipkan buat pembaca sekalian apabila aku pulang nanti...&lt;i&gt;Signing off...&lt;/i&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-7365804687627961026?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/7365804687627961026/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/07/anugerah-perkhidmatan-cemerlang-2010.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/7365804687627961026'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/7365804687627961026'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/07/anugerah-perkhidmatan-cemerlang-2010.html' title='Anugerah Perkhidmatan Cemerlang 2010'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/--KkqPNFLfmM/ThalLYbC2wI/AAAAAAAAAbY/-rsWb-QrQzM/s72-c/DSC_0292.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total><georss:featurename>Presint 1, Putrajaya, Federal Territory of Putrajaya, Malaysia</georss:featurename><georss:point>2.9412089438825397 101.70655317357443</georss:point><georss:box>2.9312159438825396 101.69292167357443 2.95120194388254 101.72018467357444</georss:box></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-7802273176755076130</id><published>2011-06-29T17:03:00.001-07:00</published><updated>2012-01-27T05:49:51.090-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Life'/><title type='text'>Minggu 4 Jun : Reunion</title><content type='html'>Sememangnya dari dahulu lagi aku kurang yakin dengan mana-mana reunion. Samada aku sebagai organizer atau hanya sebagai ahli…komitmen ahli yang dijemput hanyalah hangat-hangat tahi ayam sahaja. Semasa memberi cadangan, setiap ahli semangat memberikan idea yang menarik…tetapi apabila tiba harinya…hanya beberapa orang sahaja yang muncul.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/5893262576/" title="Me &amp;amp; Baiti by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img src="http://farm6.static.flickr.com/5310/5893262576_3dc4d5122b.jpg" width="500" height="332" alt="Me &amp;amp; Baiti"&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seperti dirancang, Sabtu lepas aku dan Baiti sebagai organizer tiba lebih awal di Mid Valley. Kami bertiga termasuk Roch, suami Baiti bersiar-siar dahulu di sekitar Mid Valley. Lebih kurang jam 2.15 ptg kami ke café &lt;a href="http://www.thedeliciousgroup.com/"&gt;Delicious&lt;/a&gt; kerana telah menghebahkan kepada kawan-kawan supaya datang pada jam 2.30 ptg tetapi kami menempah ruang di café itu hanya pada jam 3 ptg. Saja kami hebahkan waktu yang awal pada kawan-kawan kerana sudah tahu mereka pasti datang lewat. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/5892932050/" title="my old friends by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img src="http://farm6.static.flickr.com/5240/5892932050_a718e24fa3.jpg" width="500" height="332" alt="my old friends"&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kami belum memesan apa-apa sehinggalah salah seorang rakan kami Siti Hadijah bersama suami dan 2 orang anaknya tiba. Kami memesan 2 set 'Tea For Two'. Setengah jam kemudian, John pula tiba lalu aku memesan 1 lagi set yang sememangnya sesuai untuk 2 orang. Kami berbual-bual berkaitan kenangan ketika zaman persekolahan dulu yang sememangnya sukar dilupakan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/5892708619/" title="Red Velvet by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img src="http://farm7.static.flickr.com/6011/5892708619_500b98e388.jpg" width="500" height="332" alt="Red Velvet"&gt;&lt;/a&gt;&lt;div ALIGN=CENTER&gt;My fav..Red Velvet..&lt;/DIV&gt;Setelah hampir 4 jam melepak di cafe Delicious, barulah kami beransur meninggalkan cafe tersebut dan berpisah kerana masing-masing mempunyai agenda lain sebelah malamnya. Kami bertiga pula langsung ke Rasta di Taman Tun Dr Ismail untuk makan malam. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pagi ahad itu sudah aku rancangkan untuk menghantar keretaku ke bengkel untuk diselenggara. 3 bulan sekali aku menghantar keretaku ke sebuah bengkel di Taman Equin, Seri Kembangan kerana selesa dengan perkhidmatan yang disediakan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi apabila sampai, mekanik bengkel memberitahuku terdapat banyak kereta untuk diservis dan mungkin mereka tidak sempat untuk menyelenggara keretaku sedang hanya ada 2 mekanik sahaja yang bertugas. Hampa dengan agendaku yang tergendala, aku menuju pula ke Jaya Jusco yang terletak di seberang jalan bengkel ini. Sekadar membeli beberapa barang keperluan, aku akhirnya pulang ke rumah. Dalam kepala aku mula memikirkan masa yang sesuai untuk menghantar semula kereta ke bengkel sedang aku tidak mempunyai kelapangan di hujung minggu buat masa terdekat ini. Hujung minggu ini pula aku akan pulang ke kampung lagi...hmm..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Benar kata orang, kita hanya merancang tetapi Tuhan yang menentukan segalanya. Aktiviti hujung minggu lepas tidak berapa menjadi seperti yang dirancangkan. Apa pun aku bersyukur atas segalanya dan mungkin juga ada hikmah disebaliknya. Minggu depan ada sesuatu yang menarik untuk dikongsikan...wait for my next post. See yaa!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-7802273176755076130?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/7802273176755076130/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/06/minggu-4-jun-reunion.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/7802273176755076130'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/7802273176755076130'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/06/minggu-4-jun-reunion.html' title='Minggu 4 Jun : Reunion'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://farm6.static.flickr.com/5310/5893262576_3dc4d5122b_t.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-5814379210612381457</id><published>2011-06-19T18:54:00.001-07:00</published><updated>2012-01-27T05:50:07.853-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Life'/><title type='text'>Minggu 3 Jun : Wedding</title><content type='html'>Sabtu lepas aku menghadiri majlis perkahwinan rakan sekerjaku &lt;a href="http://yanamalek.blogspot.com/"&gt;Nurliyana Bt Abd Malek&lt;/a&gt;. Yana telah memberitahuku terlebih awal pada tahun ini, jadi aku tidak mahu melepaskan peluang menghadirinya. Lagipun rumah Yana hanya terletak di Setiawangsa, KL..tidaklah jauh sangat. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tengahari jam 12 aku bergerak keluar rumah. Seorang lagi rakan sekerja kami, Asmah telah pun bersedia menunggu di tepi lebuhraya kerana ingin bergerak bersama kerana tidak tahu jalan menuju ke rumah Yana. Seperti dijanjikan kami berjumpa di lebuhraya berdekatan dengan Hospital Serdang. Aku telah sedia memulakan alat GPS ku menuju arah ke rumah Yana. Perjalanan agak lancar dan tiada kesesakkan jalan yang teruk. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lebih kurang jam 1 tengahari kami tiba di rumah Yana. Kelihatan rakan-rakan sekerjaku yang lain telah pun awal lagi tiba. Tanpa membuang masa aku dan Asmah serta suami Asmah mengambil tempat untuk menikmati jamuan makan.  Sedang menikmati makanan, Henni pula tiba bersama adiknya Hafiz. Saja aku menyuruh Henni membawa adiknya supaya senang mengambil gambar kami berdua. Jika tidak pastinya aku atau Henni menjadi jurufoto...hahaha..&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-Te6GI9DbawI/TghXYSGKH8I/AAAAAAAAAac/MpOoqdj6E2M/s1600/DSC_0148.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 252px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-Te6GI9DbawI/TghXYSGKH8I/AAAAAAAAAac/MpOoqdj6E2M/s400/DSC_0148.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5622840209458208706" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Selepas makan kami memasuki rumah pengantin untuk melihat sendiri pengantin perempuan. Cantik sekali Yana…berbeza dengan penampilannya di pejabat setiap hari. Bagus juga jika kelihatan sederhana di pejabat…jadi apabila tiba hari bahagia pastinya kita akan kelihatan sedikit &lt;em&gt;outstanding&lt;/em&gt;.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-HQK29WXWtto/TghXM-Uk4iI/AAAAAAAAAaU/q30CdfbHb2E/s1600/DSC_0141.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 266px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-HQK29WXWtto/TghXM-Uk4iI/AAAAAAAAAaU/q30CdfbHb2E/s400/DSC_0141.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5622840015171412514" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-xvS0mWd0mLM/TghXzVobfrI/AAAAAAAAAak/BEmG3IKgQHw/s1600/DSC_0166.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 266px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-xvS0mWd0mLM/TghXzVobfrI/AAAAAAAAAak/BEmG3IKgQHw/s400/DSC_0166.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5622840674263727794" /&gt;&lt;/a&gt;Semoga berbahagia hingga ke akhirat Yana.. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selesai di kenduri, aku meminta diri kerana perlu ke rumah makcik Hamidah, ibu kepada rakan baikku Ecah. Tidak sampai setengah jam kemudian aku tiba di rumah makcik Hamidah di Setapak. Makcik Hamidah ada mengirimku kek lapis Sarawak semasa aku ke Kuching tempoh hari. Jadi aku telah pun membelikan makcik Hamidah 2 jenis kek. Aku meluangkan masa petang itu berbual dengan makcik Hamidah yang keseorangan menjaga Ika sambil menikmati kek lapis yang aku bawa. Enal masih di waktu bekerja manakala Ecah menghadiri satu acara yang dianjurkan oleh pejabatnya. Lewat petang aku meminta diri untuk pulang ke rumah tanpa menunggu Ecah atau Enal..mereka pun pastinya ingin berehat apabila pulang nanti.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari ahadnya aku dah pun merancang untuk keluar bersama sahabat baik dunia akhiratku &lt;a href="http://baiti.blogspot.com/"&gt;Baiti&lt;/a&gt; (pasti tuan badan yang membacanya sedang tersenyum..). Inilah sahabat tempat aku menceritakan segalanya tentang diriku..dan inilah juga sahabat yang paling memahami aku. Tengahari itu aku tiba di rumah Baiti di Kinrara Mas, Bukit Jalil. Aku sudah terbiasa mengunjungi rumah Baiti sehinggakan pengawal keselamatan disitu pun perasan tentang kehadiranku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketika aku tiba di muka pintu rumah, Baiti baru sahaja selesai menyiapkan sarapan pagi...hmm…atau mungkin juga makan tengahari kerana ketika itu jam telah pun melewati 12 tengahari sedang menunya pula adalah mee goreng. Baiti dan Roch(suami Baiti) lalu mempelawa aku makan bersama. Dan sesesungguhnya mee goreng itu sangat sedap…dan kebetulan juga aku belum menjamah sebarang makanan pagi itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selesai makan, kami berdua memulakan langkah keluar. Roch tidak mengikut kami..ingin berehat di rumah sahaja katanya. Aku memandu terus ke Mid Valley, Megamall.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rancangan kami adalah untuk meninjau menu di café &lt;a href="http://www.thedeliciousgroup.com/"&gt;Delicious &lt;/a&gt;kerana kami merancang untuk mengadakan &lt;em&gt;gathering &lt;/em&gt;kelas 5ST2 yang menjadi kelas tingkatan 5 kami pada tahun 1999. Sejak habis tingkatan 5 masing-masing telah pun membawa haluan sendiri…tidak ada sebarang perjumpaan. Atas inisiatif aku dan Baiti kami menghubungi semula rakan-rakan lama menerusi Facebook dan no telefon yang ada dalam simpanan kami.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku memarkir kereta di basement Mid Valley. Kami kemudian singgah di butik Coach. Rupanya terdapat jualan penghabisan stok di butik tersebut. Baiti tiba-tiba berkenan dengan 2 buah beg Coach lalu membeli beg-beg tersebut. Aku pula hanya ingin mencari kasut untuk sebuah majlis jabatanku yang akan diadakan pada bulan hadapan. Banyak juga kedai kasut yang kami singgah tetapi kasut-kasut di Robinson lebih menarik perhatianku apatah lagi dengan tawaran sehingga 70%. Aku memilih 2 pasang kasut yang aku rasa sesuai untuk dipakai ke pejabat...satu hitam..satu putih. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selesai membeli masing-masing mengusung beg kertas Coach seorang satu sepanjang hari di Mid Valley tersebut. Kemudiannya, jam 4 petang kami ke café Delicious untuk menikmati minum petang. Baiti memesan Carbonara Spaghettini manakala aku memesan Thai Crabmeat with Aromatic Herbs, Spices &amp; Olive Oil..untuk &lt;em&gt;dessert &lt;/em&gt;kami memesan Peach &amp; Banana Crumble with Vanilla Ice Cream. Sebelum meninggalkan café, Baiti sekali lagi membuat pengesahan mengenai tempahan kami pada hujung minggu hadapan. Penyelia café berjanji untuk reservekan tempat di kawasan luar café untuk aktiviti kami nanti. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setelah puas dengan aktiviti yang tidak berapa &lt;em&gt;window-shopping &lt;/em&gt;, akhirnya kami meninggalkan Mid Valley. Kalau dah nama wanita..membeli-belah ibarat terapi..bisa membebaskan tekanan asal saja nampak perkataan &lt;em&gt;Sale&lt;/em&gt;...:). Aku meninggalkan Baiti dirumahnya di Kinrara Mas sebelum memandu pulang ke Putrajaya.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-5814379210612381457?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/5814379210612381457/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/06/minggu-3-jun-wedding.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/5814379210612381457'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/5814379210612381457'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/06/minggu-3-jun-wedding.html' title='Minggu 3 Jun : Wedding'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/-Te6GI9DbawI/TghXYSGKH8I/AAAAAAAAAac/MpOoqdj6E2M/s72-c/DSC_0148.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-4471880242463792643</id><published>2011-06-16T17:36:00.000-07:00</published><updated>2012-01-27T05:50:24.116-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Journey'/><title type='text'>Outstation : Kuching</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-rdkc-BaGgg4/TghYvjVz4jI/AAAAAAAAAas/700cRP4onGM/s1600/kuching.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-rdkc-BaGgg4/TghYvjVz4jI/AAAAAAAAAas/700cRP4onGM/s400/kuching.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5622841708735881778" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Percutian singkat aku ke Penang berakhir pada jam 8.30pm sebaik aku tiba di rumah sewa ku di Putrajaya. Penat pula terasa badan untuk &lt;i&gt;unpack&lt;/i&gt; bagasi aku. Mujur aku hanya membawa &lt;em&gt;backpack &lt;/em&gt;yang biasa aku usung jika pergi bercuti. Ingin sekali aku rebahkan badan ni ke katil, tetapi memikirkan aku akan terus tertidur tanpa mengemas..aku gagahkan jua mengemas &lt;em&gt;backpack &lt;/em&gt;ku dan kemudiannya &lt;em&gt;packing &lt;/em&gt;pula untuk bagasi ke Kuching.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mengikut jadual kerjaku, aku harus ke Kuching untuk memberi taklimat sistem di bawah jagaanku iaitu National AIDS Registry.Pengguna di Sarawak telah banyak yang bertukar disamping terdapat beberapa masalah berkaitan sistem jadi pihak Jabatan Kesihatan Negeri Sarawak memanggil aku dari BPM dan Mr. Peter dan Kee Chia Choon dari Bahagian Kawalan Penyakit untuk memberi taklimat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selasa pagi aku pergi ke pejabat seperti biasa kerana penerbanganku ke Kuching adalah pada pukul 1.50 ptg..lagi pun terdapat beberapa perkara yang perlu dibereskan sebelum meninggalkan pejabat selama 2 hari setengah. Pagi itu pula berlangsungnya Perhimpunan Bulanan KKM..sedikit lewat perhimpunan diadakan pada bulan ini berbanding bulan-bulan sebelumnya yang biasanya pada awal bulan. Aku bersama rakan-rakan sekerjaku menuju ke dewan di Aras 8 untuk menghadiri perhimpunan ini.&lt;br /&gt;Agenda perhimpunan adalah seperti biasa..nyanyian lagu korporat..lafaz ikrar dan pengenalan pegawai bertukar keluar masuk dan naik pangkat. Tetapi sebaik sahaja pengacara majlis ke agenda pengenalan pegawai bertukar keluar dan masuk…tiba-tiba 2 orang kakitangan BKP menaiki pentas menuju kepada KSU secara tergesa-gesa. Kemudian salah seorang menuju pula kepada mc..langsung mc mengumumkan kepada orang ramai agar bergerak keluar dari dewan kerana berlaku gegaran. Dalam keadaan yang terkawal orang ramai mula bergerak keluar dewan seterusnya keluar dari bangunan E7 tersebut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semua penghuni Kompleks E mula berkumpul di kawasan lapang. Rupanya kami mendapat tahu bahawa berlaku gempa bumi di kawasan Utara Sumatera, Indonesia. Gegaran turut dirasai di kawasan lembah Klang.Namun begitu tiada siapa antara rakan sekerjaku merasa gegaran ini.Lebih kurang jam 9.30 pagi barulah kami dibenarkan memasuki bangunan setelah pihak bomba mengesahkan bangunan selamat untuk diduduki.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku meneruskan kerja-kerjaku sehingga jam 11.30 pagi. Kemudian aku berkemas apa yang patut sebelum memandu pulang ke rumah. Awal pagi aku telah menelefon Fendi, pemandu di bahagianku supaya mengambil aku dirumah untuk ke LCCT. Lebih senang aku bergerak dari rumah kerana tidak perlu memarkir kereta di pejabat..lagipun Fendi sudah biasa mengambil dan menghantar aku di rumah kerana tahun lepas aku kerap outstation. Tepat jam 12 tghr seperti yang dijanjikan, Fendi telah siap menunggu aku di hadapan rumah. Tanpa menunggu lama, aku memasuki kereta dan kami menuju ke LCCT. Agak janggal kerana pertama kali &lt;i&gt;outstation&lt;/i&gt; menaiki penerbangan tambang murah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Perbelanjaan perjalanan bagi bahagianku pada tahun ini agak terhad, jadi kami kini perlu menaiki penerbangan tambang murah bagi menjimatkan perbelanjaan. Aku tidak mempunyai masalah menaiki penerbangan tambang murah kerana selalu bercuti menaiki penerbangan ini..cuma aku tidak berapa gemar dengan LCCT…terlalu serabut! Hmm…rindu pula dengan KLIA.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tiba di LCCT jam 12.30tghr aku terus mendaftar masuk di kaunter. Walaupun kami menaiki penerbangan tambang murah, tiket yang dibeli menggunakan waran kerajaan ini telah siap ditempah dengan 20kg bagasi, makanan dan tempat duduk. Tempat dudukku adalah 2B di bahagian hadapan dimana &lt;em&gt;seat &lt;/em&gt;yang mempunyai &lt;i&gt;cap&lt;/i&gt; merah. Disekeliling aku juga rupanya adalah pegawai-pegawai kerajaan..kesemua &lt;em&gt;seat &lt;/em&gt;merah diduduki oleh pegawai kerajaan. Dalam hati terdetik....rupanya bukan bahagian aku sahaja yang berjimat..agensi lain juga begitu. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setelah setengah jam berlepas, ketua pramugara mengumumkan tibanya waktu untuk menghidangkan makanan sambil menyebut penumpang di seat merah akan diberi keutamaan untuk dihidangan makanan. Makanan yang dihidangkan juga lebih menarik daripada penumpang lain..tidak tahu pula aku kenapa ada perbezaan.  Mungkin syarikat penerbangan ini ingin menarik lebih ramai agensi kerajaan menggunakan penerbangan mereka…mungkin..anggapan aku sahaja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selesai makan, terasa berat pula mataku ketika itu…dek penangan nasi beriyani ayam..lalu aku rebahkan sedikit kerusi. Selang beberapa minit..pesawat mula bergegar. Mulanya aku rasa biasa sahaja…kerana selalu mengalami gegaran sedemikian sebelum ini. Kemudian pesawat mula turun naik..penumpang mula tidak tentu arah. Aku mula panik..perjalanan masih berbaki 45 minit lagi. Dalam hati tidak putus-putus beristighfar. Di luar awan sangat gelap. Kapten mula membuat pengumuman agar semua penumpang bertenang dan kekal di tempat duduk masing-masing. Suatu ketika pesawat mengalami &lt;em&gt;airpocket &lt;/em&gt;yang agak dasyat sehingga ada penumpang yang menjerit. Setengah jam berlalu, keadaan mula stabil sedikit demi sedikit. Ketika kapten mengumumkan pesawat akan mendarat..aku berasa sedikit lega.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tepat jam 3.40 ptg, pesawat selamat mendarat di Lapangan Antarabangsa Kuching. Ketika penumpang telah siap untuk keluar dari pesawat, kapten keluar dari kokpit lalu membuat pengumuman mengenai keadaan penerbangan sebentar tadi. Seperti penumpang lain…di wajahnya juga tergambar perasaan lega…mungkin kapten tersebut juga tidak menyangka akan berhadapan dengan cuaca yang agak dasyat di atas sana. Hujan turun dengan lebatnya ketika penumpang keluar dari pesawat….mujur ada &lt;em&gt;aerobridge&lt;/em&gt;..tidakla penumpang semua kebasahan sebelum memasuki terminal.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setelah mengambil bagasi aku terus menuju ke pintu keluar…ramai betul orang yang menunggu di pintu ketibaan. Aku tidak perlu menunggu lama apabila aku terlihat sepanduk namaku dipegang oleh seseorang. Setiap kali turun ke negeri beginilah caranya aku disambut di airport…seorang pemandu telah sedia menunggu. Aku menuju ke arahnya.….lalu sambil tersenyum beliau berkata..”Cik Mimi kah”?...aku mengangguk dan mengikutnya ke kereta. Beliau memperkenalkan dirinya Suffia. Memandangkan jam telah pun pukul 4 ptg….Suffia terpaksa membawa aku ke Kolej Kesihatan Awam Kuching untuk mengambil Mr. Peter dan Kee yang telah tiba sehari awal dariku kerana taklimat mereka sehari awal dari taklimatku. Kebetulan kolej ini tidak jauh dari airport.&lt;br /&gt;Sampai di kolej, Mr. Peter mengajak aku minum petang dulu sebelum pulang ke hotel. Aku mengikut sahaja..lagipun tidak ada apa yang perlu dibuat petang itu. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hujan masih lagi tidak berhenti ketika kami tiba di hotel penginapan kami &lt;a href="http://www.360xpress.com.my/"&gt;360Xpress&lt;/a&gt;. Menurut Suffia baru hari ini hujan turun..sebelum ini cuaca agak baik. Mr. Peter pula memulakan lawaknya mengatakan kedatangan aku ke Sabah atau Sarawak selalu membawa hujan. Hmm…aku pun baru perasan..setiap kali ke KK dan Kuching..mesti hujan. Mungkin kedatangan aku membawa rahmat kepada rakyat Sabah dan Sarawak…hahahaha…lawak sahaja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oleh kerana hujan, aku hanya lepak sahaja di bilik hotel. Malamnya terasa lapar pula perut ni, aku keluar dari hotel seorang diri menuju ke Secret Recipe di belakang hotel. Malas aku nak mengajak Mr. Peter dan Kee…mungkin mereka telah kenyang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pagi Rabu itu, Suffia datang mengambil kami bertiga jam 7.30 pagi. Taklimatku bermula jam 8.30 pagi. Perjalanan dari hotel ke kolej adalah lebih kurang setengah jam. Peserta taklimat adalah dari kalangan Penolong Pegawai Kesihatan Persekitaran atau lebih senang dipanggil PPKP dari setiap daerah di Sarawak. Ada antara mereka pernah aku jumpa pada taklimat tahun lepas..ada juga kakitangan baru. Mereka ini bertugas menyiasat kes-kes HIV/AIDS di daerah mereka seterusnya membuat laporan. Tugas aku pula memberi taklimat penggunaan system National AIDS Registry bagi memudahkan mereka membuat siasatan dan laporan secara elektronik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Taklimatku tamat jam 4.30 ptg. Ketika pulang…awan mula mendung. Aku sudah agak risau…sedangkan aku sudah mengajak Mr. Peter dan Kee makan malam di Kg. Boyan. Jam 7 malam..kami telah bersiap untuk keluar makan. Mujur ketika itu hujan telah reda. Kami berjalan kaki ke Waterfront untuk mengambil bot tambang. Dengan bayaran 50sen seorang…tidak sampai 5 minit dalam bot kami telah sampai di seberang sungai. Mr. Peter dan Kee tidak pernah ke medan selera Kg. Boyan ini. Kami memesan 3 set mee kolok &lt;em&gt;special &lt;/em&gt;setelah mendengar ceritaku tentang kesedapan mee kolok ini. Selesai makan kami ke tempat menjual kek-kek lapis Sarawak tidak jauh dari medan selera ini. Mereka membeli beberapa jenis kek sementara aku hanya membeli satu jenis kek sahaja…kerana Suffia telah berjanji untuk membawaku ke tempat kek lapis yang lebih sedap lagi pada keesokkannya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kami pulang semula ke hotel jam 9.30 malam. Aku tidur agak lewat kerana melayan aktiviti-aktiviti di internet. Apa yang menarik mengenai hotel ini adalah terdapat &lt;em&gt;wired-internet&lt;/em&gt; yang beroperasi 24jam di setiap bilik..jadi tidak perlu membawa broadband. Sempat juga aku membalas beberapa email penting berkaitan kerja. Entah mengapa jika aku tiada di pejabat..ada sahaja perkara yang perlu disegerakan. Aku di pejabat sepanjang masa tiada pula yang sibuk mencari.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari Khamis masih lagi terdapat sedikit taklimat…itupun hanya Mr. Peter sahaja yang terlibat. Aku tidak bercadang mengikut Mr. Peter ke kolej, sebaliknya aku mengajak Suffia membawa aku berjalan-jalan.  Mujur Suffia ni peramah orangnya…tidak segan silu. Jam 9.30 pagi Suffia telah sedia menunggu aku di hadapan hotel. Setelah check-out..kami terus menuju ke tempat membuat kek lapis seperti yang dijanjikan oleh Suffia sebelum ini di Kampung Bintangor. Hanya sebuah rumah biasa, kedainya dinamakan Q-cake. Banyak juga kek lapis yang dihasilkan disini. Aku mencuba beberapa jenis kek dan kemudian memilih kek-kek berperisa keju, kek hati pari dan kek perisa pandan. Mungkin kerana dihasilkan dirumah dan menggunakan bahan-bahan yang berkualiti..harganya agak mahal berbanding harga kek di Kg Boyan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seterusnya aku mengajak Suffia mencari nasi ayam penyet yang popular di Kuching..tambahan pula aku tidak bersarapan lagi. Mulanya aku tidak yakin Suffia tahu lokasi nasi ayam penyet tersebut…tapi setelah sampai di restoran tersebut barulah aku yakin inilah RJ Nasi Ayam Penyet yang diperkatakan orang.Bagi aku rasanya biasa sahaja…sedap lagi nasi ayam penyet Wong Solo. Restoran tersebut baru memulakan perniagaannya jam 10.30pagi…kami antara pengunjung terawal.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oleh kerana masih mempunyai banyak waktu sebelum penerbangan aku jam 2.30 ptg..Suffia membawa aku berjalan sekitar Kuching…katanya bukan selalu Cik Mimi datang dan beliau sudah ditugaskan membawa aku ke mana sahaja sepanjang aku di Kuching.Hmmm…istimewa sekali layanan orang-orang di JKN jika pegawai dari kementerian turun. Kalau orang JKN ke kementerian rasanya tidak terlayan pula. Suffia akhirnya menghantar aku ke airport jam 12 tengahari. Mr. Peter dan Kee telah awal lagi tiba di airport..dan menukar penerbangan mereka dari jam 8 malam ke 12.45 tghr. Seperti biasa aku menghabiskan waktu di Starbucks sambil menulis &lt;em&gt;entry &lt;/em&gt;ini setelah mendaftar masuk. Boarding time adalah pada pukul 1.50 ptg…banyak masa lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;~~~Interval~~~&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cuaca agak baik ketika pesawat meninggalkan bandaraya Kuching. Penerbangan juga agak baik…tiada sebarang &lt;em&gt;air turbulence&lt;/em&gt;.Aku agak kenyang untuk menikmati makanan di atas flight. Tetapi pramugara telah pun meminta boarding pass aku lalu menghidangkan makanan sambil berkata..”Puan Mimi Nurakmal…your meal”…hmm apa boleh buat..kerajaan dah bayar…makan sahajalah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku tiba di rumah lewat jam 7 malam. Fendi tidak mengambilku di airport..sebaliknya aku menumpang seorang kawan untuk pulang ke rumah. Bergegas aku membuka pintu rumah kerana tidak ingin melepaskan drama kegemaranku setiap petang..Nora Elena..tambahan pula hari ini episod akhir.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setelah mengemas bagasiku..aku menghabiskan baki &lt;em&gt;entry &lt;/em&gt;ini sebelum tidur. Minggu kedua Jun hampir berakhir tanpa aku sedari esok adalah hari Jumaat. Hujung minggu datang lagi.Hmm…&lt;em&gt;time flies when we are busy&lt;/em&gt;.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-4471880242463792643?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/4471880242463792643/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/06/outstation-kuching.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/4471880242463792643'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/4471880242463792643'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/06/outstation-kuching.html' title='Outstation : Kuching'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-rdkc-BaGgg4/TghYvjVz4jI/AAAAAAAAAas/700cRP4onGM/s72-c/kuching.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-8194809129620246328</id><published>2011-06-15T22:45:00.000-07:00</published><updated>2012-01-27T05:50:44.624-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Holiday'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Journey'/><title type='text'>Minggu 2 Jun : Penang Trip</title><content type='html'>Yeay another weekend. Hujung minggu lepas aku habiskan dengan trip ke Penang bersama kawan-kawan GGM ku..suatu nama yang senang dipanggil untuk merujuk kepada aktiviti kami ber5...Ecah, Lenny, Kak Muzi, Coline dan aku sendiri. Ecah dan Lenny merupakan kawan baikku semasa di UTM Skudai, manakala Coline adalah kakak kepada Lenny dan Kak Muzi aku kenali semasa kami sama-sama mendaki Gunung Kinabalu back in 2009. Kami berkawan baik sehingga hari ini berdasarkan minat yang sama dan sikap &lt;em&gt;give n take &lt;/em&gt;yang tidak berbelah bagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku sebenarnya sering ke Penang..2-3 bulan sekali aku akan ke Penang melawat kawan-kawan baikku disamping suka sangat menikmati makanan Penang. Kali ini aku pergi bersama Ecah &amp; family kerana beberapa kali sudah rancangan untuk pergi bersama tergendala disebabkan sukar memadankan waktu lapang masing-masing. Kami sepakat mengambil cuti pada hari Isnin untuk memanjangkan waktu cuti.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Awal pagi Sabtu aku telah bersiap untuk bertolak. Aku harus ke rumah Ecah dulu di Setapak untuk mengambil mereka berempat. Sekitar jam 9pagi, setelah bersarapan beehoon goreng makcik Hamidah (mak Ecah)..kami berlima bertolak ke Penang. Agak menyenangkan jika pergi bersama mereka yang biasa memandu...boleh bertukar-tukar pemandu kerana perjalanan memakan masa selama 4 jam. Enal (suami Ecah) mengambil giliran memandu dari KL ke Juru. Sementara aku dapatlah merasa menjadi penumpang di dalam kereta sendiri...sempat aku melelapkan mata.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kami berhenti makan tengahari di Juru kerana aku ingin mereka merasa keenakkan ikan bawal goreng panas yang selalu menjadi hentian makan tengahari aku setiap kali ke utara. Cuaca sangat baik...panas dan berangin..memberikan mood yang sangat baik tengahari itu..ditambah pula dengan makanan yang sedap.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selesai makan, kami bergerak terus memasuki Penang. Pelan asalnya ingin ke rumah Lenny di Batu Uban..tetapi memikirkan Lenny perlu mengambil Kak Muzie di airport kemudiannya..kami menukar pelan untuk terus ke Hotel Berjaya Georgetown di Jalan Burma. Tiba di hotel kami membersihkan diri..solat..dan akhirnya kalah jua dengan tilam gebu hotel. Mungkin kerana kekenyangan dan kepenatan...masing-masing terlelap. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Waktu malamnya, barulah kami semua dapat berjumpa di destinasi makan malam kegemaran kami..Padang Brown. Semua ahli ada...Lenny, Shahrul (suami Lenny), Coline, Zool (suami Coline), Ecah, Enal, makcik Hamidah, kak muzie dan yang paling penting..pertemuan pertama GGM juniors...Irfan dan Eika. Sungguh meriah bagaikan hari raya...masing-masing teruja apabila dapat berkumpul sebegini. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Esoknya, ahad...kami semua bersarapan di Hutton Lane. &lt;em&gt;Signature dish&lt;/em&gt; disini adalah roti bakar dengan kari ikan...sangat sedap ditambah pula roti benggali tersebut di bakar di atas arang...menjadikan rasanya sangat asli. Disamping itu terdapat juga menu nasi dalca..dan roti canai. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-Ht_liVAKYyI/TgKKBS3uclI/AAAAAAAAAaM/IZx3OfnXa6w/s1600/DSC_0003.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 268px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-Ht_liVAKYyI/TgKKBS3uclI/AAAAAAAAAaM/IZx3OfnXa6w/s400/DSC_0003.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5621207039761871442" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Selepas sarapan, kami berjalan kaki ke medan Chowrasta yang terletak tidak berapa jauh dari Hutton Lane. Chowrasta adalah tempat menjual segala jenis jeruk dan cenderahati yang sering dibeli oleh pelancong yang datang ke Penang. Niat untuk makan cendol pulut kegemaranku di tepi Chowrasta tersebut terbantut memandangkan gerai tersebut belum lagi dibuka..mungkin kerana masih awal lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seterusnya kami ke Little India kerana makcik Hamidah ingin membeli rempah ratus..ingin membeli rempah tandoori katanya. Selesai membeli, kami ke Youth Park untuk sesi fotografi GGM. Kami berlima memang suka bergambar...jadi Lenny mencadangkan sesi ini diadakan di kawasan taman ini. Kami semua sepakat memakai baju putih dan jeans biru bagi menampakkan keseragaman dan mood dalam gambar. Walaupun tidak semua ahli dapat memenuhi konsep pakaian...dapatla juga sekeping dua gambar yang cantik. Sesi photoshoot tersebut tidak berapa menjadi seperti yang aku gambarkan.&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/5895508189/" title="DSC_0174 by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img src="http://farm6.static.flickr.com/5115/5895508189_2dca0f4512.jpg" width="500" height="334" alt="DSC_0174"&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/5895408779/" title="DSC_0140 by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img src="http://farm6.static.flickr.com/5156/5895408779_60e392fddb.jpg" width="500" height="334" alt="DSC_0140"&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kami semua kemudian bergerak ke Bao Sheng Durian Farm di Balik Pulau untuk kenduri durian. Di kawasan ini memang terdapat banyak gerai menjual durian. Ladang-ladang durian berada di kiri kanan sepanjang jalan ke Balik Pulau. Sedap semua durian yang dihidangkan...tidak ingat pula aku akan gred-gred durian yang dikupas oleh pekerja di situ. Kami hanya makan apa sahaja yang dihidangkan di hadapan kami.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/5896185778/" title="DSC_1980 by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img src="http://farm7.static.flickr.com/6012/5896185778_53ef23ff43.jpg" width="500" height="332" alt="DSC_1980"&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selepas itu, kami bergerak pula ke Pulau Betong, Balik Pulau untuk menikmati makanan yang agak popular disini iaitu Laksa Janggus. Masing-masing memesan laksa &lt;em&gt;special &lt;/em&gt;manakala aku dan Coline memesan Mee Hoon Sup kerana aku telah merasa laksa ini  sebelum ini. Pada aku biasa sahaja rasa laksa ini..makcik Hamidah juga sependapat denganku..kerana masing-masing pernah merasa laksa yang lebih sedap dari laksa Janggus ini. Tidak dapat aku menggagak apa yang menyebabkan laksa ini begitu popular.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Malamnya kami tidak keluar makan, sebaliknya Shahrul sahaja yang keluar membeli nasi beriani kapitan..antara menu yang tidak akan ketinggalan setiap kali ke Penang. Semasa makan, masing-masing makan dengan senyap kerana seharian tidak menjamah nasi sambil melayan konsert final AF.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pagi-pagi isnin kami bersarapan bersama lagi di Taman Tun Sardon. Hajat tekak aku tidak kesampaian lagi apabila gerai apam serabai dan sandwich ketam tutup pula pada hari itu. Kecewa pula kerana tidak dapat memperkenalkan makanan tersebut kepada Ecah dan makcik Hamidah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kami berpisah setelah sarapan kerana masing-masing mempunyai agenda tersendiri. Coline pula agak kurang sihat sejak operation. Kami seterusnya pulang ke hotel untuk check out kemudian singgah di Chowrasta lagi untuk membeli sedikit buah tangan sebelum memandu keluar dari Penang. Aku mengambil giliran memandu sehingga ke Taiping. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/5896196768/" title="DSC_1995 by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img src="http://farm6.static.flickr.com/5269/5896196768_560c15eb70.jpg" width="500" height="332" alt="DSC_1995"&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di Taiping kami singgah makan char kuey teow Doli kemudian bersiar-siar di sekitar Taman Tasik Taiping. Sempat kami bergambar di tepi tasik tersebut sambil menghirup udara segar kawasan Bukit Larut. Setengah jam kemudian kami meneruskan perjalanan pulang ke KL. Lebih kurang jam 8.00 malam kami tiba di rumah Ecah di Setapak, KL. Makcik Hamidah mengajak aku singgah..tapi aku menolak dengan baik dengan alasan perlu berkemas pula untuk ke Kuching esoknya. Aku terus memandu pulang dengan perasaan yang lapang kerana telah memanfaatkan hujung minggu bersama kawan-kawan baikku. Yang pastinya kami akan berkumpul lagi pada masa-masa akan datang di lokasi lain pula. Signing off~~~&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-8194809129620246328?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/8194809129620246328/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/06/minggu-2-jun-penang-trip.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/8194809129620246328'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/8194809129620246328'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/06/minggu-2-jun-penang-trip.html' title='Minggu 2 Jun : Penang Trip'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-Ht_liVAKYyI/TgKKBS3uclI/AAAAAAAAAaM/IZx3OfnXa6w/s72-c/DSC_0003.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-1148454141909590420</id><published>2011-06-07T01:49:00.000-07:00</published><updated>2012-01-27T05:51:06.129-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Life'/><title type='text'>Minggu 1 Jun : Pulang ke kampung</title><content type='html'>Dalam organizer aku, hujung minggu sepanjang bulan Jun ni penuh dengan aktiviti. Hujung minggu lepas, seperti biasa aku pulang ke kampung halamanku di Kluang, Johor. Setiap bulan aku dan kakak-kakakku akan pulang pada minggu yang sama supaya dapat berjumpa. Rindu aku pada anak-anak saudaraku Aisy dan Hanna.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selepas waktu kerja tamat pada jumaat lepas, aku terus memandu pulang. Jalan agak sesak ketika aku memasuki lebuhraya melalui tol Nilai...mungkin kerana masih musim cuti sekolah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selama 2 malam aku merehatkan diri di kampung melakukan aktiviti-aktiviti biasa. Biar pun hanya sekejap, yang penting dapat spend masa bersama keluarga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari ahad, selepas Asar aku bersiap untuk pulang semula ke Putrajaya. Aku lebih suka memandu waktu begini kerana kurang mengantuk. Seperti biasa sebelum pulang, aku singgah menziarahi kubur arwah mama. Redup cuaca petang mengiringi perjalananku seredup hati aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jam 10 malam barulah aku tiba di Putrajaya. Kaki ku agak cramp kerana memandu terlalu lama. Aku berkemas sebaik tiba di rumah sewaku sebelum melelapkan mata sambil berharap cepatla hari jumaat..ade banyak lagi aktiviti menunggu..signing off...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-1148454141909590420?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/1148454141909590420/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/06/minggu-1-jun-pulang-ke-kampung.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/1148454141909590420'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/1148454141909590420'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/06/minggu-1-jun-pulang-ke-kampung.html' title='Minggu 1 Jun : Pulang ke kampung'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-743461340647369728</id><published>2011-05-18T18:18:00.000-07:00</published><updated>2011-05-18T18:16:04.251-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Holiday'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Langkawi'/><title type='text'>Bercuti selama 36 jam</title><content type='html'>Hujung minggu lepas sangat memenatkan...bukan sebab kerja..tapi penuh dengan aktiviti berjimba! Rabu dan Khamis aku melayan wayang bersama kawan-kawan..cuma 2 cerita tapi 3 kali ke panggung. Rabu malam aku menonton Fast5 di Alamanda...biasala tiket murah. Khamis malam pula aku menonton cerita Kongsi dan Fast5 lagi untuk kali ke-2 di The Mines...hahaha..esoknya pergi kerja dengan kepala yang sangat berat disebabkan kekurangan waktu tidur.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-boXDccdAI1g/TdRrBRhFxFI/AAAAAAAAAZI/yqWq6idXHuA/s1600/1284643312.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 231px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-boXDccdAI1g/TdRrBRhFxFI/AAAAAAAAAZI/yqWq6idXHuA/s400/1284643312.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5608225105609344082" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Jumaat malam..aktiviti seperti biasa. Aku ke HKL untuk bermain badminton bersama team HKL. Malam tu aku main agak all-out sampai basah lencun baju dek peluh mengalir tak henti-henti. Nasib baik aku menumpang kereta Kak Ina....jadi balik dari HKL aku hanya mampu tersandar dalam kereta kepenatan tambahan perut agak lapar kerana belum makan malam. Kami singgah di Bangi Kopitiam, Bangi untuk supper sebelum pulang ke rumah masing-masing. Sampai di rumah aku terus buat apa yang patut dan tidur tanpa menghiraukan aktiviti hujung minggu aku yang akan bermula esoknya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sabtu...beratnya badan nak bangun Allah sahaja yang tahu...luar biasa penatnye bermain badminton kali ni. Tapi aku gagahkan juga bangun disebabkan waktu subuh yang hampir merangkak pergi. Kalaulah aku tidak mempunyai sebarang perancangan hujung minggu ni...dah tentu aku sembamkan balik kepala ni dalam bantal. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jam menunjukkan pukul 7 pagi...perancangan asal aku perlu keluar dari rumah tepat jam 8 pagi sebelum ke ERL untuk menaiki tren seterusnya ke LCCT...ya..hari ini aku akan ke Langkawi selama 2 hari sahaja. Tiket yang aku book pada awal tahun ini hanya bernilai RM37...itupun aku dah tambah check-in bag untuk perjalanan pulang..manalah tau kalau-kalau aku terbeli apa-apa sepanjang di Langkawi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bersama sisa kepenatan aku campakkan sahaja apa yang patut dibawa ke dalam bagpack aku...yang penting camera D90 aku harus ada bersama. Pukul 8.20 pagi barulah aku siap dan terus berjalan ke stesen ERL Putrajaya. Aku terlepas tren pukul 8.15 pagi...jadi harus menunggu tren seterusnya pukul 8.45 pagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku tiba di stesen Salak Tinggi jam 9pagi..bas ke LCCT sudah pun sedia menunggu...sebaik sahaja aku melangkah masuk...bas pun bergerak. Jarak stesen Salak Tinggi dengan LCCT bukanlah jauh sangat...tapi terasa lama pula berada dalam bas tersebut..sempat aku lelapkan mata. Tiba di LCCT sudah pukul 9.15 pagi..hmm..paling akhir aku ke LCCT sebagai penumpang lebih kurang setahun yang lalu..jadi aku agak lost sekejap ke mana tempat yang harus aku tuju. AA kini telah mempunyai kiosk untuk penumpang mendaftar masuk sendiri tanpa perlu ke kaunter. Ketika aku beratur di kiosk..jam telah pun mencecah pukul 9.30 pagi..aku sudah agak resah kerana belum mendaftar masuk sedangkan flight akan berlepas pada pukul 10.20 pagi. Akhirnya aku ke kaunter juga kerana penerbangan aku kurang dari 1 jam. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tepat jam 10.20 pagi, pesawat AK5322 meninggalkan LCCT menuju ke Pulau Langkawi. Sepanjang penerbangan, aku tidur lagi..semua waktu menunggu aku habiskan dengan aktiviti melelapkan mata walaupun sekejap. Aku tersedar saat pesawat ingin mendarat..itu pun disapa oleh pramugari kerana aku perlu tegakkan kerusi.&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/--0183t87CKE/TdRraXQMx7I/AAAAAAAAAZQ/IgY7gKwOcqQ/s1600/Picture%2B333.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 266px;" src="http://4.bp.blogspot.com/--0183t87CKE/TdRraXQMx7I/AAAAAAAAAZQ/IgY7gKwOcqQ/s400/Picture%2B333.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5608225536645842866" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Sampai di Langkawi, kawanku Kak Muzie yang bekerja di Berjaya Langkawi Resort telah sedia menunggu. Tanpa membuang masa yang sememangnya terhad, kami ke Padang Mat Sirat untuk makan tengahari. Selepas itu kami ke hostel bagi pekerja-pekerja Berjaya yang terletak tidak jauh dari resort itu sendiri di kawasan Teluk Burau. Hostel ini agak selesa...jadi tidak perlulah aku menyewa hotel setiap kali ke Langkawi...tinggal sahaja di hostel Kak Muzie ni...nak duduk di Berjaya agak mahal dan tidak berbaloi jika seharian hanya dihabiskan dengan aktiviti luar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selepas membersihkan diri, kami ke Buffalo Park di Kampung Nyior Chabang. Destinasi yang ingin aku pergi setelah menonton rancangan Majalah 3 mengenai paparan keju Mozarella buatan tempatan. Untuk memasuki kawasan kandang kerbau tersebut, pengunjung dikenakan bayaran sebanyak RM3. Tidak ada pengunjung lain disitu kecuali kami berdua. Hajat dihati ingin melihat sendiri keju dihasilkan, tetapi kami diberitahu oleh pekerja disitu yang bekalan eletrik terputus menyebabkan kerja-kerja penghasilan keju tidak dapat dijalankan. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-cQGkJev36e8/TdRieBTcZNI/AAAAAAAAAYI/LUEDrHftO0g/s1600/Picture%2B070.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 266px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-cQGkJev36e8/TdRieBTcZNI/AAAAAAAAAYI/LUEDrHftO0g/s400/Picture%2B070.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5608215703868695762" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Baka kerbau-kerbau di ladang ini adalah dari India, jadi tidak hairanlah jika saiznya lebih besar dari kerbau tempatan. Kerbau-kerbau ini agak jinak dan pengunjung dibenarkan untuk menyentuh dan memberi kerbau-kerbau makan. Selepas ke kandang, kami berhasrat untuk mencuba beberapa hasil produk keju dari ladang ini. Oleh kerana tiada keju baru yang dihasilkan, kami cuma dapat merasa susu kerbau, ais krim dari susu kerbau dengan pelbagai perisa, steak kerbau dan roti perancis bersama mozarella. Sedap semuanya...terutamanya steak kerbau tu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-QwLSa1vAI7M/TdRjdhoBv4I/AAAAAAAAAYg/m2QvBZaxe1k/s1600/steak_loaf.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 400px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-QwLSa1vAI7M/TdRjdhoBv4I/AAAAAAAAAYg/m2QvBZaxe1k/s400/steak_loaf.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5608216794876723074" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Kami meninggalkan Buffalo Park untuk menuju ke destinasi seterusnya iaitu pekan Kuah. Di pekan Kuah, kami ke tempat yang wajib dikunjungi oleh pelancong Langkawi seperti kedai menjual cokelat dan minyak gamat dan akhirnya bersiar-siar di Dataran Lang. Menjelang senja kami ke Pantai Chenang untuk melihat waktu matahari terbenam. Tenang aku rasa di sini, menghirup udara pantai tanpa hiruk pikuk dunia. Hilang terus kepenatan seharian perjalanan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-u0gK4QOK8t8/TdRjKPLLbzI/AAAAAAAAAYY/bWGs6XJiCFg/s1600/Picture%2B141.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 266px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-u0gK4QOK8t8/TdRjKPLLbzI/AAAAAAAAAYY/bWGs6XJiCFg/s400/Picture%2B141.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5608216463506370354" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Pada malamnya, kami makan malam di Bamboo Beach Restaurant di kawasan Penarak. Pada aku, makanannya biasa-biasa sahaja sama seperti restoran seafood yang lain. Setelah makan, kami pulang semula ke Teluk Burau.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aktiviti hari ahad lebih menarik, hari ini aku bersama kawan-kawan Kak Muzie yang lain seramai 6 orang akan mengadakan aktiviti melawat hutan paya bakau di Kilim Geoforest Park. Setiap kali aku pergi bercuti mesti dapat kenalan baru. Dengan menyewa sebuah bot, kami dibawa ke Gua Kelawar, Gua Buaya, memberi helang makan dan melawat kelong ikan. Untuk aktiviti selama 2 jam itu, kami berlapan membayar sebuah bot sebanyak RM150.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketika kami dibawa ke kawasan memberi helang makan, hujan turun dengan lebatnya. Namum kami sempat melihat burung-burung helang tersebut turun dan menyambar makanan berupa kulit ayam yang dicampak oleh pemandu bot kami.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-Ni9Y0Ti9q-s/TdRj44OJc3I/AAAAAAAAAYo/mD5a8JCXuKs/s1600/Picture%2B495.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 266px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-Ni9Y0Ti9q-s/TdRj44OJc3I/AAAAAAAAAYo/mD5a8JCXuKs/s400/Picture%2B495.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5608217264798659442" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Bot yang disediakan untuk aktiviti ini agak kecil dan hanya mempunyai bumbung..jadi sepanjang perjalanan pulang ke jeti kami sudah pun basah kuyup...dek tempias hujan...mujur aku meminjam baju dan seluar dari Kak Muzie..namum kakiku telah pun berenang dalam kasut Nike Mary Jane ku. Lawatan kami di Kilim Geoforest Park berakhir pada pukul 2 petang. Kami seterusnya singgah di Pantai Pasir Hitam untuk makan tengahari sebelum pulang ke hostel untuk membersihkan diri. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada sebelah petangnya, kami ke Oriental Village tetapi bukan untuk tujuan menaiki cable car kerana masing-masing telah pun beberapa kali menaikinya. Kami sebenarnya disarankan oleh Kak Nurul untuk menaiki segway sejenis kenderaan beroda dua dan hanya memerlukan keseimbangan badan untuk bergerak. Oleh kerana suami Kak Nurul bekerja disitu, kami membayar RM12 daripada harga sebenar RM17 untuk menaiki segway ini. Sangat seronok dan aku rasa inilah kenderaan paling mudah untuk dinaiki dalam dunia ini. Tidak mustahil jika satu hari nanti kenderaan ini akan berlegar di sekitar bandaraya jika harganya mampu dibeli oleh orang ramai. Seterusnya kami mencuba pula aktiviti flying fox dengan bayaran RM5. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-laS6RibnLuM/TdRk8tpvRKI/AAAAAAAAAYw/8q6N9voCnQs/s1600/Picture%2B580.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 266px; height: 400px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-laS6RibnLuM/TdRk8tpvRKI/AAAAAAAAAYw/8q6N9voCnQs/s400/Picture%2B580.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5608218430192698530" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Lewat petang aku, Kak Muzie, Zura dan Mashi bergerak ke Padang Mat Sirat menaiki kereta Zura menuju ke kawasan airport. Sebelum itu kami singgah di kawasan berdekatan airport tersebut untuk menikmati minum petang kegemaran aku, cendol pulut sambil menikmati pemandangan matahari terbenam di tepi pantai. Cuaca agak baik dan lensa D90 aku tidak putus-putus merakamkan pemandangan kegemaran aku petang itu. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-g1V8mrypt90/TdRmJHm8wzI/AAAAAAAAAY4/iD8JVYu-ksU/s1600/Picture%2B687.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 266px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-g1V8mrypt90/TdRmJHm8wzI/AAAAAAAAAY4/iD8JVYu-ksU/s400/Picture%2B687.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5608219742830379826" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Pukul 7 petang barulah aku dan Kak Muzie dihantar ke airport. Kak Muzie akan bergerak ke Penang menaiki penerbangan FireFly pada pukul 7.50pm untuk menghadiri satu temuduga. Manakala penerbangan aku pula adalah pada pukul 9.10pm. Aku menghabiskan masa lepak di Starbucks sehingga pukul 8.30pm sebelum mendaftar masuk. Hujung minggu aku berakhir sebaik sahaja pesawat AK5322 mendarat dengan selamat pada pukul 10.10pm di LCCT. Walaupun hanya 2 hari di Langkawi tapi aku rasa puas kerana dapat memanfaatkan setiap waktu. Segar rasanya fikiran diisi dengan kenangan-kenangan berada di sana sini dan berjumpa dengan kawan-kawan baru.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-743461340647369728?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/743461340647369728/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/05/bercuti-selama-36-jam.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/743461340647369728'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/743461340647369728'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/05/bercuti-selama-36-jam.html' title='Bercuti selama 36 jam'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/-boXDccdAI1g/TdRrBRhFxFI/AAAAAAAAAZI/yqWq6idXHuA/s72-c/1284643312.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-8118109999221493464</id><published>2011-04-19T03:21:00.001-07:00</published><updated>2012-01-27T05:51:44.004-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Reality'/><title type='text'>Damn....Its True!</title><content type='html'>Some of the best quotes that i find in twitter...yeah really damn true!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;:Best friends are those we grow up with. True friends are those who helps us grow up. #ihatequotes&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Letting go is hard, especially when emotions run deep. But remember, sometimes holding on can hurt much more. #ihatequotes&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sometimes when I say "I'm ok" I want someone to look me in the eyes, hug me and say "No, I know you're not" #DamnItsTrue&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sometimes, I just want to disappear and see if anyone would miss me. #DamnItsTrue&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sometimes what I'm looking for, comes when I'm not looking at all. #DamnItsTrue&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;When I pretend what happened didn't hurt, is when it hurts the most. #DamnItsTrue&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It's better to make mistakes and learn from them, than to never made any mistakes and never learned anything. #ihatequotes&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sometimes you have to let things go so there's room for better things to come into your life. #LivinToInspire&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Beauty isn't about having a pretty face. It's about having a pretty mind, pretty heart and pretty soul. #Nicetweets&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;You start to get hurt the moment you begin to care. #DamnItsTrue&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-8118109999221493464?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/8118109999221493464/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/04/damnits-true.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/8118109999221493464'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/8118109999221493464'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/04/damnits-true.html' title='Damn....Its True!'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-1167515093151178616</id><published>2011-03-30T21:56:00.000-07:00</published><updated>2012-01-27T05:52:09.086-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Universal Studio Singapore'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Holiday'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Journey'/><title type='text'>Weekend @Universal Studio Singapore</title><content type='html'>Plan to USS was originally made on May 2010. Tp masa tu…terlambat bli tiket masuk USS..jdnye plan tu terpaksa dibatalkan. But this year..we manage to book tickets 2 weeks earlier. And there we go...just the 2 of us to USS.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Memandangkan trip ni memerlukan aku memandu selama 4 jam dari Putrajaya ke JB, so aku tidur awal mlm sebelumnya selepas packing. Tak susah nak packing kalau bawak kereta sendiri…semua barang boleh campak saje dalam boot kereta.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pagi2 Jumaat aku dah tersedar…bangun seperti nak pergi keje…mungkin excited nak holiday pun same. At about 9am, kami pun bergerak. Sebelum masuk tol Nilai, kami singgah dulu di McD Nilai untuk breakfast.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sampai di JB dah pukul 2 lebih..sebab berhenti 2 kali di RnR..nak pergi toilet punya pasal. Hampir 3 tahun aku tak menjejakkan kaki di JB..keluar je tol Skudai aku tgk jln semakin jam. Rupanya di JB hampir kesemua jalan utama tgh construction.Aku pun drive agak slow…takut tersalah masuk simpang nak ke Danga Bay…tapi ketika dah nak hamper sangat simpang nak ke Danga Bay dari Jalan Skudai…tetiba kereta di depan aku brek emergency…aku sempat brek dan berjaya menjarakkan kereta aku dengan kereta di hadapan. Kami menghelakan sedikit kelegaan kerana terselamat dari kemalangan..namun selang beberapa saat…BAM!..satu dentuman kuat kat belakang bumper kereta aku. Terkejut aku…and at the same time aku panik sekejap.Tapi masa tu jugak aku realize..sah org blkg yg salah sbb follow kereta aku dengan rapat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku berhentikan kereta tapi pemandu yang melanggar aku suruh aku pandu kereta ke bahu jalan untuk mengelakkan traffic jam yang bertambah teruk.  &lt;br /&gt;Kereta yang langgar kereta aku jugak kereta waja silver.Pemandunya seorg lelaki Cina yg aku kira berusia lingkungan 40an. Kemek bumper kiri aku dibuatnya…kereta dia pulak…pecah lampu kanan. Untuk tidak memanjangkan cerita..akhirnya pemandu Cina tersebut bersetuju untuk membayar ganti rugi kerosakan. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selepas menyelesaikan masalah kereta aku...dengan waja kemek aku tu kami singgah mkn nasi ambeng yg popular di JB dekat Bandar Baru Uda. Rasa hampeh sbb baru lepas xcident tu hilang sebaik saje aku menyuap menu yang dah lama aku rindu sejak berpindah ke Putrajaya.Dulu masa keje di Tampoi…kalau x hari jumaat..wiken mesti dtg sini makan nasi ambeng special. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku tinggalkan keretaku di bengkel pada Jumaat mlmnye. Kami dihantar oleh kakakku balik ke Tune Hotel.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yeay..the day!..Seawal pagi Sabtu tu kami dah bgn sbb shuttle ke Resort World Sentosa pagi tu pukul 7pg...naik di Tune Hotel terus. Kami sampai di Resort World Sentosa pada pukul 8.15 pg.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Resort World sangat besar dan merangkumi Convention Centre, Casino, Hotel, Shopping Center dan termasuklah Universal Studio sendiri. Memandangkan masa sangat terhad, tempat yang kami lawati hanyalah Universal Studio sahaja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Globe Universal Studio yang menjadi landmark semua taman temanya masih lagi lengang ketika kami sampai. We took a lot of shots at the globe…tp semuanya tak berapa menjadi…disamping tiada cahaya matahari lagi…kabus yg keluar dari bawah globe tu pun mengganggu dan menyebabkan gambar jd putih.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/5674497440/" title="Universal Studio Singapore by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img src="http://farm6.static.flickr.com/5266/5674497440_d12c113338.jpg" width="500" height="326" alt="Universal Studio Singapore"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/center&gt; &lt;br /&gt;Lebih kurang pukul 9.30 pg..org dah mula ramai. Kami pun mula beratur di pintu masuk.Tepat jam 10 pg, entrance theme park pun dibuka. Tempat pertama yang dituju adalah kaunter penukaran kupon. Dari harga tiket $72…5$ adalah untuk kupon makan..5$ untuk souvenir. Selebihnya adalah harga tiket sebenar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/5657962500/" title="Our moment by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img src="http://farm6.static.flickr.com/5026/5657962500_10d16714bc.jpg" width="500" height="326" alt="Our moment"&gt;&lt;/a&gt; &lt;/center&gt;&lt;br /&gt;Ramai sungguh orang…sana sini nak bergambar pun penuh dgn org. Selepas entrance…terdapat deretan kedai di kiri kanan Hollywood Street. Kaki lima jalan ini pula dipenuhi dengan nama-nama artis Hollywood Walk of Fame. Kebanyakkannya nama artis dulu-dulu..tak ramai yg aku recognize. Di sepanjang jalan ini juga kita boleh bergambar dengan watak-watak dari filem terkenal Hollywood seperti Frankenstein, Marilyn Monroe, Charlie Chaplin dan macam-macam lagi.Kami sempat bergambar dengan beberapa watak. Apa yang menarik setiap karakter dijaga oleh 2 crew USS.Seorang ditugaskan mengambil gambar…seorang lagi akan menjaga queue. Aku rasa sangat pleasant cara macam ni…jdnye adela gambar kami berdua utk setiap watak. Kalau tak…gambar aku sorang…pastu gambar Leena sorang.Pengunjung hanya diberi 10min utk bergambar bersama karakter tersebut pada satu-satu masa.Rasanya kalau tak dibuat begini..mahu pengsan watak-watak tersebut..mana tidaknye..orang bergambar dengan mereka tanpa henti. So jika masa bergambar habis..you have to wait for another round.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/5674445415/" title="Picture 127 by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img src="http://farm6.static.flickr.com/5141/5674445415_000cd16185.jpg" width="500" height="331" alt="Picture 127"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/center&gt; &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selepas Hollywood street, seksyen pertama di sebelah kiri adalah Madagascar. Malangnya waktu itu seksyen ini belum lagi dibuka…still under construction...hanya merchandise shop sahaja yang dibuka. Kami ke seksyen seterusnya iaitu seksyen yang digemari ramai Far Far Away yang diadaptasi dari filem Shrek. Di sini terdapat castle yang hampir serupa dalam filem Shrek.Di dalamnya terdapat hall untuk tayangan animasi Shrek 4D. We took the queue to see this show. Show tersebut sangat menarik kerana penonton boleh merasa sendiri apa yang berlaku dalam movie tersebut. Contohnya..jika Shrek menaiki kuda…kerusi penonton pun akan bergoyang seperti kita juga sedang menunggang kuda..begitulah juga untuk aksi-aksi lain. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/5674458071/" title="@The Castle in Far Far Away by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img src="http://farm6.static.flickr.com/5188/5674458071_4a56a6ce25.jpg" width="500" height="331" alt="@The Castle in Far Far Away"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/center&gt; &lt;br /&gt;Kami seterusnya kembali ke seksyen Hollywood kerana berdasarkan brochure yang diberi, show seterusnya adalah Monster Rock Show. Muzikal ala Broadway ini mempersembahkan persembahan rock n roll karakter-karakter seram Hollywood seperti Frankenstein, Dracula, The Mummy, Werewolf dan beberapa lagi yang aku tak pasti namanya. Muzikal ini sangat menghiburkan..dan bertambah happening jika kita berada di kalangan penonton-penonton yang sporting. Ada kalanya aku rasa seperti menonton opera kerana semua penonton tidak memberikan respon setiap kali karakter tersebut mengajak penonton menyanyi bersama. Nak tepuk tangan bersama pun susah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/5675176774/" title="Picture 201 by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img src="http://farm6.static.flickr.com/5227/5675176774_c0b3267079.jpg" width="500" height="331" alt="Picture 201"&gt;&lt;/a&gt; &lt;/center&gt;&lt;br /&gt;Sebaik sahaja keluar dari Monster Rock, pengunjung di panggil pula oleh crew untuk menonton show yang dinamakan Lights, Camera, Action! yang dihoskan secara maya oleh Steven Spielberg. Dalam show ini kami berpeluang melihat dan mendengar sendiri bagaimana pembikinan babak aksi dan kesan bunyi yang dimasukkan ke dalam kebanyakkan filem Hollywood.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Keluar dari show kami ternampak Marilyn Monroe sedang berposing menandakan waktu untuk pengunjung bergambar dibuka. Apalagi..kami terus beratur untuk tidak melepaskan peluang tersebut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/5674595667/" title="Picture 290 by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img src="http://farm6.static.flickr.com/5223/5674595667_52e59d32db.jpg" width="500" height="331" alt="Picture 290"&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Marilyn Monroe&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;Kami kemudian bersiar-siar di seksyen New York sebelum lunch di Dine In yang berkonsepkan restoran makanan segera Hollywood di tahun 50an dulu. Harga makanan adalah sekitar 10-12 SD. Kami hanya perlu tambah beberapa dolar dari kupon makanan yang dibekalkan. Oh ya..jangan risau..makanan di restoran ini halal dan disahkan oleh Majlis Ugama Islam Singapura (MUIS). Ada beberapa lagi restoran halal di seksyen lain.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebaik sahaja kami habis makan, terdengar muzik 50an yang sangat menghiburkan di luar restoran. Kami bergegas ke luar untuk menonton persembahan The 50s Street Show. &lt;br /&gt;Persembahan mereka sangat bersahaja dan membuatkan penonton ingin menari bersama. Sempat aku rakamkan video aksi-aksi penonton yang sporting.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/5674056233/" title="The 50s Show by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img src="http://farm6.static.flickr.com/5305/5674056233_a00b9f5b85.jpg" width="500" height="326" alt="The 50s Show"&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;The 50's Show &lt;/center&gt;&lt;br /&gt;Kami seterusnya ke seksyen Ancient Egypt yang berkonsepkan zaman Mesir purba.&lt;br /&gt;Kami terlepas peluang mengikuti ancient ride yang membawa pengunjung meneroka ke dalam binaan ala piramid. Namun kami sempat bergambar bersama watak-watak di zaman Mummy.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/5673989763/" title="The Mummy by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img src="http://farm6.static.flickr.com/5308/5673989763_be6a317d04.jpg" width="343" height="500" alt="The Mummy"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;Di sebelah seksyen Ancient Egypt pula adalah seksyen Jurassic Park. Kebanyakkan permainan yang disediakan di dalam Jurassic Park ini aku rasa lebih sesuai untuk kanak-kanak. Jadi kami tidak menaiki sebarang riding yang disediakan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Banyak lagi aktiviti yang sempat kunjungi antaranya The Donkey Show, Treasure Hunter, menaiki Accelerator di seksyen Sci Fi City. Di Sci Fi City juga terdapat Battlestar Galactica...satu roller coster yang sangat mencabar dan complicated. Tapi malangnya riding ini juga belum dibuka kepada pengunjung. Tapi kalau dah dibuka pun belum tentu aku akan mencubanya!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/5675173252/" title="Picture 452 by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img src="http://farm6.static.flickr.com/5066/5675173252_fea79413c5.jpg" width="500" height="331" alt="Picture 452"&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Hollywod Walk of Fame&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di sebelah malamnya pula, kami lebih kepada aktiviti membeli souvenir dan mengambil gambar di sepanjang New York street. Memang terasa seperti berada di New York. Taman tema tersebut menutup tirainya dengan pertunjukkan bunga api di Lake Hollywood Spectacular. Kami pulang semula ke Tune Hotel dengan menaiki shuttle terakhir pukul 10.30 pm.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Keesokkannya, aku pergi ke bengkel kereta untuk mengambil keretaku yang telah siap dibaiki...cantik bumper keretaku seperti baru. Kami makan tengahari di Kg Melayu Majidee sebelum memandu pulang ke Putrajaya.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-1167515093151178616?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/1167515093151178616/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/03/weekend-universal-studio-singapore.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/1167515093151178616'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/1167515093151178616'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2011/03/weekend-universal-studio-singapore.html' title='Weekend @Universal Studio Singapore'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://farm6.static.flickr.com/5266/5674497440_d12c113338_t.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-1400601637403714399</id><published>2010-12-31T19:12:00.000-08:00</published><updated>2012-01-27T05:52:33.487-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Life'/><title type='text'>It's 2011 already!!</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/TR6cki0N-HI/AAAAAAAAAUY/QNgWC8GVYHw/s1600/happy-new-year-2011.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 292px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/TR6cki0N-HI/AAAAAAAAAUY/QNgWC8GVYHw/s400/happy-new-year-2011.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5557051141856819314" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;First of all syukur alhamdulillah to Allah for this healthy 28 years++ of living.&lt;br /&gt;It's been a busy year for me..let just see some of the highlights..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. Vacations at Krabi and Jakarta-Bandung&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/TR6fsiu2z7I/AAAAAAAAAVQ/f9Qz9Lb3ei8/s1600/Picture%2B1076.jpg"&gt;&lt;img style="float:right; margin:0 0 10px 10px;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 213px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/TR6fsiu2z7I/AAAAAAAAAVQ/f9Qz9Lb3ei8/s320/Picture%2B1076.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5557054577808166834" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/TR6ffpaTLdI/AAAAAAAAAVA/ApoiuD5itq4/s1600/DSC_0533.JPG"&gt;&lt;img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 200px; height: 134px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/TR6ffpaTLdI/AAAAAAAAAVA/ApoiuD5itq4/s200/DSC_0533.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5557054356262694354" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. Gain new skills - photography and swimming&lt;br /&gt;3. Adding unforgetabble friends in my list...(kak iela n the gang...u guys rawks!)&lt;br /&gt;4. More books..thanks to Book Excess..also thanks to the people who introduce this to me (Ecah n Kak Muzie)&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/TR6gnUN4NKI/AAAAAAAAAVg/cTYUCxIvZGc/s1600/Picture%2B1109.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 213px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/TR6gnUN4NKI/AAAAAAAAAVg/cTYUCxIvZGc/s320/Picture%2B1109.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5557055587524031650" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;5. Having newborn niece on 2nd October 2010..(the same date my late mom passed away in 2009)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I have nothing to expect in 2011...i'm gonna let all the 'unsangkarable' things happens in my life coz it'll be more exciting than expecting something that is not yet to be true. Just go with the flow...chill out...:)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-1400601637403714399?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/1400601637403714399/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2010/12/its-2011-already.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/1400601637403714399'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/1400601637403714399'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2010/12/its-2011-already.html' title='It&apos;s 2011 already!!'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/TR6cki0N-HI/AAAAAAAAAUY/QNgWC8GVYHw/s72-c/happy-new-year-2011.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-5054236598946788262</id><published>2010-12-15T00:46:00.000-08:00</published><updated>2012-01-27T05:53:26.015-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Thought'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Life'/><title type='text'>Believe</title><content type='html'>&lt;strong&gt;I DON'T BELIEVE&lt;/strong&gt;...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. In love at first sight..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. That i will win in a lucky draw or contest..not even the consolation prizes&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3. That i can change a person just by giving some advice&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4. That i will get richer, smarter and healthier by just sitting, watching..basically not doing anything&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;5. That one day we will have our car flying like most Hollywood sci-fi movies&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;6. When people say i'm pretty...that is so ridiculous..and i never believe that...actually i just trigger some confidence..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;7. There exist is this world a person almost 99% like myself...not in the physically term....but mentally and emotionally..&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-5054236598946788262?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/5054236598946788262/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2010/12/believe.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/5054236598946788262'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/5054236598946788262'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2010/12/believe.html' title='Believe'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-8375208812674055445</id><published>2010-10-01T20:38:00.000-07:00</published><updated>2012-01-27T05:53:47.275-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Life'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Reality'/><title type='text'>It's been a year...</title><content type='html'>Hari ni cukup 366 hari mama pergi tinggalkan aku...Setahun yg lalu waktu ini aku tengah menangis di sisi jenazah mama. Bagaikan tak percaya semua ni berlaku dlm hidup aku. Dlm 366 hari tu...x satu hari pun ingatan aku lupa pada mama..ntah brape ratus hari aku bangun pagi dan menangis setiap pagi trying to remind myself that i no longer have a mother...ntah brape ratus mlm aku mimpikan mama..seolah-olah kehidupan aku dgn mama hanya waktu mlm...siang mama hanya ada dlm kenangan..the truth is i'm not recover...will not recover from this faith..mungkin senang nak menipu org that i'm ok with this..tp dlm hati Allah saje yg tau.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Thn ni raya pertama aku tanpa mama. Sgt berbeza...tiap2 thn mama akan buatkan kitorg adik-beradik baju kurung..aku akan pakai pd raya pertama...tp thn ni xde lg baju kurung yg mama jahit...xde lg rendang ayam mama..Tiap2 thn kitorg pergi sembahyang raya bersama...rasa tenang dpt tgk wajah mama pagi2 raya...tp thn ni..pagi2 raya hanya kubur mama yg dpt aku tatap. Selepas ni hari raya pada aku hanyala hari cuti utk berkumpul bersama keluarga..i'm not excited mcm dulu2..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I'm losing a lot of my identity since mama pergi...kdg2 kalau x dpt kawal emosi aku jd moody and that will effect my surrounding...aku jd hangin ngan org sekeliling aku. I'm losing a lot of people who i care the most..some died...some is heading to their new future..some is getting married...it's like you are destined to not to live with the people who has touch your heart. Sometimes i think better to live alone than living with others who one day will leave u behind..better to live alone daripada merasa sakit dan pedihnya kehilangan org yg kita sayang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dlm setahun ni jugak ramai lg kawan2 aku yg kehilangan ibu atau ayah..mungkin perasaan mereka sama mcm aku. Tak mampu aku nak ucap apa2 pd mereka...perkataan 'Sabar' mungkin x bererti apa2 and it doesn't help much to them. Itu yg aku rasa dulu...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-8375208812674055445?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/8375208812674055445/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2010/10/its-been-year.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/8375208812674055445'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/8375208812674055445'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2010/10/its-been-year.html' title='It&apos;s been a year...'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-4650207769745012542</id><published>2010-07-30T01:38:00.000-07:00</published><updated>2012-01-27T05:54:09.887-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Holiday'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Journey'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Jakarta'/><title type='text'>Holiday @ Jakarta-Bandung (Episod 2)</title><content type='html'>&lt;center&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/4985007373/" title="@Stasiun Bandung by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img height="332" src="http://farm5.static.flickr.com/4133/4985007373_67da0b1b0c.jpg" width="500" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;Kami tiba di Bandung lebih kurang pukul 3 ptg dan terus menyewa van lagi untuk membawa kami ke hotel Utari. Bandung agak sejuk berbanding Jakarta. Hotel Utari ini berada di tengah-tengah bandar Bandung. Sekali lagi kitorg memilih lokasi sebagai kriteria utama pemilihan hotel. Banyak yang boleh dijimatkan jika memilih hotel yang berdekatan dengan local attractions.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/5675100508/" title="Picture 649 by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img alt="Picture 649" height="500" src="http://farm6.static.flickr.com/5145/5675100508_4fb2a25c1c.jpg" width="332" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;Selepas check-in, kitorg tak mahu lg membuang masa..sambil survey2 jalan..kitorg singgah di Rumah Makan Simpang Raya untuk menikmati lunch walaupun dah agak lewat. Menu utama disini adalah nasi padang dan sememangnya merupakan signature-dish bagi negara Indonesia. &lt;br /&gt;Lepas lunch, kitorg ke Jalan Riau. Di sini terdapat banyak Factory-Outlet yang menjual pakaian berjenama tetapi tiruan. Kualitinya hampir sama dengan yg ori..hampir setiap FO kitorg singgah. But yg tak bestnye...cuaca plak agak gloomy..menjelang petang hujan pun turun dengan lebatnya. Tp local people pandai cari idea nak dapat duit...mereka menyewakan payung kepada pengunjung untuk bergerak dari satu lokasi ke satu lokasi. Oleh kerana tidak membawa payung..and tak mahu buang masa..akhirnya aku dan Leena berkongsi share 1 payung...dengan sewa 5000 rupiah. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kitorg ended up membeli beberapa helai baju dan agak worth-it. Ikut hati nak bli banyak lg...tp kena kawal diri..esoknye nak shopping lg. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-JNKM19MoX5I/TbkyTKxuZ2I/AAAAAAAAAXI/0JKG3pKIvnI/s1600/shopping.jpg"&gt;&lt;img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5600562916503742306" src="http://2.bp.blogspot.com/-JNKM19MoX5I/TbkyTKxuZ2I/AAAAAAAAAXI/0JKG3pKIvnI/s400/shopping.jpg" style="cursor: hand; display: block; height: 400px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 400px;" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari keempat..pagi2 dah bersiap untuk ke Pasar Baru. Tak lengkap ke Bandung kalau tak ke Pasar Baru. Pasar Baru lebih kepada konsep shopping-mall rakyat..dan menjadi tarikan utama pelancong Malaysia. Barang-barang di sini ada yang dijual secara pukal...jadi tak hairanlah kalau sesetengah peniaga kain baju di Malaysia memborong kain dari sini. Banyak pilihan dan murah. Aku sendiri borong clucth..mcm2 kaler..rm7 je satu. Banyak juga pelancong Malaysia lain yg turut berada di situ...sampaikan masa memborong boleh terdengar bahasa mereka..n kitorg pun join skali menawar supaya peniaga tersebut turunkan lagi harga. Bila berjaya menawar...kitorg senyum sesama sendiri sambil menegur apa yang masing-masing dah bli dan brape harganye. Kalau dengar ada kedai yg lagi murah..terus kitorg ke situ.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ikut itenerary, kitorg patut habis shopping pukul 2 ptg...dan sepatutnya ke destinasi seterusnya utk lunch. Tp disbbkan nafsu shopping yang tak boleh dikawal...pukul 4 baru habis shopping. Sekali lagi waktu lunch kitorg lari..pukul 4 lebih kitorg bergerak ke Kg Daun untuk makan tengahari. Kg Daun terletak di atas bukit dan pemandangan dari sini sangat menakjubkan. Perjalanan ke Kg Daun juga sangat mencabar dengan laluan membukit dan sempit melalui kg-kg kecil. Ada ketikanya aku rasa macam di Cameron Highlands bila ternampak kedai-kedai kecil menjual strawberry di tepi jalan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/5674550645/" title="Picture 875 by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img alt="Picture 875" height="369" src="http://farm6.static.flickr.com/5189/5674550645_580471b316.jpg" width="500" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kami tiba di Kg Daun pukul 5 lebih. Perut yg sepatutnya lapar jd kenyang..mungkin sebab kami beli makanan ringan di Pasar Baru untuk mengalas perut. Tapi bila melihat keindahan Kg Daun dengan menu-menu yang hebat jd lapar balik. Kg Daun juga berkonsepkan galeri seni tradisional..banyak terdapat hiasan-hiasan tradisional semasa memasuki kawasan utamanya. Terdengar juga alunan muzik tradisional Indonesia semasa melewati pentasnya. Terasa sangat aman, nyaman dan segar berada di sini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selepas memilih hut..kitorg perlu memukul beduk untuk memanggil pelayannya mengambil order. Aku tak ingat menu apa yg kitorg pilih..tp yg pasti semuanya sedap belaka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-jbiSuSPLmt8/Tbk3baCrPlI/AAAAAAAAAXg/W7EBSzW2Wlo/s1600/food.jpg"&gt;&lt;img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5600568555598462546" src="http://4.bp.blogspot.com/-jbiSuSPLmt8/Tbk3baCrPlI/AAAAAAAAAXg/W7EBSzW2Wlo/s400/food.jpg" style="cursor: hand; display: block; height: 400px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 400px;" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila kitorg habis makan..waktu pun dah agak senja. Sebelum balik...kitorg pose lagi sebagai kenangan..ntah bila dapat datang sini lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/4985834504/" title="pak us in action... by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img alt="pak us in action..." height="349" src="http://farm5.static.flickr.com/4150/4985834504_2a1057085b.jpg" width="500" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Pak Us our supir...pun pandai pose&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;On the way turun dari Kg. Daun..kami melewati satu lagi kawasan shopping di Bandung iaitu Cihampelas. Di kawasan ini kami di bawa singgah di salah Factory Outlet yang terkenal iaitu Rumah Mode. Satu yang aku prasan...setiap FO ade dekorasi tersendiri untuk menarik pelanggan. Rumah Mode antara yang tercantik. Aku sempat membeli beberapa helai baju untuk diri sendiri. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari kelima merupakan hari terakhir percutian kami. This is the second moment i hate the most when having a vacation. Pagi tu kami breakfast di hotel sahaja..sbb baru tahu that our booking includes breakfast. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selepas breakfast, kami ke kedai menjual brownies..Amanda..menurut supir kami Pak Rahmat..brownies di sini lebih sedap berbanding kedai lain. Tapi apabila kami sampai, tak banyak pilihan brownies di sini...mungkin masih awal lagi. Seterusnya kami ke Kartika Sari yang lebih besar daripada Amanda dan lebih banyak pilihan. Di sini aku beli beberapa brownies utk diri sendiri dan utk buah tangan buat kawan-kawan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/4985819388/" title="@Kartika Sari...bli brownies.. by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img height="332" src="http://farm5.static.flickr.com/4106/4985819388_004125550a.jpg" width="500" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kami selepas itu ke Pasar baru lagi disbbkan tak puas shopping hari sebelumnya. So kitorg decide, spend only 2 hours kat Pasar baru then baru gerak ke tempat lain. Aku sempat beli pisang salai Bandung. Banyak jenis makanan ringan di jual di sini...untuk pisang sahaja ada berbagai jenis. Seperti biasa aku rasa nak bli banyak lg..sbb sedap dan murah..tp teringat pula nak kena bayar xtra luggage. Jd aku beli beberapa paket sahaja. Hai..kalaula ada org nak ke Bandung lg..aku nak kirim pisang salai ni je.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kemudian kami ke Toko Tiga, kedai yang menjual jeans original pelbagai jenama dengan harga yang murah. Aku tak beli sehelai jeans pun. Hanya browse sahaja...kawan-kawan lain adalah yang beli sehelai dua. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kami akhiri aktiviti shopping dengan melewati kawasan utama tarikan pelancong di Bandung seperti Gedung Sate. Tak sempat nak ambil gambar di kawasan ini...hanya dapat snap dari dalam kereta...hasilnya sangat tidak memuaskan untuk aku post di sini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kami pulang ke hotel untuk packing dan check-out hotel. Semasa mengemas masing-masing dah mengeluh kerana barang terlalu banyak. Dari mula sampai yang hanya 1-2 beg..kemudian telah beranak pinak menjadi 4-5 beg. Mujur kami semua ada membeli beg shopping di Pasar Baru yang boleh mengisi semua harta yang dibeli. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selepas check-out kami lunch di Pizza Hut yang terletak di sebelah sahaja hotel kami. Apa yang menariknye Pizza Hut di Bandung ini ialah air minuman mereka tidak hanya menghidangkan soft-drinks seperti Coke...tp mereka juga ada pilihan minuman lain yang lebih menarik..aku dan Leena pilih Blue Ocean..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-ssIyWFQWmkM/TbpXzVDmzwI/AAAAAAAAAX4/FxVXGwvZl2Q/s1600/Picture%2B1031.jpg"&gt;&lt;img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5600885625925848834" src="http://4.bp.blogspot.com/-ssIyWFQWmkM/TbpXzVDmzwI/AAAAAAAAAX4/FxVXGwvZl2Q/s400/Picture%2B1031.jpg" style="cursor: hand; display: block; height: 266px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 400px;" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apabila tiba waktu untuk bergerak ke airport..dek kerana barang-barang kami yang terlalu banyak...Pak Rahmat memberitahu kami yang mobilnya tidak muat nak angkut semua orang dan semua barang...jd terpaksa buat 2 trip memandangkan kenderaan yang digunakan adalah van suzuki yang kecik tu. Aku, Leena and Kak Muzi on the second trip. Airport Bandung agak kecik...mungkin boleh handle 1-3 aircraft pada satu-satu masa. Sebelum menaiki pesawat..kami post lagi sebagai kenangan. Satu hari nanti mungkin kami akan sampai lagi..tp pastinya bukan dengan orang yang sama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-wDL4wZOvSR4/TbpaL27DckI/AAAAAAAAAYA/lhVxg7m4ig0/s1600/Picture%2B1077.jpg"&gt;&lt;img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5600888246356898370" src="http://3.bp.blogspot.com/-wDL4wZOvSR4/TbpaL27DckI/AAAAAAAAAYA/lhVxg7m4ig0/s400/Picture%2B1077.jpg" style="cursor: hand; display: block; height: 266px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 400px;" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;All in all...it was the best trip so far..full of excitement..fun and laughter. Banyak peristiwa lucu untuk dikongsi tapi tak mampu pula aku nak post semuanya di sini. Tak sangka perkenalan pertama bersama Kak Iela..Kak Sada..Kak Pida and Kak Ziana adalah melalui satu percutian sebegini. Oleh kerana kami merasakan keserasian bercuti bersama..so kitorg decide utk bercuti bersama-sama lagi utk next trip walaupun masing-masing dah berkeluarga...ke mana??...haa tungguuu...&lt;br /&gt;Yang pastinya aku akan merindui Jakarta dan Bandung..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;object height="300" width="400"&gt; &lt;param name="flashvars" value="offsite=true&amp;lang=en-us&amp;page_show_url=%2Fphotos%2Fmimienurakmal%2Fsets%2F72157624945161522%2Fshow%2F&amp;page_show_back_url=%2Fphotos%2Fmimienurakmal%2Fsets%2F72157624945161522%2F&amp;set_id=72157624945161522&amp;jump_to="&gt;&lt;/param&gt;&lt;param name="movie" value="http://www.flickr.com/apps/slideshow/show.swf?v=104087"&gt;&lt;/param&gt;&lt;param name="allowFullScreen" value="true"&gt;&lt;/param&gt;&lt;embed type="application/x-shockwave-flash" src="http://www.flickr.com/apps/slideshow/show.swf?v=104087" allowFullScreen="true" flashvars="offsite=true&amp;lang=en-us&amp;page_show_url=%2Fphotos%2Fmimienurakmal%2Fsets%2F72157624945161522%2Fshow%2F&amp;page_show_back_url=%2Fphotos%2Fmimienurakmal%2Fsets%2F72157624945161522%2F&amp;set_id=72157624945161522&amp;jump_to=" width="400" height="300"&gt;&lt;/embed&gt;&lt;/object&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-4650207769745012542?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/4650207769745012542/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2010/07/holiday-jakarta-bandungepisode-2.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/4650207769745012542'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/4650207769745012542'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2010/07/holiday-jakarta-bandungepisode-2.html' title='Holiday @ Jakarta-Bandung (Episod 2)'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://farm5.static.flickr.com/4133/4985007373_67da0b1b0c_t.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-3420821993694306705</id><published>2010-07-29T17:07:00.000-07:00</published><updated>2012-01-27T05:54:31.844-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Holiday'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Journey'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Bandung'/><title type='text'>Holiday @ Jakarta-Bandung (Episod 1)</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-FhAKQTNdPI4/TbdkolPt7wI/AAAAAAAAAWY/ezZiDQwoJBM/s1600/Picture%2B049.jpg"&gt;&lt;img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5600055310014082818" src="http://1.bp.blogspot.com/-FhAKQTNdPI4/TbdkolPt7wI/AAAAAAAAAWY/ezZiDQwoJBM/s400/Picture%2B049.jpg" style="cursor: hand; display: block; height: 244px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 400px;" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Holiday again..yeay!..It wasn't really my planned-vacation..but when Kak Muzi bg idea dr kawan2 dia from Toyota...rasa cam..wah menarik gak gi Indon. So there we were 7 of us..kak muzi, kak iela, kak sada, kak ziana, kak pida..where 4 of them i just met at lcct..including my inhouse friend Leena..yg ni lg x plan nak join..but i think she really need a vacation badly..and kitorg pun byk plan nak gi holiday together tp asyik x jd je..so i thought..why not let her in..plus she could easily get free flight tix for herself..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari pertama, kami sampai dah agak tengahari waktu Jakarta. So we took a cab, a van actually because there were 7 of us utk mengangkut kitorg ke hotel. First impression...Jakarta is really cramp...traffic jam everywhere...org2 bergelandangan sana sini..hmm..mcm dlm sinetron tu...maybe ada sisi Jakarta yg ok..just that we haven't seen it..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hotel pilihan adalah Hotel Ibis Mangga Dua. Aku book hotel ni through agoda.com. Aku suke site ni...byk pilihan...tp malangnya kitorg tak membuat pilihan yang tepat. The only thing yg bagus tentang hotel ni adalah lokasi dia sbb dekat dengan Mangga Dua shopping mall. U know Jakarta punya jam lg worst dr KL...so utk mengelakkan stress dlm transport n spending the money for transport...kitorg pilih hotel ni. My advise...pilih la hotel lain. Disamping kurang selesa...service hotel ni sangat slow. Aku dah ckp awal-awal masa booking utk tambah xtra bed...tp bila kitorg sampai...bilik pun x disediakan lg..punyala lambat!! &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lepas check in, untuk tidak membuang masa...kitorg decided utk check out Mangga Dua. Just walking distance from our hotel. It is a big mall..with so many shops with cheap cloths..not to mention so many people...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-5fvnPdYrg_M/TbZGWT0vPZI/AAAAAAAAAWI/mBp10EzoAwM/s1600/Picture%2B097.jpg"&gt;&lt;img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5599740535774330258" src="http://1.bp.blogspot.com/-5fvnPdYrg_M/TbZGWT0vPZI/AAAAAAAAAWI/mBp10EzoAwM/s400/Picture%2B097.jpg" style="cursor: hand; display: block; height: 266px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 400px;" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We had our makan petang at Mangga Dua too..sbb sgt lapar dan penat since kitorg naik AA..mane ade provide makan dlm flight kan...The meals were nice too..one of it is nasi timbel..lebih kurang macam nasi ayam penyet...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-vh_xcuO0L_s/TbZKXifuPSI/AAAAAAAAAWQ/qfdk40R4EzU/s1600/Picture%2B072.jpg"&gt;&lt;img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5599744954939096354" src="http://1.bp.blogspot.com/-vh_xcuO0L_s/TbZKXifuPSI/AAAAAAAAAWQ/qfdk40R4EzU/s400/Picture%2B072.jpg" style="cursor: hand; display: block; height: 266px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 400px;" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Second day..kitorg hired supir utk bwk jln2 sepanjang kitorg di Jakarta with the driver named Paul. First stop is Monas...monumen kebangsaan bagi Indonesia..kalau di negara kita macam tugu negara la. Kebetulan ada event berbasikal di sekitar dataran tu..so a bit crowded masa kitorg sampai.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/4984948397/" title="Picture 147 by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img alt="Picture 147" height="332" src="http://farm5.static.flickr.com/4146/4984948397_b29b80bb07.jpg" width="500" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;After that kitorg ke Tanah Abang. Another shopping mall yg wajib dikunjungi...sgtla besar. Setiap level telah dikhaskan untuk barang tertentu..contohnya..utk kasut sahaja perlu ke level paling atas..kemudian level bawahnya hanya menjual bag sahaja...dan seterusnya untuk baju..pakaian muslim...dsb. Setiap level sangat luas..rasanya tidak semua kedai kitorg singgah. Kalau singgah semua..plus nak compare harga lg...mungkin perlu 2 hari 2 mlm.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-hBfPL_nawWw/TbjyIrNyr_I/AAAAAAAAAWg/mEjL0E9689Q/s1600/Picture%2B163.jpg"&gt;&lt;img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5600492367488659442" src="http://3.bp.blogspot.com/-hBfPL_nawWw/TbjyIrNyr_I/AAAAAAAAAWg/mEjL0E9689Q/s400/Picture%2B163.jpg" style="cursor: hand; display: block; height: 266px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 400px;" /&gt;&lt;/a&gt; &lt;br /&gt;&lt;center&gt;Tanah Abang&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kitorg selesai shopping di Tanah Abang dalam pukul 3 lebih. Kemudian teringat nak cari jugak Hard Rock cafe Jakarta since aku suke kumpul baju Hard Rock. Our driver, Paul kurang arif lokasi Hard Rock..sudahnya dia pun main redah je. Akhirnya jumpa jugak Hard Rock di kawasan yang agak elit di kota Jakarta. Di sini baru nampak sisi kemodenan Jakarta...tiada org2 bergelandangan mahupun penjaja di kiri kanan jalan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/5674960018/" title="Picture 191 by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img alt="Picture 191" height="332" src="http://farm6.static.flickr.com/5228/5674960018_94caf6a434.jpg" width="500" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mlmnye kitorg x decide lg nak dinner di mana...tp kebetulan kitorg berada dekat dgn kawasan Senayan. Leena suggest try nasik goreng gila yg slalu dia mkn during her night-stop flight at Jakarta. Lokasi nye blkg hotel Senayan Mulia. Sedap sangat katanya..jd kitorg pun teruja nak cuba...tp cuma bungkus sahaja..bwk blk ke hotel..x sanggup pulak rasanya mkn di situ..byk nyamuk. My review...mmg sedap..tp x ambik pula gambar nasi tu saje..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Third day...memandangkan paginye kitorg kena bergegas ke Stasiun Gambir utk ambil train ke Bandung seawal yang mungkin..seawal jam 7 pagi kitorg dah bersiap utk gerak. Targetnya nak catch the 8.30 train..tp sbb a bit late..tiket dah hbs. Kitorg dpt the next train pukul 11.30 pg. Oleh kerana masa byk lg..so we took our breakfast kat Stasiun Gambir. Sempat jugak berposing sementara tunggu train.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/4985003291/" title="@Stasiun Gambir by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img alt="@Stasiun Gambir" height="332" src="http://farm5.static.flickr.com/4103/4985003291_ccbec687d8.jpg" width="500" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tepat 11.30 pagi...train pun bergerak ke Bandung. Kitorg pilih train kelas 1..ade stewaredess lg...harga tiket tak sampai RM20. Perjalanan mengambil masa selama 3 jam. Ooo..lupa plak nak mention..one of the reason kitorg pilih train berbanding kereta sewa utk perjalanan ke Bandung sbb nak experience pemandangan sepanjang perjalanan. Agak cantik jugak apabila dapat melihat pemandangan padi bukit.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-3420821993694306705?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/3420821993694306705/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2010/06/holiday-jakarta-bandung.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/3420821993694306705'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/3420821993694306705'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2010/06/holiday-jakarta-bandung.html' title='Holiday @ Jakarta-Bandung (Episod 1)'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/-FhAKQTNdPI4/TbdkolPt7wI/AAAAAAAAAWY/ezZiDQwoJBM/s72-c/Picture%2B049.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-5420351333223653267</id><published>2010-05-20T01:45:00.001-07:00</published><updated>2012-01-27T05:54:52.828-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Holiday'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Journey'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Krabi'/><title type='text'>"Sawatdee Khrab!" (Episod 2)</title><content type='html'>Second day...hooray..hr ni kitorg buat island hopping. X sbr nak tgk pulau dia yg cantik2..slalu tgk dlm movie je. Aku dah siap pakai swimsuit..kat luar pakai t-shirt Krabi ngan pareo yg br bli mlm sblmnye...ohh x lupa..topi pantai..ehehehe. Bukan ape..senang nak snorkel nnt...tp panas giler dahla pick-up lambat...kitorg menunggu kat sejam baru la pick-up travel dtg..naik x sampai seminit dah sampai kat tmpt nak naik bot. Rasa nak hangin je..kalau tau tmpt nak naik bot tu sekangkang kera dr hotel..xyah susah2 kitorg menunggu...tp mmg lawak giler..dah beria nak berposing dlm pick-up yg unik tu tetiba dah sampai...hahaha..&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/TBGYJ03zToI/AAAAAAAAATk/Q0OtwEOXamg/s1600/pick-up.jpg"&gt;&lt;img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5481329516065541762" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/TBGYJ03zToI/AAAAAAAAATk/Q0OtwEOXamg/s400/pick-up.jpg" style="cursor: hand; display: block; height: 192px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 400px;" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kitorg naik speedboat..boleh muat dlm 50 org. Masa trip kitorg around 30 persons on board..ingatkan kitorg je Malaysian..tp terselit jugak la bbrp rakyat malaysia lain..termasuk satu malay couple...because i read their names from the tourists list....mungkin honeymoon jugak.&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/TBbH7OaThgI/AAAAAAAAAT8/v5Pc72RU4sg/s1600/speedboat.jpg"&gt;&lt;img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5482789416664794626" src="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/TBbH7OaThgI/AAAAAAAAAT8/v5Pc72RU4sg/s400/speedboat.jpg" style="cursor: hand; display: block; height: 367px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 400px;" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;On the way pergi kitorg duk dlm..nak duk kat depan skali nampak cam best open air..tp rasa cam panas giler kena direct sunlight. First stop kat Phi Phi Island kot..x ingat dah..the view was nice..brenti dlm sejam utk snorkelling...tp cantik kat atas je..kat bawah coralnye x brape cantik..ikan pun x byk. This part i can guarantee snorkel kat pulau Malaysia lg best..cam redang or manukan kat KK...coral n ikan pun byk n cantik2. Owhh..nak ngumpat skit..remember about the malay couple..mentang2 la kat negara org..yg ladynye x segan silu pakai 2 pieces je okay! Depan kitorg punyala x ckp melayu langsung...nak cover la tu..maybe they want us to think that they are non-malay because they have that chinese-look...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Next stop was Phi Phi Don..kitorg brenti utk lunch kat sini. The food was okay2 je..cuma ade satu sup ayam yg best..kalau kat sini dah nama gulai ayam masak lemak cili api. After that..tourist lain ade yg mandi kat pantai tp kitorg plak memulakan aktiviti berposing gedik di tepi pantai...biarlah ape org nak kata...ahahaha.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/4716065105/" title="DSC_0529 by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img alt="DSC_0529" height="334" src="http://farm5.static.flickr.com/4072/4716065105_f9a4a678af.jpg" width="500" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;After Phi Phi Don...kitorg dah duk kat depan after realizing yg lepas ni nak pegi sigh seeing..kalau duk dlm x dpt la tgk view..tp tourist lain berebut nak duk dlm disbbkan panas thp gaban..well ape guna pakai Sunplay SPF 60 kan?..masa ni la nak sunbathing. Sbnarnye mmgla panas tp bila bot bergerak laju kan ade angin..x terasa pun..lg best adela..cam ala2 citer Titanic tu. &lt;br /&gt;One of the stop nama dia Pileh Bay...air dia sgt jernih..i couldn't believe my eyes too..and after that boat tu ke viking cave. Tour guide tu kata kat viking cave ni masih ade lg org duduk...ish2 ade lg org sanggup tinggal dlm gua.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/5674410929/" title="The Beaches by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img alt="The Beaches" height="404" src="http://farm6.static.flickr.com/5141/5674410929_fce0a5d06d.jpg" width="404" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;Our last stop was a place for open water snorkelling...kat sini ikan byk skit dr first snorkelling point..tp still coralnye x brape cantik. At this point i think my level of confidence towards the deep water is getting better and with no worries aku trus terjun dr hujung speedboat yg tingginye lebih kurang 5 meter. Rupanya aku sorg je yg wat camtu...org lain semua kluar ikut blkg...Kedalaman snorkelling point ni lebih kurang 12 meter..kalau sape nak tgk nemo kenala dive skit sbb nemo ske duk kat coral..kitorg cuma dpt bg camera je kat tour guide..dia yg tolong dive and ambik some nemo pics..hmm..x ble jadik..kena blaja diving plak lepas nih..&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/TBbHwR1NPyI/AAAAAAAAAT0/Jozyue60SPY/s1600/snorkel.jpg"&gt;&lt;img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5482789228604374818" src="http://3.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/TBbHwR1NPyI/AAAAAAAAAT0/Jozyue60SPY/s400/snorkel.jpg" style="cursor: hand; display: block; height: 367px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 400px;" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Around 4pm the boat headed back to the shore. Sampai kat darat je...kitorg x tunggu pick-up dah..trus jalan blk hotel..Bila tiba hotel..disbbkan baju dah basah...ape lg masa utk mandi kolam plak. Walaupun kolam dia x besar..tp puas jugakla..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Keesokkannya..kitorg ambik half day tour. Melawat Cave Tiger Temple-Elephant Tour-Huai To Waterfall termasuk lunch. First destination adalah Elephant Tour di kawasan Khao Lak. Tak sampai sejam kitorg dah sampai di lokasi Elephant Tour...lebih kurang macam kawasan ladang kelapa sawit. Oleh kerana kitorg berempat..sekor gajah boleh membawa 2 org dewasa..jadi 2 ekor gajah digunakan untuk membawa kitorg sepanjang tour yang melalui denai-denai kecil.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/5674474253/" title="DSC_0677 by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img alt="DSC_0677" height="500" src="http://farm6.static.flickr.com/5181/5674474253_f8a7da8d9d.jpg" width="334" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selesai tour..kitorg turun dari gajah dan diberi peluang untuk memberi gajah tersebut makan. Makanan yang disediakan adalah buah pisang..dan pengunjung harus membayar harga pisang tersebut dahulu sebelum boleh memberi gajah makan. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selepas itu kami di bawa ke Khao Phanom Bencha National Park. Di sini terdapat air terjun yang dinamakan Huai To. Tapi sayangnye kitorg tak mandi manda pun di sini..airnye terlalu sejuk. Kitorg cuma merehatkan diri sekejap kat kawasan air terjun ni sebelum kembali ke kenderaan kitorg. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Destinasi seterusnya adalah Tiger Cave Temple yang merupakan kuil bagi penganut agama Buddha. Attraction utama di sini adalah menara di atas puncak bukit kuil. Untuk ke sana, pengunjung perlu mendaki sebanyak 1237 anak tangga. Pergh..agak tinggi!..walaupun di atas menjanjikan pemandangan 360 darjah Krabi...kitorg decide untuk tidak mendaki tangga tersebut dan hanya melihat kawasan sekitarnya sahaja. Kalau naik..mungkin memakan masa selama beberapa jam..nak turun..lagi satu hal.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di kawasan ini juga terdapat satu lagi menara dalam pembinaan dengan patung 2 ekor harimau yang besar. Aku dan kak muzie sempat mengabadikan kenangan di sini sebelum mengakhiri half-day tour hari ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/5674486507/" title="DSC_0812 by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img alt="DSC_0812" height="334" src="http://farm6.static.flickr.com/5308/5674486507_ea3d4e78d7.jpg" width="500" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di sebelah petangnya, oleh kerana teruja tengok khidmat sewa motosikal di sana sini, kitorg pun sewa 2 buah skuter...tak silap sewa sehari adalah 150 Bhat utk motosikal kecil dan 200 Bhat untuk motosikal yang lebih besar. Kitorg ambik 1 skuter kecil dan 1 skuter besar. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/5674489091/" title="DSC_0882 by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img alt="DSC_0882" height="334" src="http://farm6.static.flickr.com/5228/5674489091_4697efbacb.jpg" width="500" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dengan tiupan udara segar pantai Krabi...kitorg pun menunggang santai skuter masing-masing. Tengah-tengah menunggang tetiba terpandang satu batu yang menarik perhatian. Rupanya adalah monumen untuk mangsa-mangsa tsunami yang berlaku pada tahun 2004...rupanya pantai Krabi turut terkena gelombang tsunami.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/5675055670/" title="DSC_0982 by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img alt="DSC_0982" height="334" src="http://farm6.static.flickr.com/5270/5675055670_281e115f65.jpg" width="500" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;Lewat petang kami singgah ke deretan kedai-kedai yang menjual souvenir di pekan Krabi. Banyak souvenir yang menarik..harga pun berpatutan. Aku sempat bli beberapa souvenir untuk kawan-kawan dan family.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/5675076464/" title="DSC_0104 by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img alt="DSC_0104" height="334" src="http://farm6.static.flickr.com/5303/5675076464_a0402d9261.jpg" width="500" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Keesokkannya..kami memulangkan skuter-skuter yang disewa. Untuk ke airport Krabi kami menyewa kereta dengan harga 600 Bhat dari tour agent yang membawa kami day tour sebelumnya. Rasanya inilah paling murah yang kitorg dapat..kebanyakkan agent meletakkan harga 700 Bhat. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;12.50pm pesawat AA bergerak membawa kitorg meninggalkan Krabi dengan seribu kenangan manis. Satu lagi pengalaman yang menarik dalam hidup yang tak akan aku lupakan..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/mimienurakmal/5675282525/" title="DSC_0277-tegak by mimi nurakmal, on Flickr"&gt;&lt;img alt="DSC_0277-tegak" height="500" src="http://farm6.static.flickr.com/5227/5675282525_a2bbe297d4.jpg" width="334" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/center&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-5420351333223653267?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/5420351333223653267/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2010/05/sawatdee-khrab-episode-2.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/5420351333223653267'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/5420351333223653267'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2010/05/sawatdee-khrab-episode-2.html' title='&quot;Sawatdee Khrab!&quot; (Episod 2)'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/TBGYJ03zToI/AAAAAAAAATk/Q0OtwEOXamg/s72-c/pick-up.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-1956896257655844652</id><published>2010-05-19T23:50:00.001-07:00</published><updated>2012-01-27T05:55:12.673-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Holiday'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Journey'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Krabi'/><title type='text'>"Sawatdee Khrab!" (Episod 1)</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/TBGT2p05tgI/AAAAAAAAATc/x73Rv25Ppfk/s1600/DSC_0071.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5481324788636562946" src="http://3.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/TBGT2p05tgI/AAAAAAAAATc/x73Rv25Ppfk/s400/DSC_0071.JPG" style="cursor: hand; display: block; height: 282px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 400px;" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Nampaknye holiday mission tahun ni nak pegi outbound trip dah pun berjaya..even if it just the country next door. Despite all the 'red shirts' thingy..we had ourselves ready before anyone had asked...and well..we made it! &lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/TBGOrzCk8MI/AAAAAAAAATM/X-1XN34f0I0/s1600/P5090105.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5481319104573141186" src="http://3.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/TBGOrzCk8MI/AAAAAAAAATM/X-1XN34f0I0/s400/P5090105.JPG" style="cursor: hand; display: block; height: 295px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 400px;" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Hari pertama kitorg sampai agak awal dr jangkaan..tentatively aku jangka sampai dlm kul 3pm tp sblm turun aircraft..si kapten ckp local time baru pukul 1.30 pm...Krabi awal sejam dr KL. We took a cab that cost us 500 Bhat which is around RM50...quite reasonable. Bas pun ade gak tp lebih kurang je harganye baik kitorg naik teksi..walaupun excited dah slamat sampai tp bdn rasa penat so we headed straight to hotel. Driver cab tu muslim, x ingat nama dia..tp peramah...walaupun dia punya English mmg hancus giler..kitorg boleh jugakla paham ape maksud dia. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/TBGGxOUC9uI/AAAAAAAAASs/U2s41YZSYQ0/s1600/DSC_0241.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5481310401700493026" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/TBGGxOUC9uI/AAAAAAAAASs/U2s41YZSYQ0/s400/DSC_0241.JPG" style="cursor: hand; display: block; height: 282px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 400px;" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;To add for the excitement,hotel kitorg as good as the reviews..Phra Nang Inn. Thanks to &lt;a href="http://www.agoda.com/"&gt;Agoda.com&lt;/a&gt; for making the booking very convenience. Mula2 risau gak takut la hotel ni indah khabar dari rupa...dahla ni trip honeymoon Lenny...kang spoil plak kalau hotel hampeh...tp bila sampai rasa thrilled giler especially for the views. Selain bersih, decor yg unik, lokasi hotel ni pun strategik...sebelah je ngan pantai. Bangun pagi2 pun ombak yg kejut..hehehe..&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/TBGQcDpBY6I/AAAAAAAAATU/xwnBa1m0wss/s1600/page.jpg"&gt;&lt;img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5481321033174705058" src="http://1.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/TBGQcDpBY6I/AAAAAAAAATU/xwnBa1m0wss/s400/page.jpg" style="cursor: hand; display: block; height: 367px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 400px;" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Kat depan hotel ni semua ada, kedai souvenier, tourist information, kedai makan and so on..everything u need for a beach vacation. Kitorg xyah susah2 berjalan jauh untuk cari semua tu..keluar depan pintu hotel je...and i like this town very much..the kind of a beach town i always expected. So activity first day lebih kepada membuat survey untuk itenerary 2 hari penuh kitorg kat Krabi. Byk sgt tourist agent sampai x tau nak pilih yg mana. Akhirnya kitorg pilih tourist agent yg disuggest by driver cab kitorg sbbnye tourist agent ni diuruskan oleh muslim..so mknn yg dia provide nnt pun halal and the best part was lebih murah dr agent lain..kitorg pun surprise. So for 2 days activities..we spend 8000 Bhat for 4 persons..berbaloi giler bila kitorg compare cost yg same utk 2 days activities kat KK.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;At Krabi, mknn halal x byk choice..restoran besar2 mmg sah x halal..yg halal cuma food stalls tepi2 jln. Okla..disamping murah..sedap plak tu. Tourist lain pun sbnarnye suka mknn kat sini..kat restoran semuanya mahal...diorg pun budget traveller cam kitorg gak! Kitorg cuma spend 200 Bhat utk dinner.&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/TBGImoTR84I/AAAAAAAAAS0/PnIaLPStUks/s1600/DSC_0147.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5481312418721297282" src="http://3.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/TBGImoTR84I/AAAAAAAAAS0/PnIaLPStUks/s400/DSC_0147.JPG" style="cursor: hand; display: block; height: 264px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 400px;" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ingatkan mlm tu nak gak terjun kolam...maklumlah dah pandai swimming..tp rasa cam ngantuk giler..jet lagged kot..ape lg kitorg melepakkan diri dlm bilik..disamping menonton channel2 Thailand yg byk giler..tp akhirnya tv yg tgk kitorg..zzzz...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-1956896257655844652?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/1956896257655844652/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2010/05/sawatdee-khrab-episode-1.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/1956896257655844652'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/1956896257655844652'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2010/05/sawatdee-khrab-episode-1.html' title='&quot;Sawatdee Khrab!&quot; (Episod 1)'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/TBGT2p05tgI/AAAAAAAAATc/x73Rv25Ppfk/s72-c/DSC_0071.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-5588921493859189032</id><published>2010-04-13T18:56:00.001-07:00</published><updated>2012-01-27T05:56:17.386-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Dreams'/><title type='text'>My Wish List</title><content type='html'>I read a book about how to achieve goals in life..one of the tip is to write it at somewhere again and again. Putting the goals inside your mind will mean nothing becoz u tend to give up easily whenever u were facing the obstacles. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I was that kind of person..actually is not becoz i'm giving up..it just that i don't want people to know how far i want to go with my life. But when i realize that most succesful people in this world wrote their dreams before they knew it will come true..i start thinking to put my dreams in here (after i put it as a draft for almost 2 months).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;These are the things that i want to do once in a lifetime....&lt;br /&gt;&lt;span style="color: blue; font-family: Verdana; font-size: x-small;"&gt;&lt;span style="color: blue; font-family: Verdana; font-size: 10pt; font-weight: normal;"&gt;&lt;br /&gt;1. &lt;s&gt;Climbing Mount Kinabalu&lt;/s&gt; --&amp;gt; &lt;em&gt;Mission accomplish! (12/07/2009)&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;2. Scuba diving&lt;br /&gt;3. Watching MU match live at Old Trafford (i don't really watch footbal...but wonder how does it feels went they strikes a goal)&lt;br /&gt;4. Own a SUV (X6 would be the best)&lt;br /&gt;5. Learn how to play a guitar&lt;br /&gt;6. Having a vacation at Europe&lt;br /&gt;7. Gather all my best friends under one roof&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Things i wish i could do...&lt;br /&gt;&lt;span style="color: red; font-family: Verdana; font-size: x-small;"&gt;&lt;span style="color: red; font-family: Verdana; font-size: 10pt; font-weight: normal;"&gt;&lt;br /&gt;1. Being a director of an epic musical Malay movie&lt;br /&gt;2. Acting in musical play&lt;br /&gt;3. Having my own travel show/ travel blog in magazine&lt;br /&gt;4. Playing lead piano in an orchestra&lt;br /&gt;5. Participate in The Amazing Race Asia (i think i can do every single tasks except eating bizarre food...yucks!)&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Umm..well..why i call it 'wish i could do'?.. because i think it takes more than a self-potential or talent to fulfill those dreams. We can't just sit and hoping that everything will come right at your door step. The way i see it...it will take chances... luck...hardwork..exposure..courage...all has to be blend together to get to that something...which i can't really commit with the kind of person i am today.&lt;br /&gt;And i also believe that we have to let go something in order to get something.&lt;br /&gt;Eneway i thank Allah for what i am today..for what i have gone thru...&lt;br /&gt;With my small little world...i still in a good health...able to see..to feel...to live...nothing comes before it...coz when its gone...it is 'the end'.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Signing off...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-5588921493859189032?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/5588921493859189032/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2010/04/my-wish-list.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/5588921493859189032'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/5588921493859189032'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2010/04/my-wish-list.html' title='My Wish List'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-2886338469904843058</id><published>2010-03-05T19:41:00.001-08:00</published><updated>2010-03-05T20:04:30.726-08:00</updated><title type='text'>Biz...Biz...Biz..</title><content type='html'>Baru-baru ni kat paper Berita Harian ade satu statement yg sgt menarik sempat aku baca...&lt;br /&gt;&lt;font color="maroon" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;“Saya meminta masyarakat tidak hanya menggunakan internet atau jalur lebar untuk kegunaan sosial tetapi juga menggunakan kemudahan ini untuk mempertingkatkan ekonomi masing-masing dengan menjalankan aktiviti perniagaan secara online,” &lt;/em&gt;...&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;br /&gt;“Sejajar dengan tahun inovasi kali ini, rakyat seharusnya berinovasi untuk membangunkan ekonomi dan taraf hidup melalui teknologi komunikasi maklumat (ICT ) dan jalur lebar berkelajuan tinggi (HSBB),”....&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;Perdana Menteri&lt;br /&gt;Pekan, 27/02/2010&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Wow...nampaknye PM pun dah galakkan masyarakat supaya buat biz online. So kalau yg rasa masih ragu2...inilah masanya nak mulakan langkah pertama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;font color="blue" face="Verdana" size="3"&gt;&lt;a href=http://www.infinitydownline.com/?id=Mimie2U&gt; &gt;&gt; BISNES ONLINE ANDA BERMULA DI SINI  &lt;&lt; &lt;/font&gt;&lt;/a&gt;&lt;/center&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-2886338469904843058?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/2886338469904843058/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2010/03/bizbizbiz.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/2886338469904843058'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/2886338469904843058'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2010/03/bizbizbiz.html' title='Biz...Biz...Biz..'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-142159740345597246</id><published>2010-02-11T01:45:00.000-08:00</published><updated>2010-02-11T02:58:34.763-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Hai-O'/><title type='text'>Something to ponder..</title><content type='html'>Bz btul bulan ni (tp ada masa lg tulis blog..lol!!)..x sempat nak update pasal biz n my activities. Cuma mlm td aku pergi Seremban nak tinjau2 biz Hai-O sbb en Zul (sideline) kata group 369 pun ade wat kelas kat sana yg dibuka oleh CDM Madon. Menarik sbb kat sana kelas dia lg besar..mungkin sbb kelas baru. Penuh jugak kelas...org dtg dr pelbagai kawasan dr Melaka pun ade. Aku rasa kelas Hai-O ni x pernah x ramai...walau buat kat ceruk ulu mana pun org sanggup datang...semua kerana 1 matlamat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mlm td utk sesi perkongsian pengalaman, kitorg dpt dgr citer sorg budak yg mmg kalau kita tgk..dia ni mesti budak rempit..kutu lepak mane ntah...tp rupanya bakal CDM. Mungkin berkat dorongan ngan galakan dr mak dia yg dah CDM gak...tu yg dia sanggup cuti blaja semata2 nak wat Hai-O. Bagus jugak...sekurang-kurangnye budak2 camni...xdela keje nak pow duit mak bapak...cr duit sendiri...ajak member2 lepak tu same2 wat Hai-o...yg tersiratnye...semangat dr budak camni yg kita perlu ada dlm setiap budak Melayu. Xdela nak melepak x tentu hala...kurang skit masalah sosial...boleh tolong bukakkan minda mat2 rempit tu supaya buat bende yg berpekdah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ade sorg cikgu dr Ulu Yam ni plak nak kongsi pengalaman dia wat MLM. Dia kata dah buat lebih 50 bisnes MLM...termasukla yg forex..internet investment...mcm2 la..sbb dia kata dia suka invest. Tp lepas jumpa Hai-O dia terus stop wat bende2 tu semua...tinggal 1 ni je. Pastu org2 Hai-O ni duk follow up dia bukan sekejap2...5 tahun org Hai-O ajak dia masuk...tp selama itu jugak dia reject bulat2. Akhirnya....2 bulan lepas...pintu hati dia terbukak juga nak join Hai-O selepas dia tgk kejayaan org lain. 5 tahun dia hanya jd pemerhati...sedangkan dia kata 5 tahun dulu kalau dia masuk..mungkin dah byk duit dia dpt dan byk jugak duit yg dpt dia selamatkan sbb join bende2 lain yg x menguntungkan. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sejak wat Hai-O ni aku lebih terbuka nak dgr biz org lain..yelah selain tambah ilmu boleh jugak tinjau2 peluang lain. Byk berjumpa dgn org buat kita rasa keyakinan kita semakin bertambah...x salah kalau kita letakkan ego kat bwh tapak kaki kalau setakat nak berkongsi ilmu...at least kalau org tanya biz yg ni..yg tu..kita dah tau caranya. Dan byk dgr biz lain sbnarnye kita bole compare sistem Hai-O dgn sistem MLM lain...dan setakat ni pd aku...sistem Hai-O lebih menguntungkan dan meyakinkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jangan hanya menunggu peluang kelak kita jd penunggu...jangan byk berfikir kelak jd ahli fiqr...jgn asyik jd pemerhati kelak kita yg rugi. Cheers...:)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-142159740345597246?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/142159740345597246/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2010/02/rich-mancrazy-man.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/142159740345597246'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/142159740345597246'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2010/02/rich-mancrazy-man.html' title='Something to ponder..'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-4676465859127165984</id><published>2010-01-29T04:04:00.000-08:00</published><updated>2010-01-31T02:25:47.755-08:00</updated><title type='text'>Things that are beyond our control</title><content type='html'>Arrghhh...i hate saying things that i cannot commit. Remember i said about 'smart-working'?...now here i am...8pm still in the office stuck with tones of works...ALONE OK!!!...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Guess that &lt;strong&gt;'smart-working' &lt;/strong&gt;has to go along with &lt;strong&gt;'manage your responsibilities'&lt;/strong&gt;...&lt;br /&gt;Yeah i gotta admit that ever since i started working i cannot avoid from being responsible to my works...i can simply go back right now and have a very quality rest becoz tomorrow morning have to drive back to Kluang but something inside me telling that &lt;strong&gt;'this is not u'&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt; and the consequences of not doing my works right now will turn my next Tuesday into an ugly day...when can i ever found someone that is more responsible than me??..or at least at my level..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And it still got looong night to go...way da go Mimie!..(tapping my own shoulder).&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-4676465859127165984?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/4676465859127165984/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2010/01/things-that-are-unsangkarable.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/4676465859127165984'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/4676465859127165984'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2010/01/things-that-are-unsangkarable.html' title='Things that are beyond our control'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-4382649248864435380</id><published>2010-01-13T17:03:00.000-08:00</published><updated>2010-01-13T19:26:09.825-08:00</updated><title type='text'>Tahun Baru...Semangat Baru..</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/S05vRqtbH2I/AAAAAAAAAQU/QlcYwKP2CZU/s1600-h/ist2_7593672-new-year-2010-in-jewels.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 380px; height: 285px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/S05vRqtbH2I/AAAAAAAAAQU/QlcYwKP2CZU/s400/ist2_7593672-new-year-2010-in-jewels.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5426396950341295970" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Wohoo...dah tahun 2010...walaupun dah 2 minggu lewat tapi still teruja sbb tetiba hari ni boleh bukak blogger..hahaha...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So ape aku nak buat tahun ni eh?&lt;br /&gt;&lt;font color="#993366" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size: 11pt; color: rgb(153,51,102); font-family: Verdana"&gt;&lt;br /&gt;1. Tambah income...&lt;strong&gt;$$$$$&lt;/strong&gt;...ooo yeaahh...sudah pasti dgn Hai-O..&lt;em&gt;my choice for life&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/S06MJGQ9YjI/AAAAAAAAARU/LyARXBsOjJM/s1600-h/dollar-sign.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 171px; height: 200px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/S06MJGQ9YjI/AAAAAAAAARU/LyARXBsOjJM/s200/dollar-sign.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5426428688956482098" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;2. Travel..travel n travel...yup..almost finish pusing 1Malaya..it's time to go abroad...hah..dgn Hai-O lg pastinya&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/S06BPGOVW9I/AAAAAAAAAQk/TTsVLq8AsqY/s1600-h/switzerland-mountain-lake.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 239px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/S06BPGOVW9I/AAAAAAAAAQk/TTsVLq8AsqY/s320/switzerland-mountain-lake.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5426416697396779986" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;3. Jadi pekerja yg bijak....work smart...i'm so done with working hard..(come on..u will be promoted by all the exams eneway...why bother??..)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4. Tambah skill diri...my dream skill...scuba diving&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/S06Ev2cKmaI/AAAAAAAAAQ0/pFiaUelR5Jc/s1600-h/hawaii-diving.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 256px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/S06Ev2cKmaI/AAAAAAAAAQ0/pFiaUelR5Jc/s320/hawaii-diving.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5426420558630394274" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;5. Jadi muslim yg lebih baik dr semalam...selalu istiqamah dan muhasabah diri..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;6. Kurangkan perkara negative dlm diri(selalu bersedih...kecewa... give up..etc)..always stay positive and happy...InsyaAllah..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;7. Tambah ilmu..any kind of knowledge..i did less reading in 2009..gotta get more books&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/S06D59ywLII/AAAAAAAAAQs/T5CMcTZtDZw/s1600-h/possessed-books.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 214px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/S06D59ywLII/AAAAAAAAAQs/T5CMcTZtDZw/s320/possessed-books.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5426419632891243650" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;8. Stay healthy...ahh...it's easier when it comes to play sports..but sometimes can't resist the good food temptation&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/S06GZSgI4BI/AAAAAAAAARE/wtfN8qeTOig/s1600-h/healthy-living-web.gif"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 274px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/S06GZSgI4BI/AAAAAAAAARE/wtfN8qeTOig/s320/healthy-living-web.gif" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5426422370049515538" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;9. Contribute more to my family&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;10. Last but not least...kurangkan berat badan..stay healthy is not good enough!&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/S06G3ImD3VI/AAAAAAAAARM/eBvdFt4WTcg/s1600-h/medical-weight-loss-program.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 200px; height: 132px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/S06G3ImD3VI/AAAAAAAAARM/eBvdFt4WTcg/s200/medical-weight-loss-program.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5426422882786073938" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Well...i don't called this as a new year resolutions....but hopefully to be apply for the rest of my life...Cheers..~~!!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-4382649248864435380?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/4382649248864435380/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2010/01/tahun-barusemangat-baru.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/4382649248864435380'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/4382649248864435380'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2010/01/tahun-barusemangat-baru.html' title='Tahun Baru...Semangat Baru..'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/S05vRqtbH2I/AAAAAAAAAQU/QlcYwKP2CZU/s72-c/ist2_7593672-new-year-2010-in-jewels.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-4967401159775779806</id><published>2009-12-31T17:19:00.000-08:00</published><updated>2012-01-27T05:56:54.735-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Life'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Reality'/><title type='text'>Perginya Ibu Tersayang...</title><content type='html'>Hampir 3 bulan seorang insan yang menjadi nadi kehidupanku selama ni pergi buat selamanya. Suatu ketentuan dari Allah yang tak pernah terlintas dalam fikiranku untuk berlaku dalam waktu seawal ini. Rasanya baru semalam kami sekeluarga menikmati juadah hari raya bersama...baru semalam kami berborak bersama...Semua kedukaan ini bermula seminggu sebelum puasa bila mama selalu batuk2...dan mengadu sakit dada. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;font color="#0000cc"&gt;Rabu, 18 Ogos 2009&lt;/FONT&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Tak tahan melihat mama sengsara ...kakakku yang sulong yg aku panggil kak iju pun menghantar mama ke Hospital Pakat Kluang Utama...namun doktor di sana tidak dapat berbuat apa2 kerana kekurangan kepakaran terutama melibatkan jantung, lalu mama dirujuk ke Hospital Pakar Johor di Johor Bahru. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;font color="#0000cc"&gt;Khamis,19 Ogos 2009&lt;/FONT&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;3 hari sebelum puasa mama ditahan di wad...disini mama discan menggunakan MRI untuk melihat keadaan jantung. Aku hanya mengikuti perkembangan dari jauh melalui panggilan dari kak iju. Pada malam harinya aku menelefon lagi kak iju untuk mengetahui perkembangan mama...meruntun-runtun jiwa aku rasa apabila mendengar khabar yang kurang enak dari sana. Menurut doktor...keadaan mama agak serius...pembuluh darah di jantung mama membengkak sehingga diameter 6cm...rupanya bengkak ini telah lama berlaku...mungkin bermula sejak berbelas tahun yang lalu...baru kini mama terasa sakit...dan lebih menyedihkan apabila tiada ubat dan cara yang dapat menyembuhkan penyakit ini...dan doktor pakar di sana tidak dapat berbuat apa2. Bergetar seluruh urat sarafku mendengar cerita dari kak iju...air mata telah bergenang namun ku tahan...sambil beristighfar. Pada malamnya hati aku rasa tak tenang...dan aku menghamburkan air mata setelah seharian menahan...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;font color="#0000cc"&gt;Khamis, 20 Ogos 2009&lt;/FONT&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Aku ke pejabat seperti biasa...tetapi ramai yang menegur kenapa mataku lebam...namun aku hanya mampu tersenyum. Pagi ini mama diperiksa lagi oleh doktor...banyak darah mama diambil untuk dianalilis. Aku menelefon lagi kak iju untuk mengetahui perkembangan, kata kak iju mama mungkin dibenarkan balik esok tetapi perlu datang semula pada minggu hadapannya untuk pemeriksaan. Aku cuba memberikan fokus pada kerja...namun hati asyik teringat pada mama...setelah berfikir sejenak aku membuat keputusan untuk EL sahaja pada hari esoknya...pada waktu tengah hari...aku terus keluar dari ofis...lalu menuju ke rumah. Setelah berkemas..aku menelefon adik. Adik tidak tahu tentang perkembangan mama...aku hanya sempat cakap pada adik yang kita kena blk sekarang tgk mama kat hospital. Setengah jam kemudian aku sudah sampai di tempat adik...kemudian terus memecut. Cadangnya ingin terus ke JB tp kak iju memberitahu mama akan pulang ke Kluang pada hari esoknya...tak perlu ke JB..jadi aku pulang dulu ke Kluang kerana papa tinggal seorang di rumah. Fikiranku masih lagi tertumpu pada mama sehinggakan aku x sedar aku telah memandu selaju 160km/j. Kami sampai di Kluang ketika senja mula merangkak. Sampai di rumah papa menceritakan semuanya..air mata ku laju mengalir mendengar cerita papa. Dalam hati aku tak sabar menunggu hari esoknya kerana ingin segera berjumpa mama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;font color="#0000cc"&gt;Jumaat, 21 Ogos 2009&lt;/FONT&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Hari ini pagi2 aku dah gerak adik bangun tidur sebab kami perlu ke JB untuk melawat mama yang masih di hospital. Setelah sarapan, aku memecut lagi ke JB...dalam sejam kami sudah tiba di Hospital Pakar Johor, JB. Di hospital kakakku yang ke-2, kak ijat sudah menunggu..dan aku terus dibawa ke wad mama ditempatkan. Bagaikan anak yang tak pernah melihat ibunya...aku mendakap sekuatnya dan mencium mama....sambil air mata laju lagi mengalir. Melihat mama di katil wad begitu sangat menduga semangat aku...badan mama susut..dan mama kelihatan letih. Banyak dawai disambungkan di kiri dan kanan lengan mama...mama masih mampu bersuara dan tersenyum. &lt;br /&gt;Malamnye mama dah boleh keluar wad...kitorg terus balik ke Kluang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;font color="#0000cc"&gt;Sabtu, 22 Ogos 2009&lt;/FONT&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Hari ni umat Islam sudah mula berpuasa. Kalau dulu seawal 4 pagi mama dah bangun siapkan makanan sahur..tp kali ni aku ngan kakak2 yang bangun dulu untuk masak sahur. Mama nak puasa jugak...tp kitorg x bg sebab siang hari mama perlu makan ubat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;font color="#0000cc"&gt;Ahad, 23 Ogos 2009&lt;/FONT&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Dah 3 hari aku bercuti di Kluang, hr ni aku terpaksa balik ke Putrajaya untuk menyambung tugas...tapi hati rasa berat sangat nak tinggalkan mama dalam keadaan macam tu. Sewaktu nak tinggalkan rumah aku peluk mama kuat2..aku ckp kat mama..jgn buat keje berat2...mkn ubat slalu...air mata aku dah x dpt ditahan lg. Dlm kereta aku masih tersedu sampaila ke Putrajaya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sejak hari tu, setiap minggu aku blk ke Kluang untuk melihat keadaan mama..sambil x nak melepaskan peluang berpuasa bersama keluarga. Sepanjang ramadhan keadaan mama agak stabil...mama dah bole makan walaupun sedikit...dan suara juga dah jelas...cuma batuk yang tak berkurangan. Cuma aku rasa sangat sedih membayangkan papa dan mama tinggal berdua masa kitorg semua tiada kat rumah...sahur kadang2 papa makan maggi sbb x nak susahkan mama masak sahur..berbuka pun makan ala kadar je. Bila kitorg balik barulah papa ngan mama ade selera nak mkn.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;font color="#0000cc"&gt;Jumaat, 18 September 2009&lt;/FONT&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Hari ni aku dah mula cuti raya...pagi2 lagi aku dah gerak ke Sepang untuk mengambil adik. Tengahari baru sampai Kluang sbb jalan agak jam memandangkan dah ramai pulang ke kampung untuk berhari raya. Petangnye aku keluar ngan mama ke pasar ramadhan..sepanjang ramadhan..ni baru pertama kali aku ke pasar ramadhan..padahal jarak dari rumah aku dekat je. Sampai di satu gerai popia ni, mama teringin sangat nak rasa..selama hampir sebulan puasa..x pernah plak mama nak rasa popia tu..tp malangnye pakcik popia tu kata dah hbs...mama tanya pakcik tu esok ade lg ke...pakcik kata tu ade...so kitorg jln lg..xde ape yg menarik..kebanyakan gerai dah tutup sbb penjualnye nak beraya jugak. On the way blk tu plak...mama kata nak mkn ayam golek ghani yg kat jln penghulu kassim tu...so aku brenti kat jln tu...cari2 rupanya..ayam golek pun dah hbs..hampa lg..mama kata..xpe esok kita keluar awal2 cari popia ngan ayam golek...aku pun okla..sok cari lg.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;font color="#0000cc"&gt;Sabtu, 19 September 2009&lt;/FONT&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Hari ni banyak persiapan nak dilakukan, pagi2 papa dah pegi pasar beli barang keperluan untuk hari raya. Seperti raya2 yang lepas menu kitorg x pernah berubah..rendang cili api ayam...lontong...ketupat...lemang bli kat pasar. Rendang ayam mama so far is the best...tiap2 tahun mama x pernah miss buat rendang ni. Masuk waktu asar mama kata pergila pasar ramadhan tu cari popia ngan ayam golek semalam. So kakak2 aku pun keluar cari kuih nak berbuka...tp malangnya..kebanyakan peniaga dah tak berniaga..mama hampa lagi..pastu mama kata..&lt;em&gt;"ala x dpt la nak rasa popia tu"&lt;/em&gt;..tp aku plak kata...&lt;em&gt;"xpe thn depan kan ade lagi"&lt;/em&gt;. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;font color="#0000cc"&gt;Ahad, 20 September 2009&lt;/FONT&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Akhirnya hari yang dinanti pun tiba, pagi2 lg kitorg dah bgn. Rutinnya pagi raya mesti pergi sembahyang raya...lepas tu pergi kubur arwah atuk nenek. Sayu hati aku dengar takbir raya pagi2....masa doa lepas solat..mengalir air mata aku tetiba..terdetik kat hati aku..apakah raya akan datang keadaannye sama macam sekarang..sempat aku jeling  mama kat sebelah..mama pun menangis. Lepas solat biasanya kita akan bersalaman ngan jemaah yg lain...kebanyakannya kita knal..yelah org2 kg sekeliling je. Mama pun bersalaman ngan kebanyakkan jemaah..sayu hati dgr semua saling bermaafan...air mata mama mengalir lagi. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Blk rumah kitorg satu keluarga menjamu selera. Tak lama lepas tu..mak eton sekeluarga datang. Rumah mak eton depan rumah aku je...kira keluarga mak eton antara yg paling rapat ngan family aku...selain ade pertalian saudara jugak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sepanjang minggu pertama raya keadaan mama stabil..setiap hari ade je org dtg..so setiap hari aku ngan kakak masak macam2..sebab mama kalau boleh x nak org dtg mkn kuih raya je. Penat tu jgn ckpla..tp sbb aku x nak bg mama buat sebarang keje. Masuk raya keempat..kakak2 aku terpaksa blk JB sbb masing dah mula keje raya ke 5. Tinggalla aku ngan adik kat rumah..bila org dtg..aku sorg je yg masak..mama tolong skit2. Aku blk ke putrajaya pada raya ke 8...seperti biasa sblm blk aku peluk..cium mama. Aku pandang sekilas kat mama sebelum kereta aku berlalu pergi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;font color="#0000cc"&gt;Khamis, 1 Oktober 2009&lt;/FONT&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Mama kata hari ni dia kena pergi semula ke hospital sbb ubat dah hbs.  Rupanya kakak aku blk Kluang hr rabu mlm tu. Pagi khamis ni abg ipar aku bwk mama pergi hospital. Tinggal papa sorang kat Kluang. Blk dr hospital mama nak singgah rumah kak iju..pastu pergi beraya kat rumah bos kak iju, en syawal kat tmn pelangi. En Syawal sgt baik ngan family kitorg..n dah macam part of family. Anak sedara aku dijaga oleh mak mentua en syawal...mama sempat jumpa ngan semua family en syawal. Lepas beraya mama kata nak blk Kluang jugak hr ni..tp kak iju kata dah petang sgt..blk esok jela. Mama ttp nak blk Kluang hr tu jugak..mengenangkan papa sorg kat rumah. Mama kata xpela dia blk naik bas sorg2...tp kak iju x sampai hati..abg ipar aku yg kebetulan masih bercuti pun bwk mama blk Kluang. &lt;br /&gt;Sampai di Kluang, hr dah agak petang. Abg ipar aku blk semula JB lepas maghrib. Mlm tu dlm pukul 9 mama mengadu sakit blkg. Papa pun urut skit2 blkg badan mama. Dlm pukul 2 lebih...mama mengadu sakit lagi..katanya..sakit sangat sampai x bole tahan. Papa pun x pikir panjang terus bwk mama pegi hospital Kluang. Sampai kat hospital, doktor ambil darah mama n doktor suh papa bwk sampel darah tu ke makmal. Papa tertidur kejap tunggu laporan dari makmal. Lebih kurang pukul 4 lebih..papa kembali semula ke katil mama...masa tu mama dah x sedarkan diri. Mama dah diangkat ke atas strecher sambil sorg doktor tekan2 dada mama..beberapa minit kemudian lepas berusaha habis-habisan doktor kata mama dah x dpt diselamatkan. Mama meninggal ketika tidak sedarkan diri...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;font color="#0000cc"&gt;Jumaat, 2 Oktober 2009&lt;/FONT&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;font color="#0000cc"&gt;5.15 pagi&lt;/FONT&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Telefon aku berbunyi, dlm keadaan agak mamai aku capai telefon..nama kak iju muncul di skrin telefon...darah deras mengalir ke muka aku..dlm hati aku berkata 'kenapa kakak aku telefon pagi2 ni..mesti ade brita x baik'...aku dgr suara kakak aku dlm keadaan teresak2.."mi..papa call akak td..tp putus..papa cuma ckp kita kena terima hakikat"...aku dah berderau.."xpe..nnt jap mimi call papa blk"..dgn tgn terketar2 aku call papa..tp belum sempat aku call papa..kak iju call aku lg.."mii..mama dah takde...mama dah takde"....terjelepuk aku kat katil..betul ke ape yg aku dgr??..&lt;br /&gt;X lama kemudian..papa pulak call aku.."mimi..ni kita kena terima hakikat..mama dah meninggal..kita kena banyak bersabar"...aku cuba kawal perasaan sambil mengucap byk2...sambil tu terus mendail nombor adik..."Adik..mama dah takde..kita blk sekarang"..itu je yg dapat aku ckp kat adik. Masa aku tengah berkemas, terdengar azan subuh sayup2. Bergegas aku mengambil wuduk..aku cuba tenangkan hati..masa berdoa..air mata mengalir laju. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;font color="#0000cc"&gt;6.30 pagi&lt;/FONT&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Sebelum sampai tempat adik, aku call Baiti..kwn baik aku..kemudian aku taip mesej utk kawan2 lain..dan juga bos aku..supaya dia tahu yg aku EL hr ni. Sampai tempat adik, adik dah sedia menunggu kat depan pagar IKTBN, Sepang..merah mata adik mungkin masih ade sisa tangisannya. Aku terus memecut x kira dah brape kelajuan yg sepatutnya. Sepanjang jalan banyak mesej yg masuk...x kurang juga ramai yg call...cepat rupanya berita tersebar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;font color="#0000cc"&gt;9.00 pagi&lt;/FONT&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Aku selamat sampai di Kluang, setibanya di rumah...org dah ramai dalam kawasan rumah aku. Di rumah tinggal kak ijat sorang...yg lain masih di hospital. Setengah jam kemudian kak iju call dr hospital..katanya jenazah nak dimandikan..lalu aku, adik ngan kak ijat bergegas ke hospital. Setibanya di rumah mayat, kami adik-beradik perempuan di bawa masuk ke bilik mandi mayat. Di situ aku lihat sekujur tubuh yang sangat aku kenali sedang terbaring kaku tidak bernyawa...pucat. &lt;br /&gt;Kami bertiga bersama petugas bilik mayat..memandikan jenazah. Aku usap tangan mama...dulu tangan inilah yg memandikan aku...kini tangan aku yg memandikan mama. &lt;br /&gt;Selesai mandi, jenazah akan dikafankan pula. Kami balut elok2 kain kafan biar kemas pakaian terakhir mama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;font color="#0000cc"&gt;10.30 pagi&lt;/FONT&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Jenazah di bawa ke rumah sementara menunggu solat jumaat untuk disembahyangkan. Semasa di rumah, ramai yg dtg membacakan yasin..saudara mata yg jauh juga ketika itu pun dah selamat sampai.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;font color="#0000cc"&gt;12.30 tghr&lt;/FONT&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Tiba masanya jenazah mama untuk di bawa ke masjid...dan tiba masanya untuk kami semua menatap wajah mama buat kali terakhir. Setiap sorg dr kami mengucup mama sepuasnya. Jenazah mama diangkat..dan setiap langkah ketika itu..surah Al-Fatihah dibacakan. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;font color="#0000cc"&gt;2.00 ptg&lt;/FONT&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Jenazah telah selamat disembahyangkan. Alhamdulillah...ramai yg sembahyangkan jenazah mama kerana jemaah solat jumaat lain pun turut sama sembahyang. Kami semua terus ke tanah perkuburan jln Hj Manan...memandangkan tanah perkuburan dekat kg melayu dah penuh. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;font color="#0000cc"&gt;2.30 ptg&lt;/FONT&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Imam untuk membacakan talkin pun tiba, ketika itu..jenazah mama sudah pun diturunkan ke liang lahad. Kami semua hanya mampu melihat perjalanan terakhir jenazah mama. Ketika imam membacakan talkin, keadaan sangat sunyi dan sepi...sesepi hati aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;font color="#0000cc"&gt;3.00 ptg&lt;/FONT&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Semuanya dah selamat...kami taburkan bunga2 harum dan air mawar di kubur mama sebelum balik. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terima kasih pada kawan2 yg susah payah dtg melawat aku...Fizah...Nina..Shida..M@Hafiz dan Niza. Kebanyakkan yg dtg pernah merasa kehilangan insan tersayang dalam hidup mereka. Mereka faham apa yg aku rasa..To my best friend Niza..yg susah payah dtg dr KL...terima kasih sebab sudi temankan aku sampai majlis tahlil selesai mlm tu...x lupa jugak Abg Isk. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sedih, kecewa, hampa, terkilan semuanya bercampur baur dalam hati aku. Takdir menentukan aku hanya dapat hidup bersama mama selama 27 tahun. Dalam waktu selama ini aku terkilan sebab belum sempat bagi mama kesenangan..kecewa kerana mama takkan berada disisi aku ketika jodoh aku tiba..sedih kerana mama pergi terlalu awal untuk seorang ibu merasa bahagia bersama anak cucunya. Rasanya belum sempat Aisy pandai memanggil nama 'Tok Ma'..kerana ketika Aisy sudah pandai bercakap..'Tok Ma'nya sudah dulu dijemput Ilahi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pastinya tarikh 2 Oktober 2009 akan kuingat sampai bila2..satu episod duka yg akan aku bawa sampai mati. Menyedari akan hakikat ini, kesedaran aku tentang semua yg ade di dunia hanya sementara semakin kuat. Hari ini kita ada sesuatu...hr esok siapa tahu kita mungkin akan kehilangannya. Kuasa Allah mengatasi segalanya...dan kita takkan tahu apa rancangan Allah untuk kita. Sebelum ni setiap kali berdoa lepas solat..aku mintak kekuatan dari Allah untuk menghadapi hidup ini..tp rupanya Allah x bg kekuatan tu direct...Dia bg aku dugaan supaya aku bina kekuatan dr sini. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Walaubagaimanapun..aku bersyukur..mama pergi pada pg hari yg mulia..ramai yg sembahyangkan mama. Jodoh mama kekal sehingga ke akhir hayatnya. Papaku sangat menyayangi mama..sehingga inilah kali pertama aku lihat papa menangis sampai tersedu. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari ini berakhirlah 2009, apa yg akan berlaku pada 2010 tak siapa yg tahu. Aku cuma harap tahun baru ni akan menjadi tahun kebangkitan aku...bangkit dari kedukaan..kekecewaan...kesepian. Terima kasih pada kawan2 yg byk menyokong aku. Kalaupun 2010 tidak memihak pada aku..ia mungkin kerana putaran roda kehidupan aku belum berpusing ke atas. InsyaAllah aku tidak akan patah semangat..selagi ada keluarga disisi..selagi ada kawan2 yg menyokong..selagi diizinkan Allah..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;"Ya Allah Ya Tuhanku..ampunkanlah dosa ibuku..jauhkan beliau dari seksa api nerakamu.....cucurilah rahmat ke atas rohnya..dan tempatkan lah ibuku di kalangan kekasih-kekasihmu..Amin Ya Rabbal a'lamin"&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SznOb-GqFhI/AAAAAAAAAQE/F3PUkUBDn6c/s1600-h/PC120384.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 300px; height: 400px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SznOb-GqFhI/AAAAAAAAAQE/F3PUkUBDn6c/s400/PC120384.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5420590606439814674" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-4967401159775779806?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/4967401159775779806/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/10/perginya-ibu-tersayang.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/4967401159775779806'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/4967401159775779806'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/10/perginya-ibu-tersayang.html' title='Perginya Ibu Tersayang...'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SznOb-GqFhI/AAAAAAAAAQE/F3PUkUBDn6c/s72-c/PC120384.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-8993856716243063133</id><published>2009-11-18T23:50:00.000-08:00</published><updated>2009-11-19T00:09:58.619-08:00</updated><title type='text'>Hectic week (Part 2)</title><content type='html'>&lt;strong&gt;Sabtu, 14 November&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Sengaja aku bgn lewat pg ni sbb mlm td blk dr kelas Kak Ros dah dekat kul 2 pg. Kul 10 pg aku kluar jap pegi ambik baju kedai dobi...blk je tetiba ade satu jeep KPM kat depan rumah..aku ingatkan sape rupanya jeep tu tgh tunggu housemate aku Ida yg nak pi kursus induksi kat Melaka 2 minggu. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Masuk tghr..aku bersiap utk ke kenduri kawen rumah abg Isk plak kat bandar Saujana Putra. Masa aku sampai...pengantin tgh mkn..sempat aku jumpa Ecah ngan Enal...diorg dah nak blk rupanya...abg Seli ngan abg Bob pun ade..n beberapa org lg geng kelana..dah jd mini reunion klkm plak.&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SwO7S13jsvI/AAAAAAAAAPs/xwjnfe4cZPI/s1600/IMAGE_110.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 192px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SwO7S13jsvI/AAAAAAAAAPs/xwjnfe4cZPI/s320/IMAGE_110.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5405369910146872050" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Ahad, 15 November&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Pg2 lg aku dah kluar cr paper, hr lain x bc paper xpe...tp kalau hr ahad aku mesti bc Berita Minggu...elok je aku tgk drive nak pi bli paper kat petronas tetiba En Husin call..dia suh bli Berita Minggu sbb ade citer pasal Hai-O..dia siap bli 5 naskhah lg nak distribute kat rakan kongsi. Aku ingatkan citer pasal konsert CT je..tp bila aku bukak kat ruangan tgh..rupanya ade keluaran khas pasal Hai-O sempena ulangtahun Hai-O ke-17. Wah..bangga plak aku bila Hai-O buat iklan camtu..secara x langsung org dah tau...Hai-O bukanla company yg calang2...dah bertahan selama 17 tahun n dah terima pelbagai anugerah. I'm glad to be part of something big..&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SwO4QOEkM9I/AAAAAAAAAPc/c4aHKKTGeeM/s1600/IMAGE_114.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 192px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SwO4QOEkM9I/AAAAAAAAAPc/c4aHKKTGeeM/s320/IMAGE_114.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5405366566569391058" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;X sbr aku nak tgk konser CT ptg tu. So ptg tu aku pegi ngan Kak Linda memandangkan Estima En Husin dah x muat...penuh ngan rakan kongsi baru. &lt;br /&gt;Sampai kat area stadium Shah Alam..jln dah mula jam...gara2 ulangtahun Hai-O...mungkin jugak tarikan Datuk CT...tu yg ramai dtg. Bila dah masuk stadium...punyala ramai umat..ade dekat 10 ribu org. &lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SwO7dSwPCtI/AAAAAAAAAP0/1IkQA7VYPL4/s1600/IMAGE_124.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 192px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SwO7dSwPCtI/AAAAAAAAAP0/1IkQA7VYPL4/s320/IMAGE_124.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5405370089699478226" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Isnin, 16 November&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Hr ni masuk ofis cam biasa...rutin biasa yg bz..plus kena wat persiapan utk ke JKN Kelantan esoknye. &lt;br /&gt;Mlmnye aku mengadap laptop sampai tgh mlm..menyiapkan keje2 yg tertangguh..tp kul 10 break jap tgk citer feveret aku..Awan Dania...heee.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Selasa, 17 November&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Yeaa...hr ni x masuk ofis. Aku bgn cam biasa sbb flight ke Kota Bharu agak lambat kul 10.10 pg. Aku drive kete ke Putrajaya Sentral then naik ERL ke KLIA. Aku ingatkan, akula org plg lambat sampai airport rupanya aku org plg awal..Usaid ngan Dr. Zahrin x sampai pun lg...padahal dah pukul 8.30 pg...alamatnye mmg x sempatla  nak breakfast. Lebih kurang kul 9 pg brla diorg sampai. So kitorg pun check in n headed to gate A7. Sempat aku catch Leena yg dah berapa hari x jumpa kat rumah....kebetulan Leena nak paxing ke Penang kat gate A5 kul 10.15 pg.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SwO2VjvqakI/AAAAAAAAAPU/peRX7Gvwd8A/s1600/IMAGE_128.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 240px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SwO2VjvqakI/AAAAAAAAAPU/peRX7Gvwd8A/s400/IMAGE_128.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5405364459263388226" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sampai di KB..driver JKN Kelantan dah siap tunggu kitorg...n kitorg terus ke JKN. Masuk bilik meeting En Niu, JKNK suh minum dulu...sib baik..aku x sempat breakfast pun pg td menunggu diorg punya pasal. &lt;br /&gt;Meeting hbs dlm kul 4.30...sementara menunggu flight blk kul 7.50 mlm...kitorg pun request kat driver bwk gi jln2...so driver tu pun bwk gi kilang batik kat jln ke PCB..maklumlah keje gomen kena byk baju batik. Aku grab sepasang je baju batik...Usaid pun bli gak..Dr. Zahrin aku nampak bli beberapa pasang siap ngan husband punya skali.&lt;br /&gt;Flight blk delay skit...dlm kul 8.10 mlm br boarding...sampai KLIA aku terus cari ERL..kul 10 lebih br sampai Putrajaya.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-8993856716243063133?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/8993856716243063133/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/11/hectic-week-part-2.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/8993856716243063133'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/8993856716243063133'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/11/hectic-week-part-2.html' title='Hectic week (Part 2)'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SwO7S13jsvI/AAAAAAAAAPs/xwjnfe4cZPI/s72-c/IMAGE_110.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-1888492341020417167</id><published>2009-11-17T19:48:00.000-08:00</published><updated>2009-11-18T23:50:44.341-08:00</updated><title type='text'>Hectic week (Part 1)</title><content type='html'>As expected...schedule aku bulan November ni agak tight...so here are the recaps for what has happened&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Sabtu, 7 November&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Ok..this is the day where one of my best friend's wedding...Nieza. So x bole tidak aku kena pegi...lg pun pengantin lelakinya kwn aku jugak...kalau x putus sahabat...waaa!! Pagi2 lagi dah pegi rumah abg Jie kat Subang..ambik Ida..another best friend of mine. Cadangnye nak gerak pagi2 ke rumah Nieza tp sbb Riha pun nak ikut skali...so kena tunggu Riha plak. Bfore pick up Riha kat SS19..sempat lagi breakfast kat McD jap...hehehe...my feveret breakfast session. After pick up Riha around 11am...kena pegi PKNS Shah Alam plak sbb dak 2 org ni nak cr baju..hai last minit sungguh!! &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dlm kul 2 pm..everything settle so kitorg pun bergerak ke Raub. Tetiba masa dah masuk tol..Kak Suri plak call kata dia nak follow...so kitorg brenti kat R&amp;R Lentang..tunggu Kak Suri kat blkg...sib baik x jauh sgt. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hmm..after 2 hours drive...kitorg pun sampai kat rumah Nieza. Sampai2 je rupanya..Nieza br habis majlis khatam Quran..terlepas la kitorg majlis tu. &lt;br /&gt;Then lepak jap sblm bersiap utk majlis nikah Nieza mlm tu. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;After maghrib...kitorg semua dah siap...tinggal tunggu rombongan je. Sempatla jugak aku siapkan satu hantaran Nieza...bukan susah pun...ikut suka hati aku jek..last2 cantik jugak. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hbs Isyak...rombongan pengantin lelaki pun sampai. Nieza kata dia rasa berdebar sgt...tp aku tgk muka dia relax je. Dlm sekali lafaz...Nieza selamat jd isteri kpd Abg Isk. Majlis nikah tu aku rasa cam cepat sgt...Nieza pun x sempat nak rasa sedih n sebak...cuma si Ida je yg emo dr ptg sampai ke mlm...yelah best friend kitorg dah selamat..pas ni everything will be different. Xleh nak lepak2 n gila2 cam dulu.&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SwO40chy6dI/AAAAAAAAAPk/p6h4OuNPGU0/s1600/IMAGE_041.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 192px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SwO40chy6dI/AAAAAAAAAPk/p6h4OuNPGU0/s320/IMAGE_041.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5405367188925376978" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Mlm lepas tetamu semua blk..Nieza ade photo shoot utk 5 persalinan. Sesi photo shoot tu pun agak cepat...mungkin sbb pakai pro photographer..so everything was well prepared by &lt;a href="http://www.rolandhasim.com"&gt;Roland Hashim.&lt;/a&gt; Hmm...lepas photo shoot Nieza..kitorg plak yg melaram dgn persalinan Nieza..hahaha...yg bestnye baju2 dia fit plak ngan kitorg. Ape lg bergaya sakanla ..aku pakai cheongsam...Ida pakai Kimono...Riha pakai baju Korea..n Nieza pakai evening gown. Riuh satu rumah Nieza tgh2 mlm tu tgk kitorg bergaya...hahahah. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Ahad, 8 November&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Pagi2 lg dah kena bgn..maklumla org ramai kat rumah Nieza tu...nak kena berebut bilik air. Kitorg kena bersiap before 10am..sbb dah set ngan Boy utk make up kan aku ngan Ida dulu..kitorg pun x nak kalah hr tu...hehehe. Ok..gedebuk gedebak..lebih kurang kul 1...rombongan pengantin lelaki pun sampai. Aku ngan Ida stay sampai kul 4 and then kitorg bertolak blk ke KL. Fuh...selesai satu perkara. Mlm tu aku temankan Ida kat rumah abg Jie..sbb abg Jie pegi Beijing...pukul 10 mlm kitorg dah hanyut..kepenatan seharian plus esoknye nak kena bgn pagi2.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Isnin, 9 November&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Kul 4.30 pg lg aku ngan Ida dah sedar..hai berat je mata..tp kena bgn jugak. Lebih kurang kul 5.30 pg kitorg dah bergerak ke Subang airport sbb Ida punya flight pukul 6.30 pg. Lepas drop Ida aku terus pecut blk ke Putrajaya.. teringat yg aku x kemas beg lg utk kursus di PD...tp sempat jugak aku drive thru McD kat Equin..mengantuk n lapar..so i need my dos of caffein badly. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sampai je rumah lebih kurang kul 6.30 pg aku terus kemas beg...lebih kurang kul 9 camtu aku dah sampai ofis. Cadangnye nak pegi PD terus...tp sbb byk plak keje tertangguh...so kena settle kan skit br lapang hati ni. Bos aku pun terkejut tgk aku masuk ofis...tp sbb aku ni pekerja berdedikasi dan komited kan...jd kena la menghargai masa yg ade...ehehehehe...poyo! &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mulanya aku plan nak drive je sorg2 ke PD..tp sehari sblm tu aku br dpt tahu yg En Husin pun pegi jugak kursus di PD tu. So aku pun tumpang je la En Husin...penat plak nak drive..plus ngantuk dah ptg2 ni. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kitorg berdua sampai plg lambat..dlm pukul 6.30 ptg br la sampai kat Avillion Admiral Cove...sbb hujan n jam kat highway. Org lain rupanya dah selamat sampai n siap berjln2 lg ptg tu..sbb acara kursus bermula mlmnye. Aku sebilik ngan Kak Annie...PT dr Bhgn Kewangan...orgnye slalu aku nampak kat cafe..x sangka dtg kursus ni bole jd roomate plak. Moral of the story...&lt;strong&gt;Strangers who walk around u everyday...someday might be ur friend...u never know...&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Selasa, 10 November&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Hari ini aktiviti kursus pack sgt...dari pg sampai mlm. The speaker for this course is given by &lt;a href="http://www.tuanasmawi.my"&gt;Tuan Asmawi&lt;/a&gt;...seorang pegawai JAWI dan orgnye sgt berpengalaman...read thru his website. Meremang bulu roma aku bila dgr dia bc doa...terutama doa lepas azan. Rupanya selama ni yg duk dgr dlm tv tu suara dia. &lt;br /&gt;Ptgnye kitorg ingat nak jln2 kat tepi pantai sambil menikmati pemandangan waktu sunset...tp hujan la plak...tp sempatla jugak snap a few pics...rasa tenang je bila sesekali x yah pk pasal keje...enjoy ngan kursus2 camni.&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SwTvBkEJQbI/AAAAAAAAAP8/hNRPS8le66o/s1600/IMAGE_082.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 240px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SwTvBkEJQbI/AAAAAAAAAP8/hNRPS8le66o/s400/IMAGE_082.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5405708262891405746" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Rabu, 11 November&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Hari ini hari terakhir Kursus Pengacaraan &amp; Bacaan Doa..segan plak aku nak sebut nama kursus ni..bukan ape...i've been choosen accidentally by En Norzaman..gara2 menjadi pengacara masa majlis Aidilifitri BPM yg lepas. Tp ok gak...dpt release tension..menikmati udara nyaman laut.....tambah kwn2 baru or should i call prospek...n yg lebih bestnye bos aku pun merestui aku pegi kursus ni...hahaha..nak tergelak aku bila teringat ayat bos aku masa nak mintak permission dia.."&lt;em&gt;Haa..bagusla Mimi pergi kursus ni...bole berkenalan dgn org dr Bhgn2 lain&lt;/em&gt;".. wah..cam selama ni aku x knal jek org dr Bhgn lain...hahahaha..ape pun bos aku mmg best.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Masa blk..kereta En Husin dah tambah 2 org lg penumpang..Kak Annie n Nik Iwani..kwn2 baru masa kursus ni. Biasala kalau org2 yg happening n gila2 senang je nak buat geng. Kitorg gerak lepas lunch n sampai di ofis lebih kurang kul 3 lebih...as usual sebagai pekerja yg berdedikasi (pergh poyo lg!!)...aku terpaksa masuk ofis dulu sbb ade a few urgent emails yg kena reply.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Khamis, 12 November&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Hr ni aku kena ke Hospital Tengku Ampuan Rahimah, Klang dgn Kak Nani utk bg latihan sistem eNotis kat pengguna2 PKD Klang. Oleh kerana gagal dpt kereta jabatan, kenala aku drive sbb kereta Kak Nani x muat nak isi brg latihan..sbb lain kitorg x pernah pegi HTAR tu..takut sesat. Tp sbb hp aku ni canggih skit..so aku gunala GPS utk tunjuk direction ke HTAR...heeee...i love my phone.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Training ni satu hari sampai petang...lebih kurang kul 5.30 dah sampai ofis blk. Ntah kenape minggu ni byk sgt email kena layan...hai terpaksala naik ofis dulu respon ape yg patut. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Jumaat, 13 November&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Hr ni br btul2 dpt duk ofis...tp sibuk thp gaban. Report, aduan, system patch and so on semua kena siapkan hr ni...dahla write up utk portal TU x sentuh lg..sian Estia. ..due date dah lari. &lt;br /&gt;Hmm..mlmnye plak dah kena pegi kelas Kak Ros...Sibuknye aku rupanya dah seminggu lebih aku x jumpa housemate aku Leena...padahal sebelah bilik je. Weekend Leena blk Melaka plak.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-1888492341020417167?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/1888492341020417167/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/11/hectic-weeks.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/1888492341020417167'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/1888492341020417167'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/11/hectic-weeks.html' title='Hectic week (Part 1)'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SwO40chy6dI/AAAAAAAAAPk/p6h4OuNPGU0/s72-c/IMAGE_041.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-663759931903841534</id><published>2009-10-28T05:01:00.000-07:00</published><updated>2009-10-28T01:33:49.701-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Hai-O'/><title type='text'>Majlis Penganugerahan SM &amp; SSM</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SueMG9nhxfI/AAAAAAAAAOk/RoGw-npmm5U/s1600-h/hai-o2.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 192px; height: 320px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SueMG9nhxfI/AAAAAAAAAOk/RoGw-npmm5U/s320/hai-o2.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5397436729674286578" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Orait…minggu ni br ade masa menulis blk lepas exam undang-undang settle tghr smlm. Jenuh jugakla menulis 3 jam non-stop…naik krem jari ni dibuatnya. Anyhow…entry kali ni aku nak bercerita tentang another happening day in my life…&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SueMZhujoII/AAAAAAAAAOs/4hbulTBMVjY/s1600-h/Gambar+27102009+288.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SueMZhujoII/AAAAAAAAAOs/4hbulTBMVjY/s320/Gambar+27102009+288.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5397437048605089922" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Ahad lepas berlangsungnya Majlis Penganugerahan SM &amp; SSM Hai-O dekat Menara PGRM Cheras…happening sbb aku naik pentas utk terima pingat SM….yeehaa…&lt;br /&gt;Seronok sangat sbb diraikan bersama pemimpin dan kawan2 lain…terharu pun ade sbb pemimpin cam CDM Kak Ros x lupa menghargai dan prihatin dgn rakan-rakan kongsi…siap bg bunga sorg satu…….setiap rakan kongsi yg naik pentas sentiasa dia ambil tahu…CDM Abg Zul pun same…x lupa ambik gambar masa setiap rakan  kongsi naik pentas….dan mereka slalu bg aku semangat…terima kasih Kak Ros….Abg Zul….Terima kasih jugak pada upline aku…En Husin…org yg x jemu2 bg aku bimbingan...dan byk jugak berkorban masa utk rakan2 kongsi.&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SueM0NPaVcI/AAAAAAAAAO8/KsTy7yIr-Qs/s1600-h/Gambar+27102009+290.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 240px; height: 320px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SueM0NPaVcI/AAAAAAAAAO8/KsTy7yIr-Qs/s320/Gambar+27102009+290.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5397437506962216386" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;center&gt;Me with En Husin&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;Ramainye umat jgn ckpla…utk award SM je ade 700++….SSM plak hampir 300…Semua dtg dgn pelbagai gaya…pelbagai latar blkg…pelbagai umur…yg tua..yg muda….tp pastinya dgn satu perjuangan yang sama. Kenapa aku guna perkataan ‘perjuangan’…sbb dlm majlis ni jugak…pengarah kumpulan Hai-O Marketing, En. Tan Kai Hee…sebut yg ape yg kita semua ni bukanlah perniagaan semata-mata…tp dah menjadi satu perjuangan…perjuangan membebaskan diri dari norma biasa…perjuangan memantapkan ekonomi diri…perjuangan mengejar impian…&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SueMqaZWrhI/AAAAAAAAAO0/xOzh2bj3ed8/s1600-h/Gambar+27102009+289.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SueMqaZWrhI/AAAAAAAAAO0/xOzh2bj3ed8/s320/Gambar+27102009+289.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5397437338694888978" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;center&gt;Rakan seperjuangan....Wana, kak Linda, Dila and me&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;Seperti biasa dlm setiap function Hai-O mesti ade pemimpin CDM berucap…so kali ni dari stokis kitorg B32 team 369 Batu Caves, aku berpeluang dgr CDM Nalitha Hazirah berucap…orgnye kecil molek…asalnya hanya jururawat je…tp skang siapa sangka CDM Nalitha adalah seorang jutawan muda yang masih bujang…wau…hebat!! Kagum aku dgn keupayaan dia…buat aku terfikir yg kita kdg2 x prasan yg kita sbnarnye ade potensi luar biasa yg belum dicungkil. Begitu juga dgn CDM Nalitha…kalau beliau x cuba…sampai skang dia x tau dia sbnarnye dia adalah jutawan. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SugBaQaPBRI/AAAAAAAAAPM/W1GLSc1Hj2Y/s1600-h/sm+004.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 240px; height: 320px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SugBaQaPBRI/AAAAAAAAAPM/W1GLSc1Hj2Y/s320/sm+004.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5397565703996769554" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;center&gt;Bersama CDM Kak Ros&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;So kepada yg nak rasa pengalaman cam aku…ape lg contact la aku…&lt;br /&gt;&lt;FONT size="4"&gt; &lt;span style="FONT-WEIGHT:bold"&gt;&lt;FONT color="#0000cc"&gt;&lt;EM&gt;Call/SMS : Mimie | 017-7353686&lt;/EM&gt;&lt;/FONT&gt;&lt;/span&gt;&lt;/FONT&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dgr dulu br buat keputusan…becoz aku x berhak dan x bole buat keputusan utk korg di luar sana. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Okla…bulan depan ade lg satu function Hai-O…lg happening…nak tau?..wait for my next posting…&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-663759931903841534?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/663759931903841534/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/10/majlis-penganugerahan-sm-ssm.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/663759931903841534'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/663759931903841534'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/10/majlis-penganugerahan-sm-ssm.html' title='Majlis Penganugerahan SM &amp; SSM'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SueMG9nhxfI/AAAAAAAAAOk/RoGw-npmm5U/s72-c/hai-o2.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-1836008260134656774</id><published>2009-09-17T16:56:00.000-07:00</published><updated>2009-09-16T22:19:15.844-07:00</updated><title type='text'>Eid Mubarak!</title><content type='html'>&lt;center&gt;&lt;a href="http://www.smsnshayari.com/listings/eid-ul-fitra/" title="Hari Raya Wishes : Click Now"&gt;&lt;img src="http://s1.smsnshayari.com/eid-ul-fitra/selamat-hari-raya-adilfitri.gif" alt="Get more Hari Raya : Click here" /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;/a&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;&lt;font color="green" face="Verdana" size="5"&gt;&lt;span style="font weight: bold;font-size: 18pt; color: green; font-family: Verdana"&gt;Salam Aidilfitri '09&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/p&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="red" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt; color: red; font-family: Verdana"&gt;Salam dihulur maaf ku pohon buat semua rakan2..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="blue" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size: 11pt; color: blue; font-family: Verdana"&gt;Disini, ku ingin mengucapkan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selamat Hari Raya dan juga ingin meminta maaf sekiranya ada:&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="red" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt; color: red; font-family: Verdana"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;TER&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="blue" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size: 11pt; color: blue; font-family: Verdana"&gt;kasar bahasa, &lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="red" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size: 11pt; color: red; font-family:Verdana"&gt;TER&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="blue" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt;color: blue; font-family: Verdana"&gt;silap bicara,&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="red"face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt; color: red;font-family: Verdana"&gt;&lt;br /&gt;TER&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="blue" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size: 11pt; color: blue; font-family: Verdana"&gt;marah yang tak kena,&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="red" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt;color: red; font-family: Verdana"&gt;TER&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="blue" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size: 11pt; color: blue; font-family: Verdana"&gt;tanya tak tentu hala,&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="red" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt;color: red; font-family: Verdana"&gt;&lt;br /&gt;TER&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="blue" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size: 11pt; color: blue; font-family: Verdana"&gt;sasul yang tak sengaja,&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="red" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt;color: red; font-family: Verdana"&gt; TER&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="blue" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size: 11pt; color: blue; font-family: Verdana"&gt;pukul kat mana-mana,&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="red" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt;color: red; font-family: Verdana"&gt;&lt;br /&gt;TER&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="blue" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt; color: blue; font-family: Verdana"&gt;pekik di telinga,&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="red" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt; color: red; font-family: Verdana"&gt; TER&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="blue" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt; color: blue; font-family: Verdana"&gt;hantuk di kepala,&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="red" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt; color: red; font-family: Verdana"&gt;&lt;br /&gt;TER&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="blue" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size: 11pt; color: blue; font-family: Verdana"&gt;pinjam harta benda,&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="red" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt; color: red; font-family: Verdana"&gt; TER&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="blue" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size: 11pt; color: blue; font-family: Verdana"&gt;moody tak semena-semena,&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="red" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt;color: red; font-family: Verdana"&gt;&lt;br/&gt; TER&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="blue" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt; color: blue; font-family: Verdana"&gt;umpat bila-bila,&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="red" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt;color: red; font-family: Verdana"&gt; TER&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="blue" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size: 11pt; color: blue; font-family: Verdana"&gt;usik yg sengaja,&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="red" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt; color: red; font-family: Verdana"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="blue" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt;color: blue; font-family: Verdana"&gt;dan segala macam&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="red" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt; color: red;font-family: Verdana"&gt; 'TER' &lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="blue" face="Verdana"size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt; color: blue; font-family: Verdana"&gt;lagi&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="red" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt; color: red; font-family: Verdana"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; &lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="blue" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="red" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt;color: red; font-family: Verdana"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="#993366" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size: 11pt; color: rgb(153,51,102); font-family: Verdana"&gt;WaLAu LaNgkAH TaK BeRTeMu,&lt;br /&gt;TaNgaN TaK BeRJaBaT,&lt;br /&gt;UcaP TaK TeRDeNgaR,&lt;br /&gt;MaTA TaK BeRTeNTaNG...&lt;br /&gt;MoHoN MaAF sEGaLa KekHiLaFaN =&lt;br /&gt;KeRaNA&amp;nbsp; aDa TiKaNyA&lt;br /&gt;MaTa SiLaP MeMaNdANg,&lt;br /&gt;TeLiNGa SaLaH MeNdeNgaR,&lt;br /&gt;LiDaH TeRLaNjuR BeRkATa-KatA &amp;amp; HaTI&lt;br /&gt;TeRsaLaH MeNDuGa.&lt;br /&gt; &lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt; color: red; font-family: Verdana"&gt;&lt;br /&gt; &lt;br /&gt; &lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="blue" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size: 11pt; color: blue; font-family: Verdana"&gt;Kata Al-Ghazali :&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="red" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt;color: red; font-family: Verdana"&gt;&lt;br /&gt;yang jauh itu &lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="blue" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt;color: blue; font-family: Verdana"&gt;WAKTU,&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="red" face="Verdana"size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt; color: red; font-family: Verdana"&gt;&lt;br /&gt;yang dekat itu &lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="blue" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt; color: blue; font-family: Verdana"&gt;MATI,&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="red" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt;color: red; font-family: Verdana"&gt;&lt;br /&gt;yang besar itu &lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="blue" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt; color: blue; font-family: Verdana"&gt;NAFSU,&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="red" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt;color: red; font-family: Verdana"&gt;&lt;br /&gt; yang berat itu &lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="blue" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt; color: blue; font-family: Verdana"&gt;AMANAH,&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt; &lt;b&gt;&lt;font color="red" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt; color: red; font-family: Verdana"&gt;&lt;br /&gt;yang mudah itu &lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="blue" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt;color: blue; font-family: Verdana"&gt;BERBUAT DOSA,&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="red"face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt; color: red; font-family: Verdana"&gt;&lt;br /&gt;yang panjang itu &lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="blue" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt; color: blue; font-family: Verdana"&gt;AMAL,SOLEH&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="red" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt;color: red; font-family: Verdana"&gt;&lt;br /&gt;yang indah itu &lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="blue" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt; color: blue; font-family: Verdana"&gt;SALING MEMAAFKAN”&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="red" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size: 11pt; color: red; font-family: Verdana"&gt;&lt;br /&gt; &lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="blue" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt; color: blue; font-family: Verdana"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="red" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt; color: red; font-family: Verdana"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="#993366" face="Verdana" size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size: 11pt; color: rgb(153,51,102); font-family: Verdana"&gt;Katak kenyang lalu tertidur,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Gajah pitam lantas terjatuh,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Andai tak sampai tangan menghulur,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ku pohon keampunan dari jauh.&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;&lt;font color="red" face="Verdana"size="2"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-size: 11pt; color: red; font-family: Verdana"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/font&gt;&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;        &lt;/p&gt;&lt;br /&gt;    &lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-1836008260134656774?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/1836008260134656774/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/09/eid-mubarak.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/1836008260134656774'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/1836008260134656774'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/09/eid-mubarak.html' title='Eid Mubarak!'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-4426825622351984056</id><published>2009-09-16T17:15:00.000-07:00</published><updated>2009-11-17T17:00:20.369-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Hai-O'/><title type='text'>Dare 2 Dreamz...</title><content type='html'>&lt;em&gt;It's nice to read with No Boundaries by Kris Allen for background music.&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Hmm....diam x diam...Ramadhan dah hampir ke penghujugnya...4 hari lg dah nak raya...sekejap je masa berlalu. Masing2 aku tgk dah sebok buat persiapan raya...ade yang berkotak-kotak kuih raya di tempah....baju raya 5-6 pasang...muka semua senyum lebar je....maklumlah cuti masing2 awal2 lg dah apply...gaji plak masuk awal bulan ni.....pendek kata badan je kat ofis...hati dan perasaan tu dah terbang ke melayang2. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Kali ni nak bercerita tentang impian...semua orang kat dunia tak kira siapa pun mereka berhak mempunyai impian sendiri..x kirala impian berbentuk kebendaan...kebahgiaan...kejayaan...atau kerohanian...yang penting ia sesuatu yg kita nak terjadi dalam hidup kita. Ade orang impiannya nak miliki kereta mewah..&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SqSIsN7Lf4I/AAAAAAAAAME/jIPIJuE58Lw/s1600-h/s-class_gallery_01_740x295_11-2007.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 159px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SqSIsN7Lf4I/AAAAAAAAAME/jIPIJuE58Lw/s400/s-class_gallery_01_740x295_11-2007.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5378574148220714882" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Ada yang nak rumah besau..kata org Melaka..&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SqSO6L81W2I/AAAAAAAAAMM/rcNfF2hv46Y/s1600-h/17house1_533.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 392px; height: 213px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SqSO6L81W2I/AAAAAAAAAMM/rcNfF2hv46Y/s320/17house1_533.jpg" border="0" alt=""id="Img1" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;X kurang juga yg teringin nak jejakkan kaki di negara orang...&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SrCye6lMFJI/AAAAAAAAAN0/jBMdd-mEcCc/s1600-h/Holiday+copy.gif"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 94px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SrCye6lMFJI/AAAAAAAAAN0/jBMdd-mEcCc/s320/Holiday+copy.gif" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5381997798898799762" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Tapi apelah gunanye semua impian ini kalau kita hanya tunggu dan lihat tanpa membuat ape2 untuk capai impian tu. Kalau hanya kerja makan gaji sampai bila2 pun blum tahu boleh dapat ke tak...takkan kita nak tgk org lain je yg dapat semua tu..pastu duk kata dalam hati sendiri.."&lt;em&gt;Bila la aku nak dapat semua tu&lt;/em&gt;?"..sbb tu kita kena berubah skang..kerana ape?..kerana usia kita masih muda...kerana harga barang semakin naik...kerana kita nak hidup senang di hari kemudian....kerana kita punya impian...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;As for me...i have my own dreams. Dan kalau boleh aku nak capai semua impian aku..and i know i will. Aku tak nak suatu hari nnt ade org lain yg tolong sambungkan impian aku..mungkin adik-beradik aku...anak2 ke...sedangkan kita boleh berusaha sendiri. I BELIEVE in my dreams.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dlm Hai-O..insyaAllah peluang tu terbuka luas...dan CONFIRM dapat..kalau nak cepat buatla betul2...masa tidak menunggu kita...kalau x percaya mari buat bisnes bersama saya dan insyaAllah percutian ke Beijing menunggu kita....Dare to Dream people!!&lt;FONT size="4"&gt; &lt;span style="FONT-WEIGHT:bold"&gt;&lt;FONT color="#0000cc"&gt;&lt;EM&gt;Call/SMS : Mimie | 017-7353686&lt;/EM&gt;&lt;/FONT&gt;&lt;/span&gt;&lt;/FONT&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-4426825622351984056?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/4426825622351984056/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/09/dare-2-dreamz.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/4426825622351984056'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/4426825622351984056'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/09/dare-2-dreamz.html' title='Dare 2 Dreamz...'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SqSIsN7Lf4I/AAAAAAAAAME/jIPIJuE58Lw/s72-c/s-class_gallery_01_740x295_11-2007.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-3985222628885962400</id><published>2009-08-19T03:28:00.000-07:00</published><updated>2009-09-16T21:47:54.887-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='KKM'/><title type='text'>Sesi ICT Technology Update KKM</title><content type='html'>&lt;div&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SpYeoKT97rI/AAAAAAAAAK0/mAzN3jYnbME/s1600-h/TU_Small2.jpg"&gt;&lt;img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 180px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5374516880624971442" border="0" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SpYeoKT97rI/AAAAAAAAAK0/mAzN3jYnbME/s320/TU_Small2.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;This year i've been appointed to be one of the urusetia for ICT Technology Update event. I think because of my happy-go-lucky and words-speak-as-louder-as-action kind a person that makes other sees me as an eligible person to handle event like this. So basically i'm in charged for the food and beverages....canopy rental as well as registration on that day together with other colleagues. It was almost a 2 month preparation where i had to call up caterer for f&amp;amp;b ordering...follow up numbers of participant coming in...and so on.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So the day that i've been working on is today..one day event from 7.30 am to 5 pm. I came as early as 6.45 am...and nobody was around. I was worried because we haven't tidy up the vip room...and all the goodies are still inside that room. I cannot wait for everyone to come over...so i took out all the goodies all by myself.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The best part today was i manage to have a small reunion with my course mates Karen and Aaron. Karen who is working with Microsoft had no idea that i am working with MOH till she saw me coming in the Audi..and she was quite surprise to see me around. Then i asked Karen to have our breakfast and that moment Aaron's name came across my mind....because he is in MOHE...and i thought..why not call Aaron to join us...lucky Aaron was about to enter in his office and he was passing through the Audi....then Aaron got his surprises when he reached at the VIP room. Since I've been working with MOH we never really had a chance to meet each other even though my office is just in front of his...yeah..sometimes small things like this take a long way to happen. It was a hilarious conversation where we share on what happened to everybody else after our graduation in 2006...because that was the very last moment we see each other faces until now.&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SpYZbF_6_eI/AAAAAAAAAKc/qCaTj7vID0Q/s1600-h/DSC_0148.JPG"&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SqRWJrcD03I/AAAAAAAAALM/83XJBLpOd-0/s1600-h/DSC_0152.JPG"&gt;&lt;img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; DISPLAY: block; HEIGHT: 213px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5378518579266442098" border="0" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SqRWJrcD03I/AAAAAAAAALM/83XJBLpOd-0/s320/DSC_0152.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;center&gt;Me with Karen&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;Thanks to all exhibitors for really commit for this event as they see it as an opportunity to promote their name and products. They even contribute prizes for our lucky-draw session...but as usual i never got lucky in any lucky-draw session in my whole life!!...even though i hold like 10 numbers in my hand but none of them were being announced as the lucky number...arrghhh!...i felt like there's a word UNLUCKY written on my forehead.&lt;br /&gt;Eneway the event went through smoothly but there are still room for improvement.&lt;br /&gt;We were really short-handed...even my project director for this event has already put everything on paper..and very organizable...but it turn out that there were a lot of things not being taken care. Everybody were doing more than one task...we were running here and there all around the Auditorium E....and all our foot turn melecet already.&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SpYY-4wxhJI/AAAAAAAAAKU/fIssG7Qh3Mc/s1600-h/DSC_0193.JPG"&gt;&lt;img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; DISPLAY: block; HEIGHT: 213px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5374510673981179026" border="0" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SpYY-4wxhJI/AAAAAAAAAKU/fIssG7Qh3Mc/s320/DSC_0193.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;center&gt;The people behind this event&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SpYcBzE2tKI/AAAAAAAAAKk/Ugsl-M_YRfQ/s1600-h/DSC_0113.JPG"&gt;&lt;img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; DISPLAY: block; HEIGHT: 213px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5374514022529283234" border="0" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SpYcBzE2tKI/AAAAAAAAAKk/Ugsl-M_YRfQ/s320/DSC_0113.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;center&gt;With Kak Ila n Kak Diana&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SpYc6I-JnuI/AAAAAAAAAKs/2iK6S6wwknA/s1600-h/DSC_0038.JPG"&gt;&lt;img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; DISPLAY: block; HEIGHT: 213px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5374514990479417058" border="0" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SpYc6I-JnuI/AAAAAAAAAKs/2iK6S6wwknA/s320/DSC_0038.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;center&gt;The most important person for this event....Estia on my left&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;All in all i enjoyed working with all other urusetia..especially Estia..my project Director..i must say that if we were not being interrupted by our daily job...these are the people that could be put up as the dream team to organize any event under BPM. During having meals with Estia we keep saying that next time we want to improve this...we want to do that...but realizing how busy we were...handling this event...how tense we were..we quickly say to each other 'NO MORE NEXT TIME!!'...see yaa...&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-3985222628885962400?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/3985222628885962400/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/08/sesi-ict-technology-update-kkm.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/3985222628885962400'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/3985222628885962400'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/08/sesi-ict-technology-update-kkm.html' title='Sesi ICT Technology Update KKM'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SpYeoKT97rI/AAAAAAAAAK0/mAzN3jYnbME/s72-c/TU_Small2.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-6376274454450709374</id><published>2009-08-02T18:30:00.000-07:00</published><updated>2009-11-17T17:04:49.618-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Hai-O'/><title type='text'>Ada Apa Dengan Masa</title><content type='html'>X ramai yg prasan...setiap hari yg kita lalui semuanya berkait dgn nombor..contoh yg plg mudah adalah masa. The thing about time is they don't come back...what past is past..unless there will be a time machine invented in the future...but still...it is impossible. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SnY_pQye2sI/AAAAAAAAAJ0/uNteZZ4SUKo/s1600-h/daylight-savings-time.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 310px; height: 320px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SnY_pQye2sI/AAAAAAAAAJ0/uNteZZ4SUKo/s320/daylight-savings-time.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5365545984172415682" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;The value of time hanya kita sedari when we lost it..same macam nikmat yg Allah kurniakan pada kita. Dlm Al-Quran juga Allah sentuh pasal masa...cam lagu Raihan tu..Demi masa..sesungguhnya manusia itu kerugian..and so on. Itu sebab aku sgt particular pasal masa...dtg lambat skit aku dah gelisah...dan aku pantang menunggu orang.....sbb aku jrg buat org tertunggu. Masa menentukan umur seseorang...masa menentukan hidup mati seseorang...masa menentukan segala-galanya. Sesetengah org suke tunggu dan lihat...tapi dia x sedar masa menunggu itu terbazir macam tu je..kalaulah dibuat sesuatu..mesti dpt hasil. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Disebabkan sayangkan masa lah..aku mula bertindak..sbb aku rasa sgt rugi kalau masa aku sihat..masa aku lapang..masa aku x sibuk ni..terbazir mcm tu je. Kalau org yg tanam pokok durian mesti kata kena tunggu 10 tahun br dpt hasil...tp sementara nak tunggu durian berbuah tu...ape yg dia buat?...dia hanya menunggu..sedangkan kalau dia tanam pisang ke..betik ke..mesti bole dpt hasil.Mcm tu la kehidupan kita skang..nape nak tunggu umur dah senior br nak dpt gaji beribu-ribu..nak hisup senang...sedangkan sementara muda ni kita boleh gunakan tulang 4 kerat kita utk berusaha lagi. Yg penting kita usaha dan kita nak berjaya...sbbkan rezeki setiap manusia ni dah dijanjikan Allah...siapa berusaha dia akan dapat...sedangkan org kafir yg berusaha pun Allah bg rezeki dia. Kebanyakan org x nampak perkara ni...mereka rasa bila dah makan pakai yg cukup..mereka fikir semuanya dah memadai bg diorg....bg aku ini pemikiran kelas ketiga...pemikiran org yg takut dgn cabaran. Tp pernah kita terfikir camner kalau satu hari nnt kita diberi dugaan dlm bentuk fizikal...contohnya...anak atau saudara mara kita perlukan duit yg byk utk pembedahan..accident...nak buat kimo..dsb..semua tu perlukan belanja yg besar. Masa dugaan cam tu berlakulah baru kita sebuk nak cr duit...tp masa kita rasa semuanya cukup..kita x pernah terfikir semua tu akan berlaku. Kita selalu dengar org ckp sediakan payung sebelum hujan...tp x ramai org yg betul2 faham dan apply dlm kehidupan masing2. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dlm Hai-O aku slalu dgr pemimpin kitorg puji para usahawan baru dan muda ni adalah org yg hebat..kalau pemimpin tanya .."Ape kabar semua?"..semua org akan jawab.."Hebaatt..!!"...mula2 aku rasa kata2 tu biasa je..mungkin sekadar peniup semangat..tp bila aku pk semula..ape yg hebatnye?...rupanya kita ni hebat kerana berjaya keluar dr zon selesa...hebatnye kita kerana ada kesedaran utk merubah kehidupan...hebatnye kita kerana mampu melawan kemalasan diri...hebatnye kita berani merebut peluang..hebatnye kita kerana berani menyahut satu cabaran dan bidang yg dimonopoli oleh kaum lain. Dr hr tu...aku rasa diri aku hebat dr aku yg sebelum ini. Kalau aku takutkan cabaran...lebih baik aku pergi blk kerja gomen ni setiap hari tanpa sebarang tekanan...lebih baik aku duk rumah diam2 dr mendaki gunung Kinabalu sampai puncak...tp siapa aku 5 tahun dr skang?..siapa aku 10 tahun dr skang...20 tahun?...mungkin org yg sama je...tipikal perempuan Melayu yg kerja kerajaan....xde ape yg membezakan aku sebelum ni..aku skang...dan aku yg akan datang. Aku akan mempunyai kehidupan yg dull..sbb xde ape cabaran hidup yg boleh jdkan pengalaman hidup yg berharga...hidup pun setakat cukup makan dan pakai je.&lt;br /&gt;So, moral nye...sementara muda ni kita grab la peluang yg ade depan mata...sbb kita tak tau ape yg akan berlaku akan dtg.&lt;FONT size="4"&gt; &lt;span style="FONT-WEIGHT:bold"&gt;&lt;FONT color="#0000cc"&gt;&lt;EM&gt;Call/SMS : Mimie | 017-7353686&lt;/EM&gt;&lt;/FONT&gt;&lt;/span&gt;&lt;/FONT&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-6376274454450709374?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/6376274454450709374/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/08/ada-apa-dengan-masa.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/6376274454450709374'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/6376274454450709374'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/08/ada-apa-dengan-masa.html' title='Ada Apa Dengan Masa'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SnY_pQye2sI/AAAAAAAAAJ0/uNteZZ4SUKo/s72-c/daylight-savings-time.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-8507158433965833194</id><published>2009-07-27T19:17:00.001-07:00</published><updated>2009-11-17T17:05:12.733-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Hai-O'/><title type='text'>Diamond Night</title><content type='html'>Diamond Night adalah mlm utk mengiktiraf para usahawan Hai-O yg dah capai taraf Diamond which is peringkat 3 and 4 sebelum bergelar Crown Diamond Manager. So, Sabtu lepas aku berkesempatan attend one of the Diamond Night dlm tahun ni kat Mines. &lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/Sm-SW51qu0I/AAAAAAAAAIw/ziFsnxA1abc/s1600-h/DN+017.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/Sm-SW51qu0I/AAAAAAAAAIw/ziFsnxA1abc/s320/DN+017.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5363666603402246978" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Happening la...bila dah ramai2 usahawan Hai-O satu Malaya berada dlm 1 event..suasana tu very happening...teruja pun ade..coz satu hari nnt aku pun akan naik pentas utk terima pangkat tu...hmm nampaknye kenala tempah baju merah hitam 2-3 pasang. Mlm tu jugak ade 4 CDM yg kena bg speech..one of them is pemimpin kitorg dr team 369-Batu Caves. As this is my first Hai-O dinner..br aku tau camner suasananye bila setiap pemimpin tu nak naik pentas bg ucapan. Mmg meriah hbs...start ngan tayangan video pasal kejayaan pemimpin tu...pastu ade skit performance dr team masing2..berarak ramai2...brlah CDM tu berucap. &lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/Sm-SDJa5nyI/AAAAAAAAAIo/mVRaW20MOW4/s1600-h/DN+018.jpg"&gt;&lt;img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/Sm-SDJa5nyI/AAAAAAAAAIo/mVRaW20MOW4/s320/DN+018.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5363666263987560226" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Bersama upline...En Hussien.&lt;br /&gt;&lt;DIV&gt;&amp;nbsp;&lt;/DIV&gt;&lt;P&gt;&amp;nbsp;&lt;/P&gt;&lt;P&gt;&amp;nbsp;&lt;/P&gt;&lt;br /&gt;  &lt;P&gt;&amp;nbsp;&lt;/P&gt;&lt;P&gt;&amp;nbsp;&lt;/P&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/Sm-SxFWeRhI/AAAAAAAAAI4/HkPxKZyxDY0/s1600-h/DN+020.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/Sm-SxFWeRhI/AAAAAAAAAI4/HkPxKZyxDY0/s320/DN+020.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5363667053169231378" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Ramai betul umat mlm tu...skali bila aku tgk blkg...sampai nun jauh ke blkg sana meja semua penuh. Hebat2 semua ucapan CDM mlm tu...sekelip  mata mereka menjadi seorang yang disegani dan dihormati sedangkan kalau ikutkan background diorg semua biasa2 je. Kalau mereka xde kesedaran utk melakukan perubahan..mungkin mereka masih lg mereka yg dulu...tp hr ni..mereka adalah somebody..seseorang yg boleh berucap di hadapan beribu-ribu org...seseorang yg boleh menjadi inspirasi kepada org lain utk sama2 berubah. Xde pun antara diorg dtg dr keluar berada..berpangkat...Datuk..Datin mana2. Tu yg aku prasan....dlm Hai-O ni x knal pun ape background kita...semuanya diiktiraf because they deserve it...because diorg buat ape yg org lain x buat.&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/Suf8eViRl6I/AAAAAAAAAPE/wo5ZEyN-ibg/s1600-h/DSCN1329.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/Suf8eViRl6I/AAAAAAAAAPE/wo5ZEyN-ibg/s320/DSCN1329.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5397560276534007714" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Mungkin dlm dunia pekerjaan skang...kita perlu mengampu bos utk naik pangkat...kita perlu merasuah utk dptkan sesuatu...tp dlm dunia MLM ni...semuanya bergantung kepada hasil titik peluh kita. Akhir kata...tagline iklan Hai-O yg slalu dlm tv tu...&lt;em&gt;Anda bila lagi?...Jom join kita...&lt;/em&gt;&lt;FONT size="4"&gt; &lt;span style="FONT-WEIGHT:bold"&gt;&lt;FONT color="#0000cc"&gt;&lt;EM&gt;Call/SMS : Mimie | 017-7353686&lt;/EM&gt;&lt;/FONT&gt;&lt;/span&gt;&lt;/FONT&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-8507158433965833194?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/8507158433965833194/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/07/diamond-night.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/8507158433965833194'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/8507158433965833194'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/07/diamond-night.html' title='Diamond Night'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/Sm-SW51qu0I/AAAAAAAAAIw/ziFsnxA1abc/s72-c/DN+017.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-7017435127208176033</id><published>2009-07-20T23:43:00.000-07:00</published><updated>2012-01-27T05:59:55.434-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Gunung Kinabalu'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Holiday'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Journey'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Climbing'/><title type='text'>After The Climb</title><content type='html'>&lt;div&gt;&lt;br /&gt;Well..after the climbing the adventure continues. Supposely dlm itinerary kitorg lepas turun Kundasang nak pi Kudat..tp memandangkan masa x cukup (sbb masing2 tdo mati..kepenatan turun Kinabalu)...kitorg terus ke KK. So the whole day just spend for shopping...kat mana lg kalau bukan Filipino market tu..then petang lepak kat Tanjung Aru dengan harapan nak tgk sunset...tp tunggu punya tunggu...matahari x nak timbul daaaa...nampak remang2 senja je gitu..x dptla nak ambil gambar sunset yg cantik tu. Malam..haaa..melantak time. Out seafood feast happened at Seafood Garden Restaurant...kalau sape biasa jln KK...kat simpang 4 nak pi airport tu. Aku x ingat sgt nama menu yg kitorg order...tp checkout my fren's blog...Lenny for more pics. &lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5361071837833163842" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SmZabq1ldEI/AAAAAAAAAGw/gWEAJOIKt00/s320/KKTrip+096.jpg" border="0" /&gt;&lt;br /&gt;After dinner...kitorg decide utk berurut coz masing2 pun dah jln cam org lepas pantang. So kitorg check in kat Kampung Air Reflexology Centre...aku, Lenny ngan kak muzi just urut kaki..kak lin n kak ct urut satu badan. Longgar skit urat2 sendi aku...kalau x ketat je nak jln.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The next morning, Lenny, kak lin n kak muzi pegi rafting...aku ngan kak ct plak gi Kudat..ingat nak rafting gak..tp memandangkan flite aku ptg tu kul 5..so x dptla nak join diorg..xpe2 next year mesti gi rafting.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SmZcGjgjnqI/AAAAAAAAAG4/-cFxav_PSWk/s1600-h/KKTrip+098.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5361073674111917730" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SmZcGjgjnqI/AAAAAAAAAG4/-cFxav_PSWk/s320/KKTrip+098.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; It took 3 hours drive to Kudat...and kitorg sampai kat Kudat around 11.30 pg. Ape ade kat Kudat ni?..well kalau nak tau Simpang Mengayau, Kudat adalah penghujung pulau Borneo...maknanye tempat pertemuan antara 2 laut...Laut Sulu n Laut China Selatan..sape x tau tgk map blk.&lt;br /&gt;Nothing much yg aku ngan kak ct buat kat sini..just enjoy the view.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/Sm0I6LXGsHI/AAAAAAAAAH4/DW2RlNCWfgE/s1600-h/TeamBuilding+006.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5362952526843261042" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 240px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/Sm0I6LXGsHI/AAAAAAAAAH4/DW2RlNCWfgE/s320/TeamBuilding+006.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Teringat plak aku dlm tahun ni gak aku dah pernah pegi Tanjung Piai, Pontian. Kat situ ade lg satu tip...penghujung tanah besar Asia...tempat pertemuan antara Selat Melaka dengan Selat Tebrau. Hmm....kiranya aku dah cover hbs satu tanah Malaya ni...from tip to tip....yeehaa!!&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&amp;nbsp;&lt;/DIV&gt;&lt;div&gt;&amp;nbsp;&lt;/DIV&gt;&lt;div&gt;&amp;nbsp;&lt;/DIV&gt;&lt;div&gt;&amp;nbsp;&lt;/DIV&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SmfnkVAAmBI/AAAAAAAAAHA/9axe8SOFGVs/s1600-h/KKTrip+122.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5361508492706355218" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SmfnkVAAmBI/AAAAAAAAAHA/9axe8SOFGVs/s320/KKTrip+122.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SmfoXYf-m2I/AAAAAAAAAHI/iQCDIBPlh50/s1600-h/KKTrip+118.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5361509369819077474" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SmfoXYf-m2I/AAAAAAAAAHI/iQCDIBPlh50/s320/KKTrip+118.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; &lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5361509663339572514" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/Smfood8t7SI/AAAAAAAAAHQ/hbso2kXVW0I/s320/KKTrip+131.jpg" border="0" /&gt;&lt;center&gt;Kereta rasmi trip kali ni&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5361510024624203314" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/Smfo9f1r5jI/AAAAAAAAAHY/rMPQb_VdC8w/s320/KKTrip+145.jpg" border="0" /&gt;&lt;/center&gt;On the way blk KK sempat singgah jap tepi jln...sbb ade satu kawasan bendang yg sgt cantik..background gunung Kinabalu lagi. So aku ngan kak ct brenti jap semata-mata nak ambik gambar tu...kereta lain yang lalu semua duk hon kitorg...lantakla...like i said before..it's not an everyday view for us. Lepas tu terus kak ct rempit nak kejar flite aku kul 5. So that's it..my very own adventure. Byk yg aku blaja dr trip ni..especially masa naik Kinabalu...walau camner panjang pun aku citer kat dlm ni...perasaan ngan pengalaman mendaki tu x dpt digambarkan..kena lalui sendiri semua tu baru korg faham. Hr pertama aku masuk kerja...i kinda feel that my self-esteem is better than before...sbbnye aku dah dpt mengatasi satu cabaran baru dlm hidup. Yaa...setiap org ade pengalaman dan cabaran masing2...it depends how u handle it...ade org yg mengalah pd cabaran...ade yg berjaya. Trust me...bila dah berjaya tu...rasa lebih bersemangat nak hadapi any challenge in life...we never know what's gonna happen next. There's a lot to talk about challenge..in my next posting perhaps...see ya!!&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-7017435127208176033?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/7017435127208176033/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/07/after-climb.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/7017435127208176033'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/7017435127208176033'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/07/after-climb.html' title='After The Climb'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SmZabq1ldEI/AAAAAAAAAGw/gWEAJOIKt00/s72-c/KKTrip+096.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-710896030327193820</id><published>2009-07-14T21:05:00.000-07:00</published><updated>2012-01-27T05:58:07.402-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Gunung Kinabalu'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Holiday'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Journey'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Backpack'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Climbing'/><title type='text'>Where everything is larger than life...</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SqRW0r595cI/AAAAAAAAALU/WNcmXDnhFvs/s1600-h/DSC_0606.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 214px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SqRW0r595cI/AAAAAAAAALU/WNcmXDnhFvs/s320/DSC_0606.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5378519318126257602" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Alhamdulillah..tepat pukul 6.31 am pd 12 Julai 2009..aku selamat sampai di puncak gunung Kinabalu. Perasaan?...excited...happy...bangga..semua ada. After all the hardness...the struggles....i made it to the top!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/Sl6Vo4sX4kI/AAAAAAAAAF4/Kg6-zX-y_Ns/s1600-h/KKTrip+071.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5358885136263275074" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/Sl6Vo4sX4kI/AAAAAAAAAF4/Kg6-zX-y_Ns/s320/KKTrip+071.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; Semua idea giler ni bermula sejak tahun lepas lg...since aku tgk gunung Kinabalu secara dekat kat Kundasang. Hati aku rasa cam gatal kata...'alangkah bestnye kalau aku dpt sampai puncak Kinabalu ni!'...Then aku start plan ngan Niza...sape lg aku nak ajak buat keje giler kalau bukan Niza..tp Niza terpaksa cancel coz ade komitmen lain...tp dah rezeki nak sampai puncak kan..aku plan pulak ngan another best fren of mine...Lenny and her sister Kak Lin. Bole tahan jugak giler diorg nih...so evertyhing started. Kitorg dapat book accommodation at Laban Rata just when the new year started...susah nak dpt tmpt kat Laban Rata ni..slalu fully book.&lt;br /&gt;Hmm...physical pun kena prepare jugak...tahun ni la plg byk kali aku pegi workout. Slalu duk lepak kat depan tv je...la ni weekend je pi jogging kat Tmn Perdana Putra...sorg ke 2 org ke..aku jln je...sbb nak fit punya pasal. &lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5360420180282431714" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SmQJwNSR2OI/AAAAAAAAAGQ/Zf1k2Oo9zbE/s320/P7129467.JPG" border="0" /&gt; &lt;center&gt;Kak Ct, Kak Muzi, Lenny , me and Kak Lin&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;Ok....after 6 bulan punya preparation...finally the day on 10 Julai...aku fly to KK ngan Kak Ct...another climber yg aku br jumpa first time kat LCCT. Kitorg berdua je yg gerak lambat...yg lain dah gerak on 9 Julai. Sampai KK je aku ngan Kak Ct terus ke Kundasang..and kitorg ber5 stay kat Strawberry Garden Hotel semlm. Esok pgnye kitorg terus ke Mesilau Nature Resort...and dlm kul 8 lebih camtu aku,Lenny, Kak Lin, Kak Ct and Kak Muzi...fellowship of the climbers...start la climbing dgn seorg guide nama Izan dan seorg porter tukang angkat barang kitorg ke Laban Rata. Mau pengsan sampai atas sana kalau x pakai porter...porter2 ni boleh bwk selamba je 20-30kilo naik gunung...dasat diorg ni. &lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SqRaD7B_b7I/AAAAAAAAALk/sHdZR9ybevI/s1600-h/KKTrip+010.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SqRaD7B_b7I/AAAAAAAAALk/sHdZR9ybevI/s320/KKTrip+010.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5378522878419365810" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Mmg sengaja ikut Mesilau..sbb dgr citer trail Mesilau ni view semasa mendaki lebih cantik compared kalau ikut Timpohon trail coz kita bole nampak view puncak dr bawah. Trail mula2 x berapa susah....just trail yg landai...cuaca agak sejuk tp terasa dek kerana bahang peluh dah memercik satu badan. 500 meter pertama Kak Ct dah start pancit...so kitorg stop kejap..aku bancuhkan kak ct air garam...and spray Deep Heat kat kaki. Pastu smbg mendaki blk...tp masa tu kak ct dah penat sgt..dia jln slow...akhirnya aku jln sorg2...aku cuba kejar kak muzie kak depan...lenny ngan kak lin dah jauh meninggalkan kitorg...dlm 200m aku dah dpt catch up kak muzie and kitorg jln berdua...Dlm 1/2jam mendaki kitorg dah dpt catch up with lenny n Kak lin tgh berehat kat 1 hut ni...aku ngan kak muzie pun rehat jap dlm 5 min...pastu smbg blk...1 tips kat sini jgn rehat lama2..nnt kaki dah sejuk..lg rasa ketat je nak jln. Dlm kul 2 lebih camtu...aku ngan Kak Muzi sampai dulu kat simpang antara Timpohon trail and Mesilau trail...jauh jugak kitorg jln...dlm 6 kilometer lebih br sampai...kiranya kitorg jln 1 jam utk 1 km. Lenny ngan Kak Lin kat blkg. Tp time tu dah start hujan...terpaksa pakai ponco. &lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SqRXc_rGuZI/AAAAAAAAALc/Fs8F37otoZI/s1600-h/DSC_0659.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 214px; height: 320px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SqRXc_rGuZI/AAAAAAAAALc/Fs8F37otoZI/s320/DSC_0659.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5378520010627398034" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Bila dah pakai ponco ni susah skit nak jln...tambah kasut dah berat ngan air. Start dr simpang ni bermulala cabaran mendaki yg plg susah...bukan setakat hujan..campur ngan ribut skali. At one time..aku dah start rasa give up..sbb aku rasa cam trail tu never ending...aku berjalan dlm hujan dlm tempoh yg agak lama. Hidung aku kebas dan berair x brenti2...jari aku kebas and sejuk giler..sbb aku x pakai glove takut glove basah. Ade satu trail tu mmg aku give up...terpaksa panjat rock dgn ribut kuat...dahla xde tali masa kat rock tu..kalau aku melayang jatuh gaung xde org tau..rasa nak menangis pun ade. Rupanya pas part rock yg mencabar tu ade satu hut...pondok Villosa..aku rehat kat situ..dgn porter2 lain yg kebetulan sampai kat situ dulu. Aku dah lencun walaupun pakai ponco...tp terpaksa teruskan perjalanan...kalau x... frozen la aku kat situ...at the same time kak muzi pun sampai. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SpjDoq6rTdI/AAAAAAAAAK8/gCiD-dwbWh8/s1600-h/KKTrip+054.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SpjDoq6rTdI/AAAAAAAAAK8/gCiD-dwbWh8/s320/KKTrip+054.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5375261258749267410" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Dlm lebih kurang 3km mendaki...akhirnya aku ngan kak muzi sampai kat Waras hut...ingatkan dah sampai Laban Rata...kaki aku dah shaking giler..nak mengamuk pun ade...sempat aku panaskan tangan atas stove yg kebetulan climber lain tgh lepak jugak..so dlm 100meter kitorg redah ribut utk sampai ke Laban Rata. Nampak je Laban Rata aku terus cari entrance...yg bestnye kitorg antara climber yg terakhir so bila masuk je pintu Laban Rata tu semua org yg dlm lebih 40-50 org kat dlm Laban Rata tu pandang kitorg semacam...segan pun ade...taula kitorg group akhir sampai...tp aku x pk ape2 dah...yg penting aku nak katil and heater!!...but unfortunately heater kat dlm bilik kitorg x berfungsi lg...ade time dia nak hidup...dlm kul 8 mlm...pada hal masa tu baru kul 4.30 ptg...waaa...bagai nak rak menahan kesejukan...kat luar ribut still kuat lg...bergegar jugak la bumbung Laban Rata tu menahan ribut. Lepas setengah jam camtu Lenny and Kak Lin pun sampai...muka masing2 dah biru...sib baik aku ngan kak muzi dah check-in kan bilik...tp kak ct x sampai2 lg...risau jugak kitorg time tuh...takutla ape2 jd pd kak ct...hr dah nak gelap. Kitorg terpaksa lepak dgn baju basah sbb brg kitorg rupanya si Izan bwk same...so kena tunggu Izan ngan kak ct sampai. Lepas dinner kul 5 lebih...kitorg terus lepak bilik sambil menunggu izan and kak ct dgn penuh debaran..dekat kul 8 camtu brlah kak ct muncul...lega!!..kak ct selamat sampai...hebat btul kak ct bole jln dlm gelap and ribut...kalau aku mmg dah give up dgn kesejukan bwh 7 degree celcius.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SmQIqIe0hVI/AAAAAAAAAGA/sSzX5WL9poo/s1600-h/P7129439.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5360418976402015570" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SmQIqIe0hVI/AAAAAAAAAGA/sSzX5WL9poo/s320/P7129439.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kitorg mulakan perjalanan mendaki dlm pukul 2.30 pg...lepas supper...Izan bg tips skit...masing2 dah siap pakai headlamp...and pakai baju 3-4 lapis..disebabkan semua org gerak time yg same...so time nak mendaki ke puncak tu agak meriah...tp kitorg jd group akhir jugak sbb mat salleh ni sumer stamina tinggi...atau mungkin diorg dah biasa ngan cuaca sejuk...selamba je jln meninggalkan group kitorg kat blkg. Sambil mendaki tu aku ngan kak lin sempat tgk view kinabalu waktu gelap...kitorg padamkan headlamp kejap..and kebetulan waktu tu bulan masih cerah...superb!..view kat bawah pun cantik...sayup2 je pekan kundasang kat bawah sana...dlm 2-3 jam mendaki..tibalah part yg plg mencabar yg kitorg kena berpegang pd tali utk panjat batu2 besar...kalau salah step mmg bole terpelanting ke bawah...rasa cam buat abseilling pun ade...sib baik la time gelap...kalau cerah mmg aku gayat. Dlm kul 5 pg..kitorg sampai kat check point terakhir...Sayat-sayat Hut. Lepas hut ni..jln mendaki dah agak landai...safe skit...tp terlalu panjang...another never ending trail aku rasa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SmQI-bQ2feI/AAAAAAAAAGI/3YOzJ1YXad0/s1600-h/P7129465.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5360419325041081826" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 240px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SmQI-bQ2feI/AAAAAAAAAGI/3YOzJ1YXad0/s320/P7129465.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Bila tiba kat KM8..brla nampak Low's peak...tp tu pun masih sayup2 lg...kitorg kena berjalan another 1km...by that time...mana2 group ygdah sampai dulu..dah start turun dr puncak...rugi jugak sampai awal...masa tu masih gelap lg...x nampak view surrounding. Akhirnye masa yg ditunggu pun tiba...dlm kul 6.30 pg...aku dah sampai Low's peak...puncak tertinggi kat Kinabalu...plus waktu tu mmg nampak view sunrise yg sgt cantik..and x payah nak beratur tunggu turn nak ambil gambar kat puncak. Kalau korg nak tau..Low's peak tu kecik je...dlm 2 org bole berdiri at one time..so kena take turn utk bergambar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/Sl6VZOrojSI/AAAAAAAAAFw/LkT_seWCA_c/s1600-h/KKTrip+052.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5358884867287846178" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/Sl6VZOrojSI/AAAAAAAAAFw/LkT_seWCA_c/s320/KKTrip+052.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hmm..it's amazing how life could be...one moment you were on top of a mountain..and the next seconds it's all gone and here i am sitting in my office kicking with the real life. Well...that't life isn't it?..But still i'm proud with my team coz we were the only all-girls-team who managed to get to the top while other groups came in both gender.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SmRBvJwuegI/AAAAAAAAAGo/qXBz9M-qLLs/s1600-h/P7109283.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5360481734807681538" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SmRBvJwuegI/AAAAAAAAAGo/qXBz9M-qLLs/s320/P7109283.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;It was a sad moment for us bila nak tinggalkan pekan kundasang..although i must say that this experience will always be our teacher. Kitorg singgah ke pekan kundasang jap utk beli buah and took a glance at the mountain. Knowing how hard it was for us to get to the peak....kitorg semakin menghargai pemandangan gunung Kinabalu....because it's not an everyday view for us.&lt;br /&gt;My big applause to Kak Lin..the best trip organizer...and penaja kereta kitorg sepanjang di Sabah...Toyota...&lt;em&gt;moving forward&lt;/em&gt;.&lt;br /&gt;Goodbye Kinabalu...i'll definitely come back next year..rasa cam nak buat annual event plak bercuti ke Sabah ni..there are so many things to explore. Some people always ask me....kenape nak buat bende2 cam ni...susah la...baik duduk rumah...bole ke ko buat?...bla..bla..bla..and my answer is simple because I CAN and I BELIEVE....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-710896030327193820?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/710896030327193820/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/07/where-everything-is-larger-than-life.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/710896030327193820'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/710896030327193820'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/07/where-everything-is-larger-than-life.html' title='Where everything is larger than life...'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SqRW0r595cI/AAAAAAAAALU/WNcmXDnhFvs/s72-c/DSC_0606.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-2210301401028098196</id><published>2009-07-03T19:57:00.000-07:00</published><updated>2009-11-17T17:01:37.842-08:00</updated><title type='text'>No Boundaries</title><content type='html'>&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;Oleh kerana Len dah ambik lagu The Climb as her theme song for our mission...so aku nak tambah satu lagi theme song..hehhe....untuk membakar semangat kitorg...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;Seconds, hours, so many days&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;You know what you want, but how long can you wait?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;Every moment last forever&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;When you feel you've lost your way&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;What if my chances were already gone?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;I started believing that I could be wrong&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;But you give me one good reason&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;To fight and never walk away&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;So here i am, still holding on&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;With every step you climb another mountain&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;Every breathe it's harder to believe&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;You'll make it through the pain, weather the hurricanes&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;To get to that one thing&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;Just when you think the road is going nowhere&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;Just when you almost gave up on your dreams&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;They take you by the hand and show you that you can&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;There are no boundaries&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;There are no boundaries&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;I fought to the limit, to stand on the edge&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;What if today is as good as it gets&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;Don't know where the future's heading&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;But nothing's gonna bring me down&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;I've jump every bridge and I've run every line&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;I risked being safe but I always knew why&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;I always knew why&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;So here I am, still holding on&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;With every step you climb another mountain&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;Every breathe it's harder to believe&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;You'll make it through the pain, weather the hurricanes&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;To get to that one thing&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;Just when you think the road is going nowhere&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;Just when you almost gave up on your dreams&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;They take you by the hand and show you that you can&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;You can go higher, you can go deeper&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;There are no boundaries above and beneath you&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;Break every rule 'cause there's nothing between you&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;And your dreams&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;With every step you climb another mountain&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;Every breathe it's harder to believe&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;You'll make it through the pain, weather the hurricanes&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;There are no boundaries&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;There are no boundaries&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;There are no boundaries&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;object height="344" width="425"&gt;&lt;param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/keOmpro-70A&amp;amp;hl=en&amp;amp;fs=1&amp;amp;"&gt;&lt;param name="allowFullScreen" value="true"&gt;&lt;param name="allowscriptaccess" value="always"&gt;&lt;embed src="http://www.youtube.com/v/keOmpro-70A&amp;amp;hl=en&amp;amp;fs=1&amp;amp;" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="425" height="344"&gt;&lt;/embed&gt;&lt;/object&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-2210301401028098196?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/2210301401028098196/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/07/no-boundaries.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/2210301401028098196'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/2210301401028098196'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/07/no-boundaries.html' title='No Boundaries'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-110284206100183483</id><published>2009-07-02T18:30:00.001-07:00</published><updated>2012-01-27T06:03:12.561-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Holiday'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Journey'/><title type='text'>I'm Thrilled</title><content type='html'>&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;Arghh...tinggal seminggu preparation...kecut betul perut aku skang nih....cuak and nervous semuanye dah blend....to be frank dr segi mental dan fizikal aku skang mmg low...x cukup masa nak buat persiapan. Bz sana sini...bz ngan keje...ngan bisnes..wahh...dulu x pernah terfikir pun nak berbisnes...xde dlm kamus dan bakat semula jadi aku pun nak masuk line bisnes...tp memikirkan masa depan...terpaksa terjun jugak dlm bidang nih. Eceh...terciter pasal bisnes pulak..ok sebenarnye nak citer pasal persiapan aku untuk next week. Yup...the moment shall come...i'm about to accomplish one of my wish list...hmm bole ke aku nih??!!...panjat gunung yg dulu2 tu pun hampir pancit...inikan pulak gunung tertinggi di Asia Tenggara. On paper semuanya nampak senang...ade guide...ade trail..ade porter tukang angkat barang and so on...but the real situation is unexpected. Expenses pun dah over 1k...x tau la berbaloi ke x..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Air Ticket - RM 205.00&lt;br /&gt;NB Hiking Shoe - RM 139.00&lt;br /&gt;Glove - RM 39.00&lt;br /&gt;Laban Rata Accom - RM 344.00&lt;br /&gt;Climbing Cost - RM 366.60&lt;br /&gt;Head Lamp - RM 13.00&lt;br /&gt;Hiking Pant - RM 55.90&lt;br /&gt;Deuter Pouch Bag (convertible to backpack) - RM 160.00&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/Sk1jKNgi5_I/AAAAAAAAAEo/irS7x8Ip97A/s1600-h/2009_transformers_revenge_of_the_fallen_009.jpg"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5354044559089395698" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 239px; HEIGHT: 320px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/Sk1jKNgi5_I/AAAAAAAAAEo/irS7x8Ip97A/s320/2009_transformers_revenge_of_the_fallen_009.jpg" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;br /&gt;Sebenarnye mood aku lari skit pagi nih sbb kereta aku tercalar sebelah kiri blkg kena dinding kat basement parking plus x cukup tdo sbb mlm td tgk midnight Transformer ngan housemate aku Leena.&lt;br /&gt;Aku dah cam xleh fokus kat keje skang nih...duk memikirkan aktiviti minggu depan...ape pun minggu ni aku nak blk kg dulu..mintak restu mak bapak plus aku rindu sgt kat anak sedara aku sampai termimpi-mimpi mlm td. Wait for my next posting...adakah aku berjaya sampai ke puncak??..kita tungguuuu.....&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/Sk2p2zx8y7I/AAAAAAAAAE4/THCG6G7Trig/s1600-h/Aisy+n+Superbike+2.jpg"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5354122291091131314" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 261px; HEIGHT: 320px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/Sk2p2zx8y7I/AAAAAAAAAE4/THCG6G7Trig/s320/Aisy+n+Superbike+2.jpg" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;center&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;Aisy dan superbikenye&lt;/span&gt;&lt;/center&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-110284206100183483?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/110284206100183483/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/07/im-thrilled.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/110284206100183483'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/110284206100183483'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/07/im-thrilled.html' title='I&apos;m Thrilled'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/Sk1jKNgi5_I/AAAAAAAAAEo/irS7x8Ip97A/s72-c/2009_transformers_revenge_of_the_fallen_009.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-6681795150580407725</id><published>2009-06-22T22:21:00.000-07:00</published><updated>2009-09-04T20:22:47.869-07:00</updated><title type='text'>Another New Beginning</title><content type='html'>&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;Where do i start?..hmm....actually aku nak cerita tentang satu aktiviti baru dalam hidup aku sekarang that is MLM...hmm....yep MLM...rasa skeptic?..Dulu aku pun camtu..dengar org ckp MLM je terus lari...tp skang slowly pandangan tu dah berubah. Biasala bila kita tak berada dalam dunia tu...kita takkan tahu the real story inside it.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tp bila dah dlm goverment ni aku pk...gaji x la byk mana...sedangkan byk bende nak buat..semuanya guna duit...rumah..kereta..ptptn..nak bg mak bapak lg...mane cukup dgn gaji sekarang ni...tu blum campur nak gi holiday..nak bli gadget baru...credit card...wargghh!!..mane nak cekau?..Nak kata aku ni x sbr...x jugak...setengah org kata...as time goes by kita akan dpt gak semua tu...tp takkan kita just nak tunggu je masa tu berlalu?...why not kita buat something sementara masa tu berjalan kan?..and one more thing korang yakin ke korg dpt hidup lama sampai ke hr tua nak rasa segala-galanya?....camner kalau ajal korg sampai dulu sblm rezeki?..haa...sape nak jawab?..mmg ajal maut rezeki di tangan Allah...tp kita selalu lupa rezeki tu dtg bg org yg berusaha. Sempat ke kita nak balas jasa and budi mak bapak sebelum ajal sampai?...sempat ke kita nak sempurnakan rukun Islam sebelum ajal sampai?...zakat harta..haji kita kat mana??...mesti xde org bole jawab soklan2 ni kan?.....kalau pun korg sampai ke hr tua...adakah masa tu simpanan kita cukup utk semuanya?..camner kalau ahli keluarga kita sakit?...camner kalau anak2 nak masuk U?...semuanya perlukan duit...so nape nak tunggu hr tu sampai br nak buat sesuatu sedangkan masa muda kita terbiar camtu je.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dari dulu lg aku dah pk nak buat something utk extra income tp masih tercari-cari sampaila aku masuk KKM ni br aku jumpa seseorg yg bole bg aku jalan camner nak dpt extra income. Lepas dah dapat guide semua...brlah aku join bisnes ni..yg skang tgh meletop-letop..that is Hai-O Marketing. Ntah camner bila dgr citer pasal produk ni at the first time aku rasa cam yakin skit and lama-kelamaan aku rasa yakin banyak after pegi kelas...dgr ceramah semua...rasa semangat tu naik skit. Yg bagus bisnes ni kita takkan dibiarkan buat sorang...meaning that kita ade guidance dan pembimbing yang bole sentiasa ikut kita untuk promote produk. &lt;br /&gt;Ok ape kata kita citer tentang produk dulu. Aku dah lama dgr ttg company ni...kat hometown aku pun ade satu stokis Hai-O ni...lama bertahan sejak aku skola rendah lg...so slalu tgk je nama kedai tu...now dah jd one of the Hai-O distributor. So dlm Hai-O ni ade byk produk tp produk yg aku jual specifically is Premium Beautiful...atau lebih senang kita panggil korset.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SlLnVC9orOI/AAAAAAAAAFo/Dku-T0geNBY/s1600-h/pr3.jpg"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5355597255655599330" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 185px; CURSOR: hand; HEIGHT: 300px" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SlLnVC9orOI/AAAAAAAAAFo/Dku-T0geNBY/s320/pr3.jpg" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;Kelebihan kualiti kain Premium Beautiful :&lt;br /&gt;- Rekabentuk stereoskopik sinar infra merah jauh yang berdasarkan potongan rangka badan manusia. Ia berfungsi mendorong peredaran darah dan proses metabolisme.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;- Kuasa serapan yang baik, sesuai untuk dipakai seharian, pakaian dalam yang boleh dicuci dan tahan lama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;- Kuasa regangan dalam semua hala. Dapat diregang secara 360 darjah mengikut pergerakan badan tanpa mengubahkan rekabentuk asalnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;- Sinar infra merah jauh yang dapat menambahkan kekenyalan dan ketegangan buah dada dan menggiatkan tumbesaran buah dada.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Byk lg kelebihan Premeium Beautiful kalau nak cerita 3-4 muka surat x hbs lg. Tu blum citer testimonials dr org yg dah pakai lama..semuanye kata bagus..and most importantly Premium Beautiful ade lifetime warranty..meaning..kalau rosak boleh hantar kedai repair free...seumur hidup.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ok..now nak citer pasal strategy perniagaan plak. Rasanye semua org dah tau konsep MLM...kena ade downline...that's true. Tp upline tak hidup di atas senang2 sorg diri...dlm Hai-O fungsi upline lebih kurang mcm pemimpin. Kalau xde upline...sape nak tolong kita uruskan rakan kongsi?..sape nak tolong kita pasal produk?..sape yg motivate kita dlm bisnes?..tu semuanye keje upline...sbb tu perlunya ade upline..sbb diorg x nak downline ni lost..and most importantly upline ni lah yg slalu ikut kita kalau kita nak approach prospek. &lt;br /&gt;So far aku punye upline and pemimpin selalu bagi motivate jgn putus asa. Citer pasal upline ni aku rasa berterima kasih sangat kat en Hussein, Kak Ros ngan Abg Zul...sbb diorg slalu pastikan aku ni bersemangat buat bisnes...kalau xde diorg ni..dah lama aku give up. Kalau ikutkan, aku ni dah generasi ke-8 dr keturunan bisnes kak Ros..upline aku en Hussien generasi ke-7..tp kak ros cam x kisah tolong aku jumpa prospek. Dlm Hai-O ni jugak kita tak menggunakan konsep piramid..meaning upline kena naik...br downline naik..dlm Hai-O ni..siapa berusaha lebih..dia dpt lebih. Ade setengah dowline tu dah melebihi pun upline diorg mungkin kerana dia berusaha lebih lagi..rezeki masing2 la kan. So far aku rasa sistem yang diamalkan mmg fair...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So ape tunggu lagi?..sesape yg berminat nak tau pasal produk ni or berminat nak join bisnes ni...u can just call/sms me thru this no&lt;FONT size="4"&gt; &lt;span style="FONT-WEIGHT:bold"&gt;&lt;FONT color="#0000cc"&gt;&lt;EM&gt;Call/SMS : Mimie | 017-7353686&lt;/EM&gt;&lt;/FONT&gt;&lt;/span&gt;&lt;/FONT&gt;...we can setup an appointment later at your most convenient place..and we'll meet u there.&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-6681795150580407725?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/6681795150580407725/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/07/another-new-beginning.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/6681795150580407725'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/6681795150580407725'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/07/another-new-beginning.html' title='Another New Beginning'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SlLnVC9orOI/AAAAAAAAAFo/Dku-T0geNBY/s72-c/pr3.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-8663939075004234683</id><published>2009-04-17T20:56:00.001-07:00</published><updated>2012-01-27T06:02:38.047-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Holiday'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Journey'/><title type='text'>Holiday@CooChing</title><content type='html'>&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;Kalau tahuh lepas dah gi KK kali ni aku bercuti ke Kuching plak. Tak lama cuma sempat spend 3 hari kat Kuching disebabkan schedule aku yg sibuk ni...terpaksala bercuti sekejap-sekejap je. Eneway enjoy gak gi Kuching..tp x dpt cover byk tempat coz jarak antara satu2 tourist attraction kat sini agak jauh...byk mkn masa kalau nak travel. Tempat wajib pergi off course la cultural village kat Damai tu...then pegi tgk buaya..pastu shopping brg2 wajib dari Sarawak. Ape pun aku rasa KK lagi best...hehehe...jgn marah eh org Kuching!!...bukan ape...kat KK agak senang nak travel..n nak cari mknn halal pun senang.&lt;/span&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SelQ7e9zBuI/AAAAAAAAAEg/hglyV-DHUSk/s1600-h/Coo-Ching+086.jpg"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5325877017197086434" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SelQ7e9zBuI/AAAAAAAAAEg/hglyV-DHUSk/s320/Coo-Ching+086.jpg" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-8663939075004234683?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/8663939075004234683/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/04/holidaycooching.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/8663939075004234683'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/8663939075004234683'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/04/holidaycooching.html' title='Holiday@CooChing'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SelQ7e9zBuI/AAAAAAAAAEg/hglyV-DHUSk/s72-c/Coo-Ching+086.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-994158282981287594</id><published>2009-03-19T02:28:00.000-07:00</published><updated>2009-09-04T20:52:23.556-07:00</updated><title type='text'>The very first time : Parliament Session</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SqHfvfYD_TI/AAAAAAAAALE/fYGWl54uS5Q/s1600-h/parlimen_building.gif"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 242px; height: 320px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SqHfvfYD_TI/AAAAAAAAALE/fYGWl54uS5Q/s320/parlimen_building.gif" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5377825437026352434" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;Yup...first time experience always be remembered. I'm thrilled to have been selected to the parlimen session for the first time although for other officers it may be their zillion time of duty in parlimen. Well...i think i deserve to be excited...hahahaha...who cares!..As one of the task during parlimen's debate, i have to write down all questions about MOH and put it into formatted report. It's kind a funny when thinking that the whole details of the session and even what the MPs did were recorded and can be found in the website, but still BKP wanted to be written in their format..sigh!&lt;br /&gt;The exciting part was to be able to see live each time the opponent were arguing with the goverment sometimes even on a small matter..at one time i think it almost like the market...and it happened during my session when all of the opponents tried to defend one of their member which led them all leave the hall. The other part was of course meeting all the ministers which is not likely can be done outside there.&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-994158282981287594?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/994158282981287594/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/03/very-first-time-parlimen-session.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/994158282981287594'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/994158282981287594'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/03/very-first-time-parlimen-session.html' title='The very first time : Parliament Session'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SqHfvfYD_TI/AAAAAAAAALE/fYGWl54uS5Q/s72-c/parlimen_building.gif' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-8134910663750425132</id><published>2009-02-09T20:20:00.000-08:00</published><updated>2009-07-07T17:14:08.108-07:00</updated><title type='text'>The very first time : The best play so far</title><content type='html'>&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;I haven't always consider myself lucky but the moment i sat in Istana Budaya waiting eagerly to watch PGL Musical Season 3....i knew i was lucky because i managed to grab the tickets before it's been sold out..plus it's Tiara's last appearance as Gusti Putri.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SZJoNbtLItI/AAAAAAAAAEA/EdgO2hLnU-M/s1600-h/BE4V7515.jpg"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5301414291353314002" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 214px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SZJoNbtLItI/AAAAAAAAAEA/EdgO2hLnU-M/s320/BE4V7515.jpg" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;br /&gt;Before entering IB i had this big expectation towards the play...i just wanna enjoy watching the show..but after the play ends..all i can say is..it worth more than a standing oviation...the music...the actors and actress...the set..everything is just amazing. &lt;/span&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SZJuVR14X8I/AAAAAAAAAEI/FJyJ2Uovj08/s1600-h/TeamBuilding+033.jpg"&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5301421023214198722" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 240px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SZJuVR14X8I/AAAAAAAAAEI/FJyJ2Uovj08/s320/TeamBuilding+033.jpg" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-8134910663750425132?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/8134910663750425132/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/02/best-show-ever.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/8134910663750425132'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/8134910663750425132'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2009/02/best-show-ever.html' title='The very first time : The best play so far'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SZJoNbtLItI/AAAAAAAAAEA/EdgO2hLnU-M/s72-c/BE4V7515.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-8606560723020772752</id><published>2008-12-14T18:14:00.000-08:00</published><updated>2009-07-20T20:45:50.602-07:00</updated><title type='text'>A New Beginning</title><content type='html'>&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;25 November 2008...akhirnya secara rasmi aku menjadi warga sektor awam...tipikal perempuan Melayu yang bekerja. Satu dunia yang tak pernah aku terfikir untuk duduk di dalamnya. Mungkin sudah ditakdirkan that i would end up being one of the goverment servant. Tp aku prasan satu bende dlm diri aku...tetiba aku rasa inilah tempat yang aku rasa aku tak kisah untuk spend bertahun-tahun atau aku rela kerja sampai aku tua kat dlm dunia ni. Bukannye kerana benefits yg ade...tp sbb aku dah start over dr bawah jd aku rasa byk bende aku bole buat utk at least ubah hala tuju hidup aku. Kalau dulu aku pikir nak kumpul duit byk2...nak jd kaya...tp skang aku rasa wang ringgit bukan segala-galanya...yelah mmg kerja kerajaan ni bukannye bole jd kaya pun...yg penting skang ialah nak tambah ilmu pengetahuan...tambah kenalan baru....dlm seminggu 2 ni aku dah tambah lebih 30 org kawan baru...and i feel touched by the warm welcome and well-received.&lt;br /&gt;Berada di BPM ni x jauh beza ngan environtment swasta...ade jugak yg stress dgn coding..meeting sana sini...masalah itu ini...biasalah...ade jugak yg slalu stayback sampai mlm even kena keje hr minggu...hr cuti...hmm...kalau org luar ingat org kerajaan ni keje cukup masa je tu dah silap...maksud aku bukan semuala...mostly semua bhgn kat hq same je cam swasta...yg mengular lebih tu kat cawangan atau bahagian yg ade kat negeri..daerah atau mane2 hujung ceruk dunia la...kat hq ni agak strict...sbb byk mata2 yg memandang.&lt;br /&gt;So kat BPM ni gelaran jawatan aku xlah tinggi sgt....ramai lg org atasan aku...BPM ni agak besar...jd setakat jawatan aku ni 41 ngan 44 duk dlm partition je...kat kementerian lain mungkin dah duk dlm bilik kot. Tp okla...not bad...aku diletakkan bawah projek kesihatan. Byk jugak sistem nak kena tgk bwh unit ni..semuanya pasal penyakit. Haa..satu yg aku rasa advantage jugak...aku dpt tahu mcm2 jenis penyakit. Bos aku pun ok...baik....byk bos perempuan kat sini.&lt;br /&gt;Hopefully aku enjoy ngan keje ni.&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-8606560723020772752?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/8606560723020772752/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/12/permulaan-yang-baru.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/8606560723020772752'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/8606560723020772752'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/12/permulaan-yang-baru.html' title='A New Beginning'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-4837151593942728267</id><published>2008-10-24T21:08:00.000-07:00</published><updated>2009-07-07T17:14:33.108-07:00</updated><title type='text'>The moment of truth...</title><content type='html'>&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;Alhamdulillah.....finally i can push longer exhale after a long suffering. Suddenly today i decided to check my SPA application....and the answer is on my side this time. Syukur...nothing i can say right now than thanking Allah. I can feel that my burden is slowly gone like the ash spreading in the air.&lt;br /&gt;Even though this is not what i'm truly wanted...but to let this burden gone...i feel this is the only way...but at the same time i worry about everything that i'll be leave behind...my unfinish responsibility will going to make some people suffer.&lt;br /&gt;I can deny that everything i've been through here wheter bitter or sweet has done nothing but making me a better person. Every people i met here has opened a new world to me...the only thing i'm not&lt;br /&gt;comfortable in here is just my work make my sleeping time very disturbance....because u could be blame at anytime. It's not that i don't want any responsibility...is just complicated. I wish i could tell everybody in most cliche words...but i can't.&lt;br /&gt;Well...i have to move forward...looking for new environtment...new experience.&lt;br /&gt;I know that this transformation wouldn't make my life in the same league of people who seek career advancement. It just the safest place for women who wish to have family and at the same time having a quality time with their family. Deep down i know i can't cope with them...that's why i choose this path hopping that somewhere in goverment sector there is chance to move up even though is hard...even though&lt;br /&gt;you are nobody...even though your are just an average person...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I'm breaking it away....&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-4837151593942728267?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/4837151593942728267/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/10/moment-of-truth_24.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/4837151593942728267'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/4837151593942728267'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/10/moment-of-truth_24.html' title='The moment of truth...'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-2804613269408359133</id><published>2008-09-07T19:32:00.000-07:00</published><updated>2008-09-07T20:14:02.816-07:00</updated><title type='text'>Waiting to exhale</title><content type='html'>Alhamdulillah...bulan Ramadhan datang lagi...syukur kepada Allah kerana diberi kesempatan untuk hidup dan merasai kenikmatan bulan Ramadhan. Alhamdulillah jugak sebab tahun ni byk kali aku dipanggil utk sebarang urusan spa...exam..interview...pac...hampir semuanya aku dah rasa...tp belum ade rezeki lg. Dan sehigga ke waktu itu...hari2 yg aku lalui skang terasa sesak..penuh beban..serba x kena...perasaan aku sentiasa x happy...semua gara2 kerja yg aku buat skang. Nak dikatakan kerja haram...halal..tp bila melibatkan proses utk memuaskan hati ramai org..kerja aku jd rumit..sehingga ada yg mula mempertikaikan kredibiliti aku...tp apakan daya..aku pun manusia biasa...yg juga kadangkala melakukan kesilapan. Selalu aku muhasabah diri kalau aku down...aku kena belajar menerima kritikan...supaya aku boleh perbaiki kelemahan diri..tp kali ni aku down betul...seakan rasa give up dgn keadaan di sini. Jalan terbaik adalah aku kena kluar dr sini...supaya aku tidak terus dipersalahkan....supaya tidak ade org yg aku benci...sbb aku pun x suke benci org...aku bole tipu akal aku...tp aku x bole tipu hati aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sedikit selingan...sabtu lepas aku kluar pegi bazar kat Taman Molek ngan kak zana..sbb nak bli sup tulang kambing mak nisa. Lepas tu kitorg jalan2 nak cari Anjung Warisan..tp tersesat kat satu jalan...aku terpaksa undurkan kereta nak patah blk...aku x prasan masa nak undur tu kita aku termasuk ke bahu jalan yg kebetulan tanah dia lembik..lepas tu ade simen wayar letrik plak kat bawah kereta aku...bila aku masuk gear D...kereta aku x leh ke depan...panik jap aku...apetah lg bila tayar depan dah berasap..rupanya kereta aku dah tersangkut...x bole kluar..jantung aku dah berdegup laju...kak zana pun sama...2-2 panik!!..depan tu dahla kubur...camner nak kluarkan kereta dr situ..nak mintak tolong org segan...walhal depan rumah org je...selang beberapa minit lalu satu perdana...diorg berhenti...tp sbnarnye diorg nak jumpa kawan kat flat kat situ...tp ternampak kitorg yg termanggu x tau nak kluarkan kereta tu...so dtgla 2 org mamat...lepas tgk keadaan kereta so salah sorg mamat tu cuba kluarkan...bole pulak..rupanya dia pakai gear L..br aku tau...hahahha...lepas tu aku rasa bersyukur yg teramat sgt sbb ade hamba Allah yg tolong...so moral of the story...kita mesti selalu tolong org...sbb kita x tau bile org akan tolong kita plak...kalau kita sentiasa tolong org...insyaAllah...jika kita ditimpa musibah....ada yg akan membantu...walaupun masalah kita tu kecil...tp bila dpt pertolongan yg x semena-mena mesti kita rasa keadaan tu sgt ajaib...seolah-olah rasa cam ada malaikat turun tolong...itu perasaan aku la...ade 3-4 kali gak aku alami keadaan camni. InsyaAllah kalau aku mampu aku akan tolong mana2 org yg susah. Kepada mamat 2 org tu...aku akan doakan kesejahteraan korg.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semalam aku baca satu artikel pasal doa...kdg2 kita tertanya2 kenape doa kita belum dimakbulkan Allah...tp kita lupa utk berfikir hikmat di sebalik doa tu...kalau seorang kafir berdoa...lalu Allah makbulkan doanya...kerana Allah x tahan mendengar permohonannya...tp kalau seorg islam berdoa...apatah lg jika tinggi imannya...Allah suruh malaikat Jibril tangguhkan dulu doanya kerana Allah suka mendengar rayuan hambaNya..mengalir air mata aku ketika itu..dan kadangkala juga tidak semestinya doa kita dimakbulkan sebulat-bulatnya...contohnya kalau kita minta kebijaksaan dr Allah...kebijaksanaan itu tidak Allah turunkan secara direct sebaliknya Allah turunkan satu masalah utk kita selesaikan...dr situ kita akan berfikir dan timbullah idea kebijaksanaan utk kita selesaikan...begitu juga jika kita minta kekayaan atau rezeki...Allah tidak turunkan emas bertimbun-timbun...sebaliknya Allah akan permudahkan jalan kita untuk mencari rezeki...dr situ kita berusaha..maka dapatlah kekayaan atau rezeki itu...begitula hikmah doa yg aku tau serba sedikit...dan seringkali aku ingatkan dalam hati...yang penting jgn putuskan doa kita kepada Allah...sentiasa berserah padaNya. Dan kerana itu aku sentiasa berdoa semoga jalan untuk aku keluar dari beban ini dipermudahkan oleh Allah...Amin&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-2804613269408359133?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/2804613269408359133/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/09/waiting-to-exhale.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/2804613269408359133'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/2804613269408359133'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/09/waiting-to-exhale.html' title='Waiting to exhale'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-6737576471310049626</id><published>2008-07-10T18:07:00.000-07:00</published><updated>2008-10-08T19:27:19.670-07:00</updated><title type='text'>Gone in 2 seconds...</title><content type='html'>Firstly i'm quite satisfy with my life right now when i finally manage to do something that way beyond my life's routine..u know..waking up...ready for office...working with codes...go back home and sleep. When i finally had the moment where i don't have to think about work..the feeling is just phenomenal..I think everybody out there should do the same..even if u really like your routines...but to actually do something different makes you wonder that this world has so much to offer and u can do a lot of things...&lt;br /&gt;It was a blast moments...and one thing about our enjoyable moments is they gone by a split second. It's like the clock is ticking faster when we are having a good time...but it slows down when we are doing something we don't like.&lt;br /&gt;There's a lot more things that i wanna do...it's just a matter of time and of course money.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-6737576471310049626?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/6737576471310049626/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/07/2-seconds-its-all-gone.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/6737576471310049626'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/6737576471310049626'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/07/2-seconds-its-all-gone.html' title='Gone in 2 seconds...'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-5947439643093270287</id><published>2008-07-09T18:44:00.000-07:00</published><updated>2012-01-27T05:58:55.220-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Holiday'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Journey'/><title type='text'>Best holiday so far..(2008)</title><content type='html'>Yahoooo.....Akhirnya aku berjaya jugak melepaskan diri ngan bebanan kerja..huhuhu....cuti 5 hari tu. Ptg jumaat lepas keje..kat2 kul 6 camtu aku dah cabut gi Larkin ngan Majid and Yati..sib baik Khairul baik hati nak hantar kitorg...kalau x kenala naik teksi..Tp penat giler hr tu...naik bas ke KL kul 7...sampai kl terus berlari kejar tren...takut tak sempat naik tren..susah plak niza nak ambik aku kat Pudu...sib baik sempat naik tren. Pastu tunggu niza dtg plak...tetiba bole terjumpa Kobis kat stesen Kelana Jaya...nak gi camping rupanya dia...huh x ajak aku!..Sampai umah Niza...ape lg terus tido...x sbr nak sampai hr esok...ZZZzzzzzzzz.... &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari Pertama &lt;br /&gt;Pagi2 kul 5 lebih camtu Niza dah kejut aku...huh x pernah lak minah ni kejut aku sepanjang aku knal dia..excited la tu x bole tido...hahahha..Lepas dah siap semua kitorg pun gerak ke LCCT...sampai je LCCT breakfast dulu kat McD...sbb kaunter check-in pun x bukak lg..Tepat jam 9.25pg flight dah ready nak take-off. Masa tu otak aku dah start kosong...pk pasal holiday je...pasal keje semua hilang. Sampai kat KK mmg on-time..12.05 tghr dah sampai..Lepas dah ambik beg semua kitorg pun kluar airport nak cr transport ke bandar KK...mula2 ingat nak naik teksi..tp bila dah nampak bas..kitorg pun naikla bas...murah je rupanya...tambang rm1.00 compared kalau naik teksi rm20...jimat byk tu...lg pun bas dia selesa giler...so lepas ni dah tau..kalau dr airport KK nak ke town naik bas je..Sampai kat town kitorg pun bukakla map nak cari hotel...cam dalam explorace lak rasa...jalan2 pastu tanya org sekeliling...rupanya dekat je...hotel ngan tempat bas tu brenti. Lepas check in hotel Victoria...terus explore lg KK ni...sambil tgk map..nak cari kat mana pasar2 utk shopping..pasar2 dia dekat2 je...so satu2 pasar kitorg masuk..and spend masa sampai mlm belek mutiara..dah mlm tu..kat blkg pasar..kitorg mkn seafood...kecur liur tgk seafood dia besar2..perut pun dah lapar..kitorg ambik sekor kerapu merah..sekor ketam ngan sekor sotong..Cara makan dia plak...kena ade pencicah...mcm2 kena campur..ade ikan bilis yg besar+sejenis jeli laut+kicap+cili..ade lagi satu bahan x ingat ape...tp akak kedai tu tolong campurkan..bole gak kalau nak ambik nasi...tp kitorg rasa cam kenyang sgt plak nnt...so x ambik nasi pun..ratah camtu je...sedap! Lepas mkn...jln2 lg...sight seeing bandar KK waktu mlm...same je cam bandar lain. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari Kedua &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Masuk hari kedua dlm kitorg punye itinerary plan nak gi jln2 kat Gaya street market sbb Gaya street market ni ade hari ahad je...pastu nak round lg pasar2 lain...tp sbb hari pertama lg dah round pasar2 kitorg pun rasa nak pegi tmpt lain sambil jln ke Sabah Tourism sbb nak tanya pasal transport nak gerak ke sana sini. Satu2 tmpt aku tanya..penat minah tourism tu nak ckp..last2 dia bg aku jadual bas..kat senarai tu ade jadual bas utk ke sume tmpt kat Sabah..kitorg pilih nak ke Monsopiad Culture Village kat Penampang. Disbbkan kitorg ni budget traveller...so kitorg pilih nak naik bas je pekan Donggongon..senang je nak ambik bas tu kat depan city hall...tambang pun murah...rm1.50 je...Pastu x sampai sejam kitorg dah sampai pekan Donggongon..memandangkan xde bas direct ke kampung tu...kitorg terpaksa naik van sapu...kira okla...ade jugak org nak buat service camtu...kalau x..tak sampaila kitorg kat Monsopiad. Tp sayang..napela Sabah tourism x sediakan pengangkutan dr KK terus ke kg Monsopiad...kalau org ade kete xpela....kalau traveller x tau ape2 cam kitorg...redah je! Ok...bila dah sampai kat Monsopiad dlm kul 9 lebih..rupanya kitorg tourist pertama yg sampai...hmm...cam ragu2 plak nak masuk...tp dah sampai kan...kenala masuk jugak..admission fee pun bole tahan mahal..rm45..tmptnye plak ingatkan kawasan kg yg besar...kecik je rupanya...adela 3-4 biji rumah kaum Dusun..pastu ade satu rumah tmpt simpan tengkorak kat seberang jalan. Okla kat sini...diorg bg satu welcome drink pastu ade cultural dance...memandangkan tourist lain xde lg....so cuma kitorg berdua jela tgk show tu..hahaha...yg best nye kitorg dipanggil utk cuba diorg punya dance...ala..yg simple je...menari cam tarian lagu jambatan tamparuli tu...kepak2 skit...dah hbs...last skali tarian yg ade buluh tu...terkepit2 kaki aku nak follow step diorg...dlm tghr camtu kitorg pun blk naik van sapu yg sama and headed back to KK. Sebelah ptg ingatkan nak pegi Lok Kawi...seperti biasa kitorg x dpt transport yg direct ke Lok Kawi selain teksi...kalau naik teksi agak mahal..so kitorg decide x gi mana2..blk hotel..lepak n tdo. Ptg kitorg kluar ke pasar Filipina lg...hahaha...sronok gi sini...sbb dekat..n kitorg browse lagi mutiara2 n souvenier nak bwk blk Semenanjung. Mlm tu mkn kat blkg pasar tu jugak. Lepas mkn teringat nak jln2 sbb nak cari tourism centre kat Api-api..saje nak tau kat mana tourism centre kononnye esok pg tu nak redah ambik pakej gi pulau kat sini...tp dah tutup plak tmpt tu. Tiba2 dtg idea nak surf kat internet pasal pakej island tour...sbenarnye aku dah browse lama dah kat ofis lg...tp lupa nak ambil no contact.Kitorg pun masukla cc Home Net..cc tu cam utk org prmpn je..sbb semua yg kat dlm tu org prmpn...best cc ni sbb deco dia ala hotel..selesa habis. Lepas ambik beberapa no contact kitorg pun blk..nak browse semua tourist agent mmg la x sempat...byk giler. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari Ketiga &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pagi2 lg Niza dah call contact2 yg kitorg browse kat internet (si Niza ni mmg bagus bab calling2)...lepas compare2 harga pakej..kitorg pilih pakej yg paling murah rm180 ke 3 pulau Sapi, Manukan and Mamutik. Okla price tu sbb termasuk hotel transfer + bot transfer + bbq lunch + snorkeliing set...compare dgn pakej lain rm200++. Sbbkan kitorg br booking hr yg sama...so kluar dr hotel pun dah lambat...kul 10 camtu br tourist guide tu dtg ambik kitorg ngan kelisa ..again sbb kitorg berdua je..mmg traveller btul kitorg ni. Nama guide kitorg tu Mike..org Filipina campur ngan keturunan etnik Sabah..baik si Mike ni..so sampai kat jeti Jesselton..terus naik bot Mike. Pulau pertama kitorg pegi pulau Sapi..sampai pulau je terus pakai set snorkel...terjun dlm laut...sejam lebih jugakla Mike bwk kitorg snorkelling. Asyik sgt menunduk bwh tgk ikan aku x prasan pun rupanya Mike dah bwk kitorg jauh ke tengah laut..jauh dr org lain yg snorkelling jugak...yelah kalau snorkel dekat2 ngan pantai x nampak ape sgt...ke tengah2 laut skit br nampak ikan ngan coral yg cantik..lupa plak nak bwk roti...sib baik Mike dah bwk..kitorg pun hulur la roti kat ikan...ade sekor dua Nemo aku nampak tp kecik je..cantik giler bila tgk dia main2 kat coral warna purple..kalaula Nikon aku bole bwk masuk dlm air..dah lama aku snap aksi si Nemo tu...best giler bila dah dikelilingi ikan2...masa tu aku rasa free sgt..ringan giler kepala..x srabut pk pasal keje...damn..i really miss snorkelling!!..lepas lunch kitorg ke pulau Manukan plak...pulau Manukan besar skit dr pulau Sapi...same cantik...air biru+hijau...kat Manukan ni coral dia lebih cantik...ikan2 dia biasa je...sempat kitorg hiking kat Manukan ni...nak cari sunset point..kalau waktu sunset..kat Manukan ni view dia plg cantik..last skali kitorg ke pulau Mamutik plak...kat Mamutik snorkelling sekejap je sbb dah ptg...tp ikan Nemo kat sini besar2..Mike dpt tangkap sekor bg kitorg pegang..sronok! Dah dekat pukul 6 camtu baru kitorg blk..baiknye si Mike ni...mlm tu dia bwk kitorg mkn kat Tanjung Aru sbb Mike kata seafood kat sini lebih murah...tp pada aku x brape best sgt sbb x byk pilihan..hmm..akibat x pakai sun block sehari suntuk snorkel..mlm tu kaki aku dah rasa pedih giler..blk mkn terus tdo..x larat campur badan pun dah pedih sana sini.. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari Keempat &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari keempat mmg plan nak ke Kinabalu Park memandangkan aku dah book pun hotel kat Kundasang..mula2 ingat nak naik bas je...tp Mike kata better sewa kete sbb susah nak gerak kat area gunung kalau xde kenderaan..so Mike pun tolong carikan kete sewa yg murah2 dr kawan dia..kitorg ambik kancil 850...rm80 sehari...kalau rental lain rm100 sehari...kan dah kata Mike ni baik..cam x caye lak aku nak naik kawasan pergunungan ngan kancil je..redah je! So Niza drive pegi..aku drive masa blk nnt...on the way naik kawasan pergunungan sepanjang jalan tu byk btul church..jln dia biasa je..same cam naik Genting...bila dah tinggi skit br cantik sbb nampak lembah2 berkabus...sejuk..skali pandang cam atas awan lak..so kitorg terus ke Kinabalu park..betul2 kaki Gunung Kinabalu..dr entrance tu kena drive lg utk ke gate mendaki..tp kitorg x mendaki la...singgah je..sib baikla sewa kete..kalau x camner la nak jln2 dlm area Kinabalu park tu..tp xde ape pun kat situ selain bole sight seeing..kalau nak mendaki barula bole masuk dalam gate Timpohon. Masa kitorg sampai tu kabus masih tebal so x nampakla puncak gunung...ambik gambar pun warna putih je keliling..lepas dah puas sedut udara gunung kitorg ke Rose Cabin nak check in..waktu pun dah tghr..dekat je Rose Cabin ngan Kinabalu park. Lepas dah check in kitorg terus ke Poring Hotspring..jauh dlm sejam lebih br sampai..sambil lalu pekan Ranau, Tambunan and Tamparuli. Sampai Poring dlm kul 2 lebih.. ramai tourist mandi kat air panas tu..kitorg rendam kaki je...giler nak mandi air panas tgh2 panas terik..makin terbakar la kulit kitorg yg mmg dah sedia hitam dek sunburn sehari sebelum tu..Kat Poring tu kitorg hiking lg utk naik Canopy walk..pergh terasa la penat jugak...dah lama x hiking kan..lepas dah naik Canopy walk...hiking lg sbb nak cari air terjun Kipungit..haa..kat sini br best mandi...air sejuk..tp sbb x bwk baju...main air je la. Ok...puas sight seeing kat Poring...kitorg pun drive blk ke Rose Cabin..on the way blk Niza nak sgt tgk Rafflesia...bukan senang rupanye nak tgk rafflesia ni...nampak kain rentang 'rafflesia blooming' je kitorg pun brenti la kat satu rumah org ni..kebetulan rafflesia tu tumbuh dekat ngan rumah dia...so dia pun buatla tour nak tgk bunga ni..kena bayarla rm10 sorg...rafflesia kat sini mmg kat natural habitat..menurut org yg jaga rafflesia tu...bunga ni kembang dlm 3-4 hari je...hari yg kitorg dtg tu dah masuk hari ke-3...Alhamdullillah ade rezeki nak tgk rafflesia live...so kitorg pun gerak...mula2 naik 4x4..sbb nak kena masuk ke dalam lg kawasan rumah dia...ingatkan tepi2 jln je...pastu adela 10 min camtu sampai kat rumah dia...kena trekking pulak dlm 10min lg...masuk ke dalam hutan skit...haa...pastu jumpala rafflesia...yg tumbuh kat ngan poring..poring ni sbnarnye nama pokok buluh yg besar2...besar giler...sbb tu nama kawasan situ Poring. Dah puas tgk rafflesia...kitorg blk ke Rose Cabin semula..tapau mknn...pastu mkn kat bilik background gunung Kinabalu...happening!! &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari Kelima &lt;br /&gt;Arrghh...x bestnye..percutian aku dah sampai ke hujungnye..cam malas je nak blk JB..sayu hati tgk gunung pagi2...bila la nak dpt sampai kat puncak ni..Pas berkemas..kitorg drive back ke KK...on the way nak sampai KK...kitorg singgah kat pekan Tamparuli sbb nak tgk jambatan Tamparuli..jambatan gantung gak tp besar skit...so perjalanan diteruskan lg...pastu sbb ade masa lg sebelum pulangkan kereta...kitorg singgah plak kat menara Yayasan Sabah yg bentuk silinder tu...panas giler dah waktu tu...tp dah nama vacation kan...tahan je la...Dah sampai town tunggula mamat kereta sewa (nama dia yusry) yg sepatutnye ambik kereta blk kul 10...tp x sampai2...kitorg ape lg...pegi jln2 area town..singgah pasar2 tu lg nak shopping kali terakhir...ikan masin...keropok..mcm2 la..kul 12 lebih camtu baru si Yusry ni call nak ambik kereta..sepatutnya dia hantar kitorg terus ke airport...tp sbb dia pun agak free and kitorg ade byk masa lg...yusry bawak kitorg masuk Muzium Sabah..masuk2 je nampak rangka ikan paus besar giler..sbb tahun 2006 camtu ade sekor ikan paus tersadai kat Pulau Gaya...so ikan tu mati and rangka dia disimpanla kat muzium ni...kat kawasan muzium ni gak ade Kampung Warisan...kat sini hampir semua rumah kaum2 kat Sabah ni ade...cantik jugak kawasan ni...then dah puas bergambar semua...barula kitorg dihantar ke airport...thanks yusry...baik n peramah mamat ni...lebih kurang 5.15pm...kitorg meninggalkan jejak kaki di Sabah and fly back to KL...goodbye Sabah...i'll definitely come again...dr atas nampak TAR marine parks cantik giler...and lama2 tinggal awan putih je...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ape2 pun kredit utk Niza...sebab kitorg berjaya plan percutian ni walaupun berdua je...tp sbenarnye lg senang nak plan sbb masing2 x byk kerenah...nak book ape2 pun senang...semua 2 pax. Kepakaran Niza plak kat bhgn calling2...semua call dia buat..hehehe..aku ni susah skit kat tepon...slalu ckp merapu. Ni la member aku yg senang nak ajak jalan...and lasak skit..&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SOxuuyTwUtI/AAAAAAAAADs/x0td0bNTSak/s1600-h/DSCN0565.JPG"&gt;&lt;img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SOxuuyTwUtI/AAAAAAAAADs/x0td0bNTSak/s320/DSCN0565.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5254696615292195538" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-5947439643093270287?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='enclosure' type='video/mp4' href='http://www.blogger.com/video-play.mp4?contentId=8f2b13c9bbaaec48&amp;type=video%2Fmp4' length='0'/><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/5947439643093270287/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/07/best-holiday-ever.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/5947439643093270287'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/5947439643093270287'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/07/best-holiday-ever.html' title='Best holiday so far..(2008)'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SOxuuyTwUtI/AAAAAAAAADs/x0td0bNTSak/s72-c/DSCN0565.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-6623976714544971379</id><published>2008-07-02T19:54:00.000-07:00</published><updated>2008-10-08T19:15:49.803-07:00</updated><title type='text'>I'm suppose to get excited today....</title><content type='html'>My holiday is just 2 days ahead...normally i'll get excited on the trip...but the feeling is now gone...It's kind of frustrating to not be able to enjoy your holiday especially when were planning that holiday for months. I've been waiting this moment..the counting moment of leaving-all-your-work-behind for months before i've been surprised by the fact that i can't proceed the UAT 3 for e-lesen this week. What make it worst is that my team members wouldn't be able to solve problems during my absent...even my boss can't. So..imagine after your long and fun break..u'll coming back to the office and facing tones of works that supposed can be done by anyone...it's like i'm carrying the burden along with the trip and it kept growing until i'm sitting back at my table...how retarded!!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-6623976714544971379?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/6623976714544971379/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/07/im-suppose-to-get-excited-today-but-i.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/6623976714544971379'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/6623976714544971379'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/07/im-suppose-to-get-excited-today-but-i.html' title='I&apos;m suppose to get excited today....'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-7531264626249651533</id><published>2008-06-22T20:52:00.001-07:00</published><updated>2008-06-23T22:35:40.501-07:00</updated><title type='text'>The Longest Week in My Life</title><content type='html'>Tak sabarnye...kurang 2 minggu je lg trip aku ke Sabah. Hr ni dah confirmkan hotel. So semuanya dah confirm...cuma cuti je aku x apply lg....takut gak nak apply cuti ni...2 hr cuti tu dah kira lama bg bos aku. Hmm...kalau x dpt....ape nak jd pun aku ttp nak menghilangkan diri dr ofis. Sambil2 tu aku browse lg website pasal KK. Mcm2 blog ngan forum aku baca pasal xperience org lain gi KK. Semua kata mmg best...especially kalau yg naik gunung tu...menyesal plak x apply nak naik gunung awal2...tp xpe...InsyaAllah...kalau ade rezeki aku nak plan lg trip ke KK...kali ni nak naik gunung gak. Hmm....harap2 adela masa ngan ongkosnya!&lt;br /&gt;&lt;a href="http://bp1.blogger.com/_GQTg1zdnY-Q/SGCHjPJ7RwI/AAAAAAAAACg/Nf8SStBpeK8/s1600-h/DSCN0015.JPG"&gt;&lt;img style="float:right; margin:0 0 10px 10px;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://bp1.blogger.com/_GQTg1zdnY-Q/SGCHjPJ7RwI/AAAAAAAAACg/Nf8SStBpeK8/s320/DSCN0015.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5215317407928370946" /&gt;&lt;/a&gt;Haa...weekend lepas aku kena jd babysitter anak sedara aku. Gerammnye tgk dia...makin bulat..dah nak masuk 6 bulan 27/6 ni..rasa happy bila tgk muka baby ni...br anak sedara..kalau anak sendiri mesti hati aku berbunga riang setiap hari. Tp penat jugak jaga baby ni...setiap masa nak kena tgk....sampai x cukup tdo aku dibuatnya melayan kerenah Aisy. Hr ahad aku n kakak aku ingat nak shopping skit kat JJ...so bawakla Aisy ngan stroller dia gi JJ Tebrau. One thing yg aku prasan masa aku tolak stroller Aisy kalau kita berselisih ngan orang yg tolak stroller jugak mesti masing2 nak tgk baby ngan stroller masing2...kiranya dlm hati mcm tgh compare baby sape lg comel n stroller sape lg bagus...hahahaha...tak tau la org lain kan....lepas tu kitorg gi mkn kat Kenny Rogers...mak aih..susahnya nak mkn...Aisy tak bole duk diam...terpaksala kakak aku mkn dulu sambil aku dukung Aisy..lepas kakak aku hbs mkn...dia plak dukung Aisy..hmm susahnye la...nak mkn pun x enjoy..kena mkn cepat2.So moral of the story lg...bila dah ade anak nnt...x pyhla berangan nak mkn kat luar ngan baby...tapau bawak blk je.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-7531264626249651533?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/7531264626249651533/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/06/longest-week-in-my-life.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/7531264626249651533'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/7531264626249651533'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/06/longest-week-in-my-life.html' title='The Longest Week in My Life'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://bp1.blogger.com/_GQTg1zdnY-Q/SGCHjPJ7RwI/AAAAAAAAACg/Nf8SStBpeK8/s72-c/DSCN0015.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-7083565430758392501</id><published>2008-06-16T02:47:00.000-07:00</published><updated>2008-06-23T17:24:57.262-07:00</updated><title type='text'>Planning on KK itinerary</title><content type='html'>&lt;a href="http://bp3.blogger.com/_GQTg1zdnY-Q/SFZBFAtLj9I/AAAAAAAAABY/fzi0pv7GuIw/s1600-h/kk.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://bp3.blogger.com/_GQTg1zdnY-Q/SFZBFAtLj9I/AAAAAAAAABY/fzi0pv7GuIw/s320/kk.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5212425173072580562" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;So next month..i'm going to have a vacation for the first time in Sabah...with my bestfriend Niza. Thanks to Air Asia we manage to grab cheap tickets...and of course we booked as earlier as December. Actually the planned was to meet another bestfriend who lived in Sabah, Tika..but it turns out that Tika has moved to Kuching to accompany her husband. Well..looks like me and Niza are going to be totally stranger in KK. Waa...that's why recently i couldn't focused on my work becoz i keep browsing for hotels...tours...readings blogs about travelling in KK..and so on..arrghh...it just so tempting!!...i couldn't wait till that time...and what make me so eager to go there is because there are so many interesting places to visit...beaches..the wildlife..the mountain..shopping etc..it just looks like a complete place to spend your time with..and the variety of hotels..lodges to choose from....and guess what...they are so cheap compared to any other big city in Malaysia....i think KK has the most cheap hotels in Malaysia.&lt;br /&gt;&lt;a href="http://bp3.blogger.com/_GQTg1zdnY-Q/SFcMe3APJKI/AAAAAAAAABw/hEddLh5REZQ/s1600-h/tour.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 0px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://bp3.blogger.com/_GQTg1zdnY-Q/SFcMe3APJKI/AAAAAAAAABw/hEddLh5REZQ/s320/tour.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5212648818005189794" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;About the itinerary...becoz of we have 4 nights at KK...so i plan to have 2 nights staying at the town..1 night at the Kinabalu hill..and another night at beach resort but it's kind a frustrating when there's not much of cheap resorts we can afford to live for 1 night...it's kind a waste because i really want to sit by the beach when the sunset..it's beautiful..isn't it? Another thing that i don't want to miss is snorkelling...hmm...can't wait to be surrounded by cute little fishes in the clear water.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-7083565430758392501?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/7083565430758392501/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/06/planning-on-kk-itinerary.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/7083565430758392501'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/7083565430758392501'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/06/planning-on-kk-itinerary.html' title='Planning on KK itinerary'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://bp3.blogger.com/_GQTg1zdnY-Q/SFZBFAtLj9I/AAAAAAAAABY/fzi0pv7GuIw/s72-c/kk.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-1332339866041634256</id><published>2008-06-02T17:31:00.000-07:00</published><updated>2008-06-02T17:43:51.682-07:00</updated><title type='text'>Apabila kita lupa untuk bersyukur....</title><content type='html'>Alhamdulillah...hr ni dgn izin Allah..aku diberi nikmat kesihatan dan pelbagai nikmat lg yg membolehkan aku menjalankan aktiviti seharian. Mudahnye kita ni menjadi manusia yg tidak bersyukur sedangkan setiap hari kita diberi nikmat oleh Allah. Beberapa hr ni aku terbaca artikel kat internet ngan Majalah Wanita tentang doa kita yg belum dimakbulkan Allah. Mmg setiap kali lepas solat aku tak lupa berdoa utk sesuatu yg aku impikan dan semestinya aku mengharapkan doa aku tu cepat dimakbulkan Allah....tp belum diizinkan olehNya. Kemudian pg ni aku terbaca kat internet rupa2nya doa yg blum dimakbulkan Allah tu tandanya Allah sayang pada kita. Mungkin kalau Allah makbulkan doa aku akan lupa diri dan lupa utk bersyukur padaNya....astaghfirullah..smoga aku dijauhkan dr sifat kufur itu...sedangkan kalau doa kita blum dimakbulkan kita sentiasa ingat padaNya..itulah hikmah yg kita x nampak.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-1332339866041634256?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/1332339866041634256/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/06/apabila-kita-lupa-untuk-bersyukur.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/1332339866041634256'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/1332339866041634256'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/06/apabila-kita-lupa-untuk-bersyukur.html' title='Apabila kita lupa untuk bersyukur....'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-8424514846329249873</id><published>2008-06-01T18:19:00.000-07:00</published><updated>2009-08-28T20:51:01.067-07:00</updated><title type='text'>Getting bored....</title><content type='html'>Minggu ni sorang lg staf resign...actually bukan resign tp x nak smbg kontrak. Xpela Muza...dia berhak pilih jalan dia...kalau aku kat tmpt dia...mungkin aku akan ambil jln yg sama...sib baik dia tinggal ngan family je...takdela susah2 nak tanggung kos hidup sgt...good luck Muza...smoga Muza dpt sesuatu yg lebih baik dr sini...&lt;br /&gt;Makin boring la aku kat ofis ni sbb staf yg senior dah berkurangan...tinggal brape kerat je. Aku terus xde semangat hr ni nak wat keje...rasa cam nak termuntah dah tgk coding ni. Otak aku pun cam dah x mampu nak pk ape2..aku rasa cam nak ambil cuti lama2....x nak pk langsung pasal keje n nak bina blk semangat yg hilang...tp tu cuma angan2 je..susah rasanye nak dpt cuti panjang...akhirnye terperuk la aku kat ofis hari demi hari...buat bende yg sama....tgk org yg sama...hampir setiap hari rutin yg sama...arrgh..I need a vacation!!!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-8424514846329249873?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/8424514846329249873/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/06/getting-bored.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/8424514846329249873'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/8424514846329249873'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/06/getting-bored.html' title='Getting bored....'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-7703011690259819695</id><published>2008-05-11T22:49:00.001-07:00</published><updated>2008-05-22T22:35:26.296-07:00</updated><title type='text'>Job VS Friend</title><content type='html'>I might be a very good worker yg selalu stayback nak siapkan keje...working on weekends or even public holidays sebab tak cukup masa...yg jarang lunch sebab x nak ngantuk waktu ptg..(nak diet pun same!)...who never come late to office....but..at the same time i'd turned myself into a very worst friend.....aku tak dpt attend byk weddings kwn2...birthday kwn2 baik pun aku lupa...kalau nak wish mmgla x sempat...kdg2 kwn2 yg live and work at the same area dgn aku pun x berkesempatan nak jumpa...and aku slalu spoil brat kalau ade planning nak gi vacation ngan kawan2....semuanye kerana keje....teruknye aku ni...ke job aku yg worst?...&lt;br /&gt;Org lain pun ade yg keje cam aku...tp aku rasa..diorgnye life xdela cam aku ni...horrible!!..byk bende yg aku missed sbnarnye...tp nak wat camner kan...takkan nak benci keje sendiri...kenala terima semua ni...but eneway..i'm sure there will light at the end of the tunnel....satu hari nnt keadaan akan berubah jugak...it's a matter of time...kena byk bersabar. At least aku ade keje yg bole bg aku mkn. To be honest....aku x nak duduk dlm keadaan yg sama for the next 10 or 20 years from now. I want to do something different...and it will happen.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-7703011690259819695?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/7703011690259819695/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/05/job-vs-friend.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/7703011690259819695'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/7703011690259819695'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/05/job-vs-friend.html' title='Job VS Friend'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-1979455772758208659</id><published>2008-04-28T17:50:00.000-07:00</published><updated>2008-05-22T23:29:28.105-07:00</updated><title type='text'>It's gonna be a hectic month</title><content type='html'>Bulan 4-5 ni aku lebih sibuk dr biasa...byk demo and changes nak kena buat. Hai tak taula ape nak jd ngan sistem aku ni..kalaula aku terer...mcm2 lg rasanye aku nak tambah. Nak kata susah...takdela sgt...nak kata senang pun tak jugak...sbenarnye kena lebih fokus, minat giler kat programming n paling penting tau ape yg kita nak buat...hmm...mungkin aku kurang semua elemen tu...sbb tu x brape nak success keje aku ni...n plus xde member yg bole jd sparing partner. Kalau dulu adela gak member yg sama2 pecah kepala pk pasal coding...skang semua kena pk sorg2...pastu jd rujukan plak...hmm..camnerla nak fokus..but as usual...at the end of the day aku pujuk lg hati sendiri..semua dugaan n cabaran...ade hikmah di sebalik semua ni. Sape lg nak pujuk hati sendiri kan....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-1979455772758208659?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/1979455772758208659/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/04/its-gonna-be-hectic-month.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/1979455772758208659'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/1979455772758208659'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/04/its-gonna-be-hectic-month.html' title='It&apos;s gonna be a hectic month'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-7207599864893309732</id><published>2008-04-27T17:03:00.000-07:00</published><updated>2008-05-27T22:39:27.353-07:00</updated><title type='text'>Bangga walaupun memenatkan</title><content type='html'>Syukur Alhamdulillah....aku dah selesai kursus PTD Assesment Centre (PAC). Baru aku tahu betapa susahnye nak jd PTD...nak jd pemimpin. Dahla ade 3 step....itu baru pemimpin peringkat rendah belum lagi yang peringkat lebih tinggi. Tp ape pun aku rasa cukup bertuah dan bangga dpt melalui satu proses pemilihan yg sgt mencabar fizikal dan mental....kalau pun aku tak berjaya dlm proses ni...sekurang-kurangnya tanggapan aku kat org2 kerajaan yg berjawatan tinggi ni dah berubah. Mereka ni sbnarnye cukup terlatih...tahap profesionalisme diorg ni sbnarnye lebih tinggi dr org2 swasta. Bygkan aku terpaksa bersaing dengan ribuan calon lain....dan diorg akan pilih yg betul2 ade ketokohan jd pemimpin...bukan main ambik je. Step nak pilih calon pun dah susah....belum lg tugas yg nak pikul nnt.&lt;br /&gt;So bg sesiape yg tak tau PTD tu ape...aku nak bg tau la kat sini....pernah tak kita terpikir camner nak jd DO ke..pengarah2 dlm kerajaan....haa...semua tu bermula dr PTD la...bukannye masuk kerajaan jd kerani pastu bole naik pangkat sampai jd Menteri...kena ade proses penilaian...yg sgt mencabar.&lt;br /&gt;Rasanya tak perlula aku detailkan kat sini ape tasks yg diberi masa PAC tu...tp cukupla kalau aku kata...kalau nak jd pemimpin kita kena ade ilmu...bukan setakat ilmu yg kita blaja kat U tu....tp ilmu pengetahuan am....camner kita nak deal ngan orang...budi bahasa pun kena tinggi...sbb kita nak dihormati dan menghormati...termasuk jugak ngan personaliti...kenala jaga imej...sbbnye kalau kita kena wakil negara utk ape2 persidangan ke...mesyuarat ke...kan bawa nama negara tu. Hmm...br aku nampak semua ni after PAC..&lt;br /&gt;Tp ape pun aku takleh mengharap sgt...maklumlah..ramai calonnya...dan mungkin juga kepercayaan aku yg 'i'm not good enough to be the chosen one' tu kuat dlm hati aku...aku masih lg percaya yg aku hanya mampu meletakkan sebelah kaki je utk setiap peluang keemasan yg dtg dlm hidup aku..aku dah berusaha and i did give my very best...kerana yg sebelah kaki lg adalah takdir dan rezeki dr Allah...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-7207599864893309732?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/7207599864893309732/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/04/bangga-walaupun-memenatkan.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/7207599864893309732'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/7207599864893309732'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/04/bangga-walaupun-memenatkan.html' title='Bangga walaupun memenatkan'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-8233402855370544950</id><published>2008-04-20T19:12:00.000-07:00</published><updated>2008-05-27T22:46:23.179-07:00</updated><title type='text'>I turn 26 today</title><content type='html'>After so many years...i got the chance to blew some candles again....can't remember when was the last time i did that part...but today is a little difference. I've been surrounded by my colleagues as they set a surprise for me.....ahh...i'm so touched...thanks guys for the lovely choc indulgence...yummy.&lt;br /&gt;&lt;a href="http://bp1.blogger.com/_GQTg1zdnY-Q/SDzxSQIOnyI/AAAAAAAAABQ/1_aKvgs_J3o/s1600-h/21042008.jpg"&gt;&lt;img style="float:center; margin:0 0 10px 10px;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://bp1.blogger.com/_GQTg1zdnY-Q/SDzxSQIOnyI/AAAAAAAAABQ/1_aKvgs_J3o/s320/21042008.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5205300565202870050" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-8233402855370544950?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/8233402855370544950/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/04/i-turn-26-today.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/8233402855370544950'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/8233402855370544950'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/04/i-turn-26-today.html' title='I turn 26 today'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://bp1.blogger.com/_GQTg1zdnY-Q/SDzxSQIOnyI/AAAAAAAAABQ/1_aKvgs_J3o/s72-c/21042008.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-4870163511892605894</id><published>2008-04-02T03:54:00.000-07:00</published><updated>2008-04-02T04:33:42.132-07:00</updated><title type='text'>It's been a year</title><content type='html'>Hari ni genap setahun aku keje kat Mysys ni. Ingatkan mula2 aku takkan bertahan selama ni sbbnye masa mula2 masuk lagi aku dah rasa cam nak keluar dari sini cuma tunggu peluang baik je.Tup..tup...sampai jugak setahun. Dulu masa bulan 12 tu ade gak hati nak keluar...tapi tak jd. Hmm...mungkin rezeki aku mmg kat sini.&lt;br /&gt;Dalam masa setahun ni gak aku dapat berkenalan and jumpa dgn pelbagai jenis orang...bagus jugak ade org yg perangai macam2 ni..at least kita dah tau camner nak deal ngan org camni next time. Ade jugak yg baik..yg bole jd bestfren la....tapi semuanya dah brenti...aku sorg je yg tinggal lagi berjuang siapkan projek ni..Umie..As...Rai..and ramai lg la...so bole kata dlm setahun ni...people come and people go..but the one that still remain is me...hahhaha...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-4870163511892605894?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/4870163511892605894/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/04/its-been-year.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/4870163511892605894'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/4870163511892605894'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/04/its-been-year.html' title='It&apos;s been a year'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-2053202456378889196</id><published>2008-03-23T23:47:00.001-07:00</published><updated>2008-10-08T18:27:50.778-07:00</updated><title type='text'>Le Tour De Weddings 2008</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Tahun ni ramai btul member aku nak menamatkan zaman bujang masing2. So seperti biasa ade yang jemput...ade gak yang tak jemput...bagus gak...jimat duit aku...wahahauhaua...tapi kalau member baik tak jemput mmgla aku majuk...so bila dah byk sgt tkh kawen aku pun dah naik lupa....baik aku tulis kat blog ni...at least bole tgk slalu....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;12/1 - Kluang - Azam Zainal (Member time SKKM dulu)&lt;br /&gt;Bole plak aku tak gi...walhal dah blk Kluang time tu...sbbnye aku takde member nak ajak teman...huhuhu....sian Azam...sorry ye Zam...raya nnt mintak maap zahir dan batin...padahal ko dah susah2 hantar kad kawen kat aku...siap dtg hantar sendiri...;)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;9/3 - Kluang - Mazrina Hani (member baik SKKM...wajib pegi!)&lt;br /&gt;Ni kalau aku tak gi ade aku kena ngamuk satu Kluang....ni la member aku paling lama kat Kluang ni....kawan dr darjah 4 sampai skang....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;p&gt;&lt;a href="http://bp1.blogger.com/_GQTg1zdnY-Q/R9sYtl0iUGI/AAAAAAAAAAo/KQt7nIwXtO0/s1600-h/maz%27s+wedding3.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5177759368118161506" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://bp1.blogger.com/_GQTg1zdnY-Q/R9sYtl0iUGI/AAAAAAAAAAo/KQt7nIwXtO0/s320/maz%27s+wedding3.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;9/3 - Felda Chalok, Terengganu - Mek Nab (x-housemate &amp;amp; bestfren)&lt;br /&gt;Hai...nak pegi sgt tp apakan daya....clash ngan wedding Maz kat Kluang plak..senyum sokmo mek nab!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;9/3 - Rembau, NS - Abg Seli (member kat UTMKL, geng camping)&lt;br /&gt;Errmmm....skali lai..bukan eden tak nak poi...hai kalau la bole den bahagi ompek badan ni haa...dah lama den poi ekau kawen abg seli!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;9/3 - Padang Temu, Melaka - Mastura (member satu kelas UTMKL)&lt;br /&gt;Takpe kot kalau tak pegi....heheheh&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3/5 - Segamat - Ila (member baik UTM Skudai)&lt;br /&gt;Uwaaa......sorryla ila..x dpt pegi rupanya kenduri ko...padahal aku dah plan baik je ngan umie...aku terpaksa keje hr tu.....uwaaaa........&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3/5 - KT, Terengganu - Awie (member UTM SKudai)&lt;br /&gt;Kalau nak pegi sbb dia ni dah cakap lama....tapi sekali lagi....clash ngan kenduri kat Segamat&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;24/5 - Kluang - Ezan (member STK)&lt;br /&gt;Haa....Ezan ni sib baik jumpa kat kenduri Maz...dah nak kawen rupanya.....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;31/5 - Pontian - Fiyah (x-ofismate)&lt;br /&gt;X-ofismate yg skang dah nak jd cikgu...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;7/6 - Kluang - Ungku Farouk (member SKKM &amp;amp; STK)&lt;br /&gt;Kalau xde ape2 hal...nnt aku dtg k Farouk.... &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;27/7 - Kluang - Eppy (member STK)&lt;br /&gt;Hmm..yg ni x brape rapat ngan aku...aku dijemput pun dr M@Hafiz...tgkla kalau rajin aku pegi&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2/8 - Kluang - Siti Hawa (member SKKM)&lt;br /&gt;Hawa...masih maintain cam dulu saiznye...satu kg ngan aku...dekat je rumah kitorg...tp x sure lg aku free ke x. Kalau free n ade geng bolela gi...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;9/8 - Setapak, KL - Ecah (member baik UTM Skudai)&lt;br /&gt;Kalau bole nak pegi ...sbb hr tu dia tunang aku tak gi...lg pun pengantin lelaki pun kwn aku..si Enal tu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;9/8 - Kluang - Fadh (member baik STK)&lt;br /&gt;Waargh....same hari ngan Ecah...kena korbankan salah satu...&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SLSl-kZ50pI/AAAAAAAAADI/kGFdlMAtTkI/s1600-h/Picture+006.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SLSl-kZ50pI/AAAAAAAAADI/kGFdlMAtTkI/s320/Picture+006.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5238994760881525394" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;16/8 - Kluang - Baiti (member baik STK)&lt;br /&gt;Ni pun satu lagi...kalau tak pegi ade kes pengantin mengamuk masuk Metro ni...&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SLSk2YQiDBI/AAAAAAAAAC4/5CpjaXhgyTk/s1600-h/Picture+010.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SLSk2YQiDBI/AAAAAAAAAC4/5CpjaXhgyTk/s320/Picture+010.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5238993520670411794" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;16/8 - Kluang - Ani (member baik STK)&lt;br /&gt;Errmmm...satu hari plak ngan Baiti...takpe pegi kenduri Baiti dulu pastu aku lari jap gi umah ko ye Ani...&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SLSlM-6gqiI/AAAAAAAAADA/cJbXGPA2PQc/s1600-h/Picture+005.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://2.bp.blogspot.com/_GQTg1zdnY-Q/SLSlM-6gqiI/AAAAAAAAADA/cJbXGPA2PQc/s320/Picture+005.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5238993909004151330" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;5/10 - Muar - Maiza (classmate UTMKL)&lt;br /&gt;Congrats Maiza..hari raya tu wedding...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;26/10 - Penang - Firdaus Khairi (classmate UTMKL)&lt;br /&gt;Hmm...congrats jugak...x dptla nak dtg..jauh...hehehe&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tu pun byk lagi yg tak masuk dlm senarai aku..sbb ade yg jemput kat frenster je...so aku anggap tu tak official la...manela tau dia tersalah hantar ke kat aku...padahal tak nak jemput aku ke kan...hikhikhik....bukan ape aku tak caya sgt org jemput kat internet ni....ntah2 org tu tak ingat kat aku...main pas2 je...pastu bila aku dtg wedding dia...ade nnt tak knal plak aku sape...kan ke malu tu...haa...kalau org tu jemput mention nama aku...maknanye dia knal la aku n mmg niat nak jemput...&lt;br /&gt;Sorry ye sape2 yg terasa....cuma pada aku...kalau nak jemput biarlah dengan cara yang lebih teratur dan sopan...teknologi ni mmg canggih dan jimat tp kdg2 ia dah melunturkan adat, budaya dan tatasusila kita...&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-2053202456378889196?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/2053202456378889196/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/03/trying-very-hard.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/2053202456378889196'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/2053202456378889196'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/03/trying-very-hard.html' title='Le Tour De Weddings 2008'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://bp1.blogger.com/_GQTg1zdnY-Q/R9sYtl0iUGI/AAAAAAAAAAo/KQt7nIwXtO0/s72-c/maz%27s+wedding3.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-7874796338780605946</id><published>2008-03-14T18:01:00.000-07:00</published><updated>2008-10-08T19:11:33.708-07:00</updated><title type='text'>It's finally official</title><content type='html'>Finally i decided to open up public a blog...since i have something to share that will  benefits to not just me..but everyone else outside there...hopefully. Well...i may not have an xperienced a journey throughout another continent or country...basically my world is just my surrounding..my laptop. I view this world just from my seat...pathetic right?..maybe because i keep believing that there is no place in this world that i could be in without having my own effort. I'm not a lucky person...very true for the last 26 years...maybe for many years to come...all i have today..places where i went...job..things that i own...health..talent..everything..are from my conscious mind and heart. For me..if i want something i have to put my own effort...and if i fail..that is just not my rezeki. I can't really depend on somebody to make my dreams come true...i really don't believe that..since young i've learnt to be independent...that's why i don't really bothered being alone..i think everyone in this world experienced a moment where they felt lonely once in a lifetime..we r all going to be alone down there afterall.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-7874796338780605946?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/7874796338780605946/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/03/testing.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/7874796338780605946'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/7874796338780605946'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2008/03/testing.html' title='It&apos;s finally official'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-1369329648650081284</id><published>2007-06-29T23:17:00.000-07:00</published><updated>2012-01-27T06:02:02.420-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Reality'/><title type='text'>Harimau.. tali..buaya..tikus dan madu ..</title><content type='html'>&lt;div&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Adalah seorang hamba Allah ni, dia pergilah bersiar-siar di tepi hutan. Sedang dia menghirup udara rimba yg segar tu, tetiba dia terdengar satu bunyi... jeng!jeng!jeng!... bunyi....aauuummmmm!!!!! Bunyi harimau yg kelaparan dan hanya menunggu mangsanya saja. Jadi, si hamba Allah ni pun lari untuk menyelamatkan diri. Harimau tu kejar hamba Allah ni. Sebab dia dah lapar sangat ni. Harimau tu pun kejar, kejar, kejar dan kejar. Hamba Allah ni punyalah takut, berlari lintang pukang. Sempat juga dia berdoa agar dia diselamatkan daripada dibaham dek harimau tadi. Dengan kuasa Allah diperlihatkan sebuah perigi di depan mata nya. Jadi untuk menyelamatkan diri si hamba Allah ni pun terjunlah ke dalam perigi. Perigi tu ada tali dan sebuah timba. Si hamba Allah ni bergayut pada tali tu. Tali tu pendek jer. Jadi dia bergantungan di tengah-tengah perigi. Di mulut perigi, harimau yg lapar tu menunggunya. Si hamba Allah ni pun berfikirlah macam mana nak menyelamatkan diri, sambil berdoa kepada Allah agar dia diselamatkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tengah dok berfikir camner nak selamat, tetiba dengar bunyi kocakan air di bawah perigi. Aaaaa!!!!... Ya Allah..... lagilah seram dibuatnya. Nak tahu ada apa kat bawah tu? Ada 2 ekor buaya yg kelaparan. Apalah nasib. Dah jatuh ditimpa tangga. lagilah takut si hamba Allah ni. Atas ada harimau bawah ada buaya. Semakin risau dan takut. Tengah berfikir untuk mencari jalan keluar, tetiba keluar seekor tikus putih dari lubang celah-celah perigi, naik ke atas ikut tali yg hamba Allah tu bergayut. Sampai kat atas tikus tu gigit tali tu pulak. Cis, kurang ajar punya tikus. Alahhhh.... cam ner ni. Pas tu, keluar lagi seekor tikus yg berwarna hitam. Naik mengikut tali tadi, cit!cit!cit!cit! sampai kat atas.Tikus hitam ni pun gigit juga tali tu. Cis, lagi satu. Macam mana aku nak buat ni.... habislah jadi mangsa buaya . Berfikir lagi. Kalau naik kat atas makan dek harimau. Kalau tunggu tali putus dan jatuh ke bawah makan dek buaya. Macam mana nih...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sedang hamba Allah tu berfikir cam ner nak selamatkan dirinya, tetiba.... terdengar satu bunyi.... uuuuuuuuuuuuu... bunyi lebah bawa madu. Si hamba Allah ni pun mendongak ke langit, melihat lebah yg sedang bawa madu. Tetiba setitik madu terjatuh dan terus masuk ke dalam mulut si hamba Allah ni tadi. Punyalah nikmat sehingga tidak terkata. Hamba Allah tu kata, "Fuh manisnya madu ni , tak pernah ku rasa manisnya ni. Sedapnya. Subhanallah sungguh sedap ni." Kerana setitik madu si hamba Allah tu lupa pada harimau yg sedang menantinya di mulut perigi dan buaya yg menantinya di bawah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalau semua nak tahu , si Hamba Allah itu adalah kita semua. Harimau yg mengejar tu adalah maut kita, ajal memang sentiasa mengejar kita, so beringat-ingatlah. 2 ekor buaya itu adalah malaikat Munkar Dan Nakir yg menanti kita di alam kubur nanti. Tali yg tempat si hamba bergayut tadi adalah jangka hayat kita kalau pendek talinya maka panjanglah umur kita dan kalau panjang talinya maka pendeklah umur kita. Tikus Putih dan Hitam tu adalah dunia kita siang dan juga malam yang sentiasa menghakis umur kita.Kan tikus tu gigit tali tu. Madu..., madu yg jatuh setitik ke dalam mulut hamba itu tadi adalah nikmat dunia. Bayangkan setitik saja madu tu jatuh ke dalam mulutnya,dia lupa pada harimau dan buaya tu. Macam kitalah bila dapat nikmat sikit lupa pada Allah. Waktu susah baru la nak ingat Allah.Astaghfirullah...&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-1369329648650081284?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/1369329648650081284/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2007/06/harimau-talibuayatikus-dan-madu.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/1369329648650081284'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/1369329648650081284'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2007/06/harimau-talibuayatikus-dan-madu.html' title='Harimau.. tali..buaya..tikus dan madu ..'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1371175793470310584.post-2009358594985031379</id><published>2007-06-10T18:11:00.000-07:00</published><updated>2012-01-27T06:01:44.461-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Life'/><title type='text'>Breaking The Silence</title><content type='html'>&lt;span style="font-family:lucida grande;"&gt;While sitting bored in office at 2.45am, waiting for Nad to finish her job... i came across the idea of updating my blog...(hahhaaha...bersawang already!!). Thanks to the slow ballad songs of Air Supply that drive me to write after so many times I've been keeping the thoughts in mind.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Well...after more than a year from my last posting...i figure out that it has been a lot of life transformations. Study...graduation...jobless (for 4 months)..and now I'm a worker...'money chaser'...like everyone else. The only chapter that i can't predict when...is....marriage!..well..let just save this topic for the next posting coz it quite complicated.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;About life....i have to admit that i was not good enough for some good opportunities. I figure out that all i can go was just a step closer to the big thing...i was not and will not be the chosen one. I don't know about others, but i think if u are meant for great things in your life..it should be from the beginning....that's what i called great life. I know that we can't choose from where we want to start..but we can always choose where we want to stop. So for that reason....i choose not to stop from where i start...this is only just the beginning. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-family:lucida grande;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://bp1.blogger.com/_GQTg1zdnY-Q/RmxUbJuz2NI/AAAAAAAAAAM/1DJ89UxSzJg/s1600-h/Konvokesyen+UTM+(+ke+38+)+021+-+en+ashari+&amp;amp;+mimie.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5074523705585162450" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://bp1.blogger.com/_GQTg1zdnY-Q/RmxUbJuz2NI/AAAAAAAAAAM/1DJ89UxSzJg/s320/Konvokesyen+UTM+(+ke+38+)+021+-+en+ashari+%26+mimie.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;Me with my feveret lecturer En Ashari&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;&lt;/center&gt;&lt;b\&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://bp3.blogger.com/_GQTg1zdnY-Q/RmxVfpuz2OI/AAAAAAAAAAU/685i6iqZYqk/s1600-h/PICT0459.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5074524882406201570" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://bp3.blogger.com/_GQTg1zdnY-Q/RmxVfpuz2OI/AAAAAAAAAAU/685i6iqZYqk/s320/PICT0459.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;center&gt;Bunch of course mate&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1371175793470310584-2009358594985031379?l=mimienurakmal.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/feeds/2009358594985031379/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2007/06/while-sitting-bored-in-office-at-2.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/2009358594985031379'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1371175793470310584/posts/default/2009358594985031379'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://mimienurakmal.blogspot.com/2007/06/while-sitting-bored-in-office-at-2.html' title='Breaking The Silence'/><author><name>Mimie</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11277171856319166459</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-Sx4qteiAIfg/Tv688sjlHFI/AAAAAAAAAjo/3ayKekskWl8/s220/DSC_0293-bw.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://bp1.blogger.com/_GQTg1zdnY-Q/RmxUbJuz2NI/AAAAAAAAAAM/1DJ89UxSzJg/s72-c/Konvokesyen+UTM+(+ke+38+)+021+-+en+ashari+%26+mimie.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry></feed>
